Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 22 - Högspänningsströmbrytare — ett exempel på elektroteknisk standardisering, av Tage Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till uttryck i modern brytarkonstruktion
därigenom, att samma delelement kommer till
användning för ett flertal olika brytarstorlekar.
T.ex. i en serie tryckluftsbrytare för högre
märkdriftspänningar, fig. 1, har bl.a. exakt
samma brytelement men i varierande antal
använts för 120, 200 och 380 kV typerna.
Bortsett från de för all typstandardisering
välkända fördelarna: begränsning av
varianterna, möjligheten för användning av
underleverantörer, förenklad reservhållning osv.,
innebär standardiseringen av
högspänningsström-brytare en rad särskilt anmärkningsvärda
fördelar. Man får härvid ha i åtanke att dessa
brytare — åtminstone för de högre
märkdrift-spänningarna — är relativt komplicerade och
dyrbara apparater som har en begränsad
marknad. Det är sålunda icke fråga om en
massartikel som t.ex. glödlampor, för vilka
standardiseringens betydelse är mer omedelbart
självklar.
Fig. 1.
Tryckluftsbrytare för
120, 200 och
380 kV.
uppfyllas. Att de verkligen uppfylles verifieras
genom provning, som till stor del anges i
normerna.
Ett komplett typprov på en
högspännings-strömbrytare omfattar enligt SEN 31:
manöverprov
manövervärmeprov
manöveruthållighetsprov
resistansprov
slutprov
brytprov
värmeprov
korttidsströmprov
stötströmsprov
spänningsprov
Av dessa prov är bryt- och slutproven de mest
omfattande. Proven utföres i
högeffektlabora-toriet. De består i verkligheten av ett antal
till- och frånslagningar enligt en definierad
manöverformel och vid olika enligt normerna
fastställda värden på brytström, brytspänning,
effektfaktor m.m.
Av det sagda får man kanske det intrycket
att konstruktionen av strömbrytare tillgår så,
att man tar SEN 31-1945 och slår upp och ser
efter hur man skall göra. Fullt så enkelt är det
dock icke. Här är vi emellertid inne på en
mycket väsentlig fråga: normernas
begränsning.
De elektrotekniska normerna omfattar, som
nämnts, i allmänhet nomenklatur,
kvalitetsfordringar, märkdata och provmetoder under det
att mekanisk standardisering för industriell
produktion huvudsakligen omfattar
materialkvaliteter, dimensioner och toleranser. Det ligger
därför i sakens natur att de elektrotekniska
normerna kanske har mindre benägenhet att bli
ut-vecklingshämmande än vad fallet är för de
mekaniska normerna. Även om
strömbrytarnor-merna icke direkt anger en typstandardisering
innebär deras tillämpning så småningom en
utveckling i den riktningen och därmed en
rationalisering hos tillverkaren. Detta kommer bl.a.
Den ekonomiska betydelsen
Konstruktion enligt normer öppnar i sig själv
möjlighet till rationalisering. Det är givet att
en dylik möjlighet även kan åstadkommas
genom en av tillverkaren hårt driven intern
typstandardisering. Det är emellertid ur alla
synpunkter önskvärt, att ett nära samarbete mellan
tillverkare och användare ligger till grund för
de krav som produkten bör uppfylla. Här utgör
de av tillverkare och användare gemensamt
utarbetade och antagna nationella och
internationella normerna den bästa garantin för att
båda parters intressen tillgodosetts och att
problemet fått en saklig lösning. Att problemet
har en ekonomisk bakgrund har väl alla klart
för sig. Avvägningen av de nämnda
intressena är sist och slutligen en teknisk-ekonomisk
fråga. En anpassning av apparaterna till
normerna bör alltså i sig själv ge en för både
tillverkare och användare lämplig ekonomisk
lösning.
En mycket stor del av den ekonomiska vinsten
vid tillämpning av standard ligger i den
förenklade specificeringen av kraven. Man
behöver blott någon gång ha sett de voluminösa
specifikationer, som vid vissa utländska
upphandlingar presenteras för anbudsgivningen,
för att förstå vilka kolossala summor det här i
landet inbesparas genom att användare och
tillverkare vid upphandlingar i allmänhet kan
referera enbart till normerna.
Som tidigare nämnts är provningarna av
hög-spänningsströmbrytare omfattande och, som
följd av de erforderliga provningsresurserna,
även dyrbara. Det är därför av utomordentligt
stor ekonomisk betydelse, att det enligt
normerna för en viss typ av brytare en gång för
alla utförda typprovet godkännes av alla
användare. Om ett dylikt typprov — eventuellt
enligt kundens speciella önskemål —• skulle
utföras för varje leverans, skulle priset på
strömbrytarna bli orimligt högt. I Sverige kan vi
berömma oss av att samarbetet mellan tillverkare
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 5 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
