Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 29 - Stora elektrostålugnar, av Per Erik Hammarlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I allmänhet vill man tippa ugnen för
tappning 42° och för slaggning upp till 15°. Man kan
därvid få svårigheter med att elektrodmasterna
och bryggan vid lutningen kommer i vägen för
traversbanan o.d. Härför har krökt räls med
motsvarande kuggsegment ibland introducerats
(fig. 7). Genom lämplig kurvatur kan man få
ugnen att sänka sig så mycket att upp till 0,5 m
kan vinnas i fri traversbanehöjd. Givetvis
utgör dylik kurvform hos räls och vaggor en
mekanisk komplikation.
Det är viktigt att tänka på att vaggorna
placeras väl ut från ugnscentrum, så att de
kommer så mycket som möjligt ur riskzonen vid
genombrott i ugnen. Ugnar, som är placerade
på ramverk, är särskilt lämpade för att på det
sättet skydda vaggorna. En sak bör man beakta
i det här sammanhanget, nämligen att man ser
till att ugnen, då den står i sitt neutralläge och
skall ta emot skrotet från en chargeringskorg,
är uppstödd så att chocken från chargeringen
inte överföres till tippningsanordningarna.
Ugnsfatet
Nästan utan undantag byggs moderna ugnar
med sfäriska ugnsbottnar (fig. 8) ocli med
vertikala sidväggar. Den amerikanska firma, som
länge varit förespråkare för flata ugnsbottnar,
liar på sista tiden ofta byggt ugnar med sfärisk
botten. Den väsentligaste anledningen till att
man har sfärisk botten är att nian inte behöver
ha några mekaniska anordningar som stagar
upp bottnen, därför att den själv blir en
bärande konstruktion.
Den mest iögonenfallande utvecklingen för
ugnsfatet under de senaste åren har varit att
ugnens vertikala väggar vuxit i höjden. Själva
baddjupet för en viss ugnsdiameter har inte
förändrats så mycket. Endast i sådana fall
där man introducerat omrörare har tendensen
varit att göra djupare bad. Det är också av
intresse att notera, att tjockleken hos
ugnsbottnens infodring inte heller har ändrat sig
särskilt mycket under årens lopp.
En av anledningarna till att man ökat
ugnsdjupet, eller rättare sagt ugnsfatshöjden, är att
det tillgängliga skrotet är mycket spärrigare än
förr. Nu för tiden torde man få räkna med att
det tillgängliga skrotet kan ha en volymvikt
på 300—800 kg/m3 mot tidigare 1 200—1 500
kg/m3.
För en 5 m ugn, som förr gjordes med ca
1,25 m höjd från tröskeln till valvringen, liar
dimensionen för moderna ugnar stigit till
1,75 m. Ett annat exempel är att för en 6 m ugn
motsvarande höjd numera blir ungefär 2 m
från att förut ha varit av storleksordningen
1,25 m. Man bör ha klart för sig att en ökning
av fathöjden med ett visst belopp betyder en
ökning av totala ugnshöjden och därmed
erforderlig bygghöjd med det dubbla värdet.
Förr gjorde man oftast ugnsfaten med nitade
konstruktioner men på senare år har man
övergått att använda helt svetsade konstruktioner.
Man får vara noga med ugnsfatskonstruktioner-
na så att man inte får anvisning till sprickor
på grund av de cykliska temperaturändringar
som man ju har vid ugnar. Det kan vara
intressant att i det här sammanhanget nämna,
att en amerikansk ugnsfirma liar lanserat ett
ugnsfat med väggar av ett ramverk, i vilket
infogats lösa plåtar, så att ugnen kan "andas".
Tendensen att göra moderna ugnar med höga
vertikala fatväggar är ett intressant exempel
på hur man löser verkningsgradsfrågan. Det
faktum, att man gör högre väggar, betyder
längre elektroder nere i det varma
ugnsrummet. Det betyder också större ytor, genom
vilka värme går bort, dvs. ökade förluster.
Fig. 6.
Ljusbågsugn med
fatdiameter 5 m;
normala vaggor
med rak räls.
Fig. 7. En 90 t
ljusbågsugn,
ugnsfatsdiameter
6,1 m; vaggor
med
kuggsegment.
TEKNISK TIDSKRIFT 724 7 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
