Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 31 - Mineralutvinning med atomsprängämnen, av E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till ett djup av ca 60 m (Tos8) utgjordes
bergstoppen av "welded tuff" eller "welded
pumice", en tuff som har hårdnat genom den
kombinerade aktionen av det i partiklarna
befintliga värmet och de omgivande heta gaserna.
Under denna låg skiktade tuffer (Tos7). I de
första 100 meterna under toppen var kornen
mycket löst hopkittade och bergarten var i
skiktet Tos7 av sandig karaktär med stor
hål-rumsvolym, låg täthet och tryckhållfasthet. Den
senare växer dock mot djupet, och där stollen
indrevs var hållfastheten så hög att man ej
behövde förstärka med bockar utom i själva
stollmynningen.
Under det diskordanta tuffskiktet Tos6 med
samma karaktär som Tos8 följde tuffskikt med
bättre hopkittade korn (Tos5, Tos4, Tos3, Tos2
och TosJ. Längst ned till höger på fig. 1 synes
ett fragment Dd av ett kalkstensskikt med hård,
tät, kristallin kalksten.
Den 570 m långa stollen drevs längst inne i
form av en spiral (fig. 2) så att den innersta
delen vid detonationen automatiskt skulle
stänga av förbindelserna med stollens
raksträcka, innan chocktrycket skulle föra något
radioaktivt material runt spiralen och genom
stollens raka del ut i det fria. Dessutom
igensattes stollen alldeles utanför med sandsäckar.
Slutligen placerades två stålportar på stollens
raksträcka på 173 och 368 m avstånd från
laddningsrummet. Den största farhågan före
detonationen hyste man för att sprickor skulle
uppstå i berget genom vilka radioaktiva
produkter skulle kunna tränga ut i stollen eller ut
genom bergytan i det fria.
För att på ett säkert och bekvämt sätt kunna
studera både de mekaniska och de radioaktiva
effekterna utfördes efter detonationen ett
kärn-borrningsprogram. Borrtornet modifierades så
att det kunde avståndsmanövreras, om man
under borrningen skulle påträffa områden med
högt tryck. Ett hål borrades från bergets topp
ned till den punkt där sprängladdningens
centrum tidigare befunnit sig. Tre hål (B, C och D
i fig. 2) borrades från ett utsprång på stollen
till detonationsområdet; hål D borrades
horisontellt fram till centrum för det tidigare
sprängämnesrummet, hål C träffade 8,1 m och
B 16,8 m rakt under denna punkt.
En ort drevs tillbaka in till stollens
ursprungliga innersta del för erhållande av mera
detaljerad information om sprängningsområdets
nuvarande struktur och kännedom om
gruvbrytning i sådant berg. Den drevs från
stoll-utvidgningen i fig. 2 utefter samma riktning
som borrhålen B, C och D till laddningens
centrum.
När laddningen detonerade störtade stollen
samman ända till ett avstånd av 60 m från
laddningens centrum (fig. 3). Ytterligare 90 m
var stollen skadad, men den kunde passeras.
Återstoden var praktiskt taget oskadad efter
skjutningen. Allt radioaktivt material hade
fullständigt infångats ty ingen strålning kunde
iakttas vare sig i stollen eller på bergets yttre
yta.
Borrningen från bergets toppyta avslöjade en
hålighet ca 150 m under toppen, vilket var
den högsta punkten till vilken sprängningens
verkan gjorde sig gällande i vertikal led. Från
denna punkt ned till laddningens centrum
försvann borrvattnet, och man kunde ej få det
att cirkulera. Kärnutvinningen blev mycket
låg, vilket visade att berget var krossat.
Borrningen från tunneln till
detonationscen-trum avslöjade två zoner. Den första av dessa
påträffades på ca 40 m radiellt avstånd från
centrum. Inom den var kärnutvinningen
mycket låg, men vattencirkulationen vid
borrningen kunde hållas i gång. Detta tillstånd
kännetecknade berget ända intill den inre
radioaktiva zonen, som uppnåddes på ett radiellt
avstånd av 16,8 m från detonationscentrum.
Härav drog man slutsatsen att berget mellan
40 och 16,8 m från centrum var krossat men
relativt impermeabelt. Inom 16,8 m zonen var
det omöjligt att bibehålla kontrollen över
vattencirkulationen vid borrningen, varför man
Fig. 4. Temperaturen 16 veckor efter sprängningen
i borrhål D på olika avstånd från detonationspunk
ten. I denna var temperaturen 16,8°C före spräng
ningen. /
Fig. 3. Resultatet av sprängning i berg med en atombomb motsvarande
1 700 t trinitrotoluol; t.v. begynnelseeffekt, t.h. resultat.
772 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
