Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 19 - Nya metoder - Polykondensation i vätskegränsytor, av SHl - Stål av martinkvalitet ur tackjärn med hög fosforhalt, av SHl - Vägning genom gammaabsorption, av KJ - Elektromagnetisk sönderstyckning av malm, av E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
molvikt. Reaktionen störs mindre än vid
smältkon-densation av sidreaktioner. Kondensationen kan
utföras på några minuter vid rumstemperatur och
atmosfärstryck, varför specialapparater inte behövs.
Polyamider är lättast att framställa av de hittills
undersökta typerna av polykondensat. De mera
hög-smältande och svårlösliga polvmererna är svårare
att erhålla med mycket hög molvikt. Man har
framställt t.ex. polyftalamider av cykliska, sekundära
aminer, såsom piperazin. Dessa polymerer ger klara,
böjliga folier vid gjutning av lösningar i organiska
vätskor, såsom kloroform.
Den nya metoden uppges vidare vara mycket
lämplig för framställning av högmolekylära
polyfenyl-estrar av difenoler och dikarbonsyraklorider.
Olösliga difenoler används härvid i vattenlösning som
natriumsalter. Både lösningsmedlet för syrakloriden
cch dispergeringsmedlet i valtenlösningen inverkar
på produktens egenskaper (Chemical & Engineering
News 15 sept. 1958 s. 52—54). SHI
Stål av martinkvalitct ur tackjärn
med hög fosforhalt
I Västtyskland har man utarbetat en variant av
thomasprocessen som uppges ge stål av
martinkvalitet. Man använder en vanlig bessemerkonverter
med basisk infodring. Metoden, som kallas
PL-processen, sägs erbjuda betydande fördelar vid
bearbetning av tackjärn med hög fosforhalt, då den
ger stål av hög kvalitet med den snabbhet som
utmärker thomasprocessen. Blåsningen tar 15 min,
dvs. bara något längre tid än normalt.
Man blåser i tre steg: i det första på vanligt sätt
från bottnen med konvertern i upprätt läge, i det
andra mot badets yta med en syrgaslans med
konvertern lutande och i det tredje ånyo från bottnen
med stående konverter. Vid den första blåsningen
minskas kolhalten till 0,1—0,4 %>, vid den andra
smälts slaggbildarna på badytan snabbt ned och tar
upp fosforn, varvid kolhalten samtidigt minskas
något, vid den tredje, som tar bara några sekunder,
går fosforhalten ned till 0.02—0,04 %.
I allmänhet kan kolhalten regleras inom 0,02—0.10
o/o. Genom att använda en andra slagg kan man
göra stålets fosforhalt mycket låg. Dess kvävehalt blir
0,003—0,004 o/o, och dess syrehalt blir densamma
som för martinstål. Man uppnår 70—80 °/o
avsvav-ling. Stålets genomsnittliga sammansättning uppges
bli 0,114 % C, 0,298 °/o Mn, 0,028 °/o P, 0,014 % S
och 0,004 % N (H Th Brandi i Journal of Metals
febr. 1959 s. 118). SHI
Vägning genom gammaabsorption
I New York har utprovats ett förfarande för
vägning av lastade järnvägsvagnar med
gammaabsorption. En gammastrålkälla (e0Co) placeras mellan
skenorna, och det uppåtriktade strålknippet mätes med
en scintillationsdetektor placerad i höjd med
luftledningen. När en vagn passerar över strålkällan,
absorberas en större del av gammastrålningen ju
tyngre vagnen är lastad. Signalen från
scintillations-detektorn förs till ett räknedon som automatiskt
beräknar vagnens vikt och förmedlar denna
information till godsexpeditionen.
Resultatet av de preliminära undersökningarna
tyder på att man skulle kunna vinna följande fördelar
med den nya metoden. Vägningen sker medan
vagnen är i rörelse med en hastighet upp till 50 km/h.
Man kan väga ett helt tågsätt utan tidsödande
växlingar och omkopplingar. Anordningen är billig
jämfört med en konventionell våg.
494 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
Noggrannheten är ± 1 °/o vilket räcker för
sammanställning av tågvikter. För faktureringsändamål
måste man nå en noggrannhet av 2 °/00, vilket man
hoppas göra i en förbättrad upplaga av
försöksmodellen. Strålningsintensiteten är så låg att godset
inte tar skada, inte ens fotografisk film (Control
Engineering mars 1959 s. 42). KJ
Elektromagnetisk sönderstyckning av malm
I USA har man utarbetat en metod för selektiv
sprängning eller sönderstyckning av magnetisk
taco-nitmalm genom utnyttjning av högfrekvent elenergi
(jfr Tekn. T. 1958 s. 257).
Vid brytningen används en traktor, utrustad med
en högfrekvensgenerator och en horisontell spole
som förs nära marken. Sedan överlagrande, ofyndigt
berg avlägsnats körs traktorn över den blottade
ta-coniten varvid denna bryts sönder av den med
spolen överförda energin (fig. 1). Lossad malm skrapas
sedan av med en schaktbladstraktor, varefter
processen upprepas.
Vid krossning av större bergstycken, t.ex. i
anrikningsverk, transporteras dessa på band av asbest
genom en serie spolar (fig. 2). Om styckena inte
faller sönder på bandet, krossas de när de störtas
från bandets ända.
Vid ett försök placerades ett 375 X 375 X 375 mm
stort kiselsyrahaltigt taconitstycke i en slinga av
10 mm vattenkylt kopparrör med 400 mm
kvadratisk inre öppning. Slingan kopplades till en 25 kW
5 MHz generator. Så fort den högfrekventa energin
applicerades på taconitstycket började det spricka
sönder. Under fortsatt påverkan öppnades
sprickorna successivt och så småningom föll hela stycket i
småbitar.
Sprickorna bildades icke blott parallellt med
kvarts-randningen utan också vinkelrätt mot denna
riktning, och de bildade fragmenten hade i allmänhet
ku-bisk form. Upphettade regioner syntes från det
ögonblick energin hade applicerats och de växte med
exponeringstiden. Efter viss tid ägde en eruption
av smält material rum. Det var tydligt att den
högfrekventa behandlingen medförde en förlust i
hållfasthet, och det behandlade stycket kunde slås i
småstycken med lätta slag av en hammare.
Man anser att det är taconitens låga
draghållfasthet, som här utnyttjas, eftersom den är endast en
trettiondel av tryckhållfastheten. I förra fallet utgör
den för brott nödvändiga energimängden blott 0,14 °/o
av den i det senare fallet nödvändiga (Engineering
6 Mining Journal jan. 1959 s. 80, 104). E R—s
Fig. 1.
Elektromagnetisk
malmbrytning.
Fig. 2.
Elektromagnetisk
krossning av
malm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
