Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 26 - Nils Fredriksson †, av John Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Fredriksson †
Nils Fredriksson föddes den 13 april 1870. Den 1
juni 1959 gick han ur tiden. Däremellan ligger 89
levnadsår, och ett livsverk och ett livsinnehåll långt
utöver vad som brukar vara en människa beskärt.
Han växte upp i enkel jordbrukarmiljö i Dalby
socken i Skåne. Föräldrarna var präktigt, strävsamt
folk, som lyckligtvis fann möjlighet att ta pojken
från jordbruksarbetet och låta honom gå igenom
Tekniska Elementarskolan i Malmö, mekaniska
linjen. Hans läggning åt det tekniska var nämligen
påtaglig. När han passerat skolans tre årsklasser, med
sommarferierna ägnade åt praktiskt arbete och med
trägna självstudier bredvid, var han 21 år, stod med
goda betyg i handen och var närmast beredd att
fara till Tyskland för vidare utbildning. Men efter
en mera tillfällig anställning som elektriker (!) ledde
honom en rad av tillfälligheter — som han aldrig
upphörde att förvåna sig över — till kontakt med
Åbjörn Anderson, som hade gjuteri och mekanisk
verkstad i Svedala. Där hamnade han, och AB
Åbjörn Anderson blev han trogen hela den
verksamma delen av sitt liv, först som konstruktör med
alltmer maktpåliggande uppgifter och senare, när
ödet fört honom till Stockholm, som konsult och
styrelseledamot, efter 1938 styrelsens ordförande.
Studerar man en förteckning över Nils
Fredrikssons skrifter, föredrag och artiklar — i allt 260
rubriker — finner man där en avspegling av hans
huvudintressen som konstruktör: tegelindustrin,
torvindustrin och gjuteriindustrin. Men det var inte
bara maskinerna som hade hans intresse, utan i
hög grad även frågor rörande industriernas
organisation och rationalisering, ekonomi,
kostnadsberäkning, personalutbildning ... Man häpnar inför
bredden av hans andliga register, vilken för övrigt
stämde väl överens med hans kroppsliga axelbredd!
Och i skriftförteckningen läser man också sådana
rubriker som: Ett förslag till försoning mellan
kapital och arbete; Ekonomisk demokrati;
Kroppsarbetets renässans: Maskinen och människan. Talrika
utlandsresor bidrog till hans utveckling.
Bortåt hälften av förteckningens rubriker handlar
emellertid om något som alltid legat honom varmt
om hjärtat och som efter konstruktörstiden blev
hans huvudintresse, nämligen vårt yrkesskoleväsen.
Han blev medlem i 1916—17 års sakkunniga
rörande den lägre tekniska undervisningens ordnande,
och från början av 1919 finner man honom bosatt
i Stockholm som ledamot av den nybildade
Skolöverstyrelsen och chef för dess yrkesskoleavdelning
(numera överstyrelsen för Yrkesutbildning). Här
fick han nytt utlopp för sin energi och
organisationsförmåga. Han inriktade sig från början på
samordning av de tekniska läroverken, som dittills
saknat enhetlig ledning och enhetliga läroböcker.
Han planerade och inledde en rad av nordiska
yrkesskolemöten, företog studieresor till utlandet och
en särskilt hedrande rådgivningsresa till Irland, ban
utverkade enhetliga statsunderstöd åt
verkstadsskolorna, ordnade kurser av olika slag, skrev på
uppdrag en broschyr om statens tekniska läroverk ...
Undervisningsrådet Nils Fredriksson var i högform.
Det är givet att en sådan man under årens lopp
kom att bekläda många förtroendeposter. Han
kallades 1919 till ledamot i den då upprättade
In-geniörsvetenskapsakademien, IVA, och blev
ordförande för en av dess avdelningar. Tio år senare
donerade han till IVA en större aktiepost; tillgångarna
därifrån förvaltas nu som "Nils Fredrikssons fond’’.
Ären 1935—1911 var han förordnad som
ordförande i Sveriges Standardiseringskommission, vilken
vid hans tillträde befann sig i ett brydsamt läge,
och han visade sig vara rätta mannen att bringa
reda i förhållandena. Under den tiden hade han
i tre år hedersuppdraget som ordförande i
Internationella Standardiseringsorganisationen, ISA
(numera ISO). Från Skolöverstyrelsen hade ban avgått
1935.
Nils Fredrikssons breda register omfattade mycket
annat. Det räckte till även för den tekniska
nomenklaturen. Han och IVA:s dåvarande direktör, Axel
F Enström, står som förgrundsgestalter i den
utveckling som ledde till bildandet av Tekniska
Nomenklaturcentralen, TNC, år 1941. Nils Fredriksson
blev ordförande i dess arbetsutskott; det är från
denna tid som min bekantskap med honom
förskriver sig. Tack vare hans goda förbindelser och
stora anseende hos såväl de statliga verken som
enskilda industriföretag strömmade penningbidrag
till från alla håll. TNC:s ekonomiska ställning blev
snart nog tryggad för avsevärd tid framåt. Det (nu
tyvärr hopsmältande) reservkapital som TNC ännu
förfogar över kan med full rätt sägas härröra från
de bidrag som Nils Fredriksson en gång utverkade.
Avkastningen från den nämnda fonden kom genom
hans tillskyndan delvis TNC till godo som årsavgift
från IVA; denna ordning består fortfarande. År
1953 nedlade han sin ordförandeklubba och blev
varmt avtackad.
I inledningen nämndes att Nils Fredriksson i år
gick "ur tiden"’, och jag tror att han själv skulle
ha gillat detta uttryck. Han var på det klara med
att det finns något annat än det tidsbundna; därom
vittnar hans vid 80-årsstrecket nedtecknade
självbiografi och flera av hans skrifter. Han nämner
däri något om religionsgrubbel i yngre år, men hans
sinne hade nu klarnat och hans balans i tillvaron
var omisskännlig. Som jag minns honom från
TNC:s sammanträden sitter han trygg och fryntlig
på ordförandestolen, gärna kryddande sitt tal med
en och annan anekdot, ofta skånsk. För själva
TNC-arbetet, som ban intresserad följde i detalj, var han
en ovärderlig stimulans.
Nils Fredriksson trivdes med tillvaron, han trivdes
i sitt hem och med sina vänner, och det var en
trivsel fylld av tacksamhet. "Tänk, vad man har det
bra!" kunde han spontant utbrista där han efter
middagen satt i kretsen kring kaffebordet och rökte
sin Matanzas. Det var inte så länge sedan. Känner
hans vänner igen denna minnesbild? Säkerligen.
John Wennerberg
662 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
