Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 32 - Färgseende och färgfotografi, av SHl - 100 000 curie per år krypton 85 - Kanadas 220 MW materialprovningsreaktor - Shippingport-reaktorns nya kärna - Världens djupaste borrhål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. A. Färg- och [-Ijustäthetsför-hållande-]
{+Ijustäthetsför-
hållande+} vid
användning av en
kombination av [-projektionsljus-]
{+projektions-
ljus+} som ger
alla färger.
För att ögat skall ge ett intryck av färg
behöver det bara information om ljus med lång
och kort våglängd i den betraktade scenen. De
våglängdsband, i vilka informationen kommer,
är av liten betydelse, ögat har tydligen den
märkliga förmågan att skilja mellan lång- och
kortvågsbilden oberoende av ljusets frekvens
och våglängdsområde. På något sätt delar ögat
det inkommande ljuset i kort- och långvågigt
på var sin sida om 588 m^.
Vid experimenten har man använt fotografier
som ger genomsnitt av det kort- och långvågiga
ljuset. När ögat tar emot ljusimpulser från den
naturliga omgivningen registreras kanske de
olika våglängderna på näthinnan som ett stort
antal "färgsepareringsfotografier", mycket flera
än de tre som Maxwell ansåg nödvändiga eller
de båda som använts vid de här beskrivna
experimenten. Av de erhållna
färsepareringsbilder-na uppstår i hjärnan medeltal av alla bilder på
vardera sidan om jämviktspunkten (588 mn),
och de båda genomsnitten jämförs liksom de
båda bilderna vid försöken.
Praktisk tillämpning
Fastän två fotografier använts vid
experimenten och resultaten har sammanfattats i ett
tvådimensionellt diagram (fig. 4) har inte en
två-färgsteori för färgseendet uppställts. När ljus
med en viss bandbredd används för den ena
ljusbilden eller för båda erhålls ljus av många
våglängder i varje punkt på projektionsduken.
För ett tvåfärgsförfarande skulle man enligt
trefärgsteorin kunna beskriva färgen i varje
punkt, men detta har visat sig vara omöjligt.
Det är visserligen sant att man vid
experimenten utnyttjat två grupper informationer, en
kort- och en långvågig, men det har visats att
ögat med dem kan göra praktiskt taget allt som
behövs för registrering av alla färger. Vad som
kan uppnås med en tredje informationsgrupp
är därför långtifrån klart. Det är möjligt att
den kan förbättra den fotografiska färgåtergiv-
ningen, men det finns i alla händelser ingen
stor lucka att fylla.
I ett givet fall kanske två informationsgrupper
inte räcker för att ge ett intryck av intensivt
klarblått eller skirt gulgrönt, men de bör dock
ge tillräckligt för att bilden skall anses
tillfredsställande. Man kan emellertid vänta att
många färger skall återges rikare, om en tredje
bild tillfogas, dvs. om ett fotografiskt
trefärgs-förfarande används, men man kan kanske nå
ännu bättre resultat med fyra, fem eller flera
delbilder.
Kvar står emellertid att det stora språnget är
från en till två delbilder. Dessa ger ögat
möjligheter att utveckla den största delen av sina
färdigheter. Utnyttjandet av detta förhållande
kan kanske leda till
färgreproduktionsförfaran-den bredvid vilka de nuvarande kommer att
synas primitiva och klumpiga. Den
tillämpning, som ligger närmast till hands är
färgtelevisionen, vid vilken den additiva metoden
är lämpligast.
De nuvarande systemen är grundade på
tre-färgsprincipen och ger bilder, bestående av
rött, grönt och blått ljus från olika fosforer
(Tekn. T. 1955 s. 621). Man kan emellertid
tänka sig ett system vid vilket en stråle ger en
svartvit bild, som med TV-kameran tagits
genom ett grönt filter, och en annan stråle
aktiverar en rödlysande fosfor. Ett sådant system
bör bli anmärkningsvärt stabilt och fordrar
ingen noggrann balansering av färg och
ljustäthet. SHl
Litteratur
1. Bello, F: An astonishing new theory of color. Fortune 59
(1959) maj s. 144—148, 195—196, 200, 202, 205, 206.
2. Land, E H: Experiments in color vision. Sci. Amer. 200
(1959) maj s. 84—94 , 96, 99.
100 OOO curie per år krypton 85 tillverkas för
civilt bruk i USA. Gasen används i växande
utsträckning för aktivering av fosforer till självlysande
ljuskällor. Den lär lämpa sig bättre än radium och
po-lonium för detta ändamål.
Kanadas 220 MW materialprovningsreaktor
NRU har körts med full effekt sedan den 8
december 1958 och har utnyttjats till mer än 90 °/o. En
tungvattenläckning på 0,25 t/dygn har inte stört
driften. Samtidigt läcker lätt vatten från flera
kyl-kretsar; totalt förloras ca 1 t/dygn vatten. Det tunga
vattnet återvinns.
Shippingport-reaktorns nya kärna, som skall
installeras 1959—1960, torde komma att ge 150 MW
eleffekt mot den nuvarande kärnans 60 MW. Den
beräknas kosta ca 13 M$, dvs. ungefär lika mycket
som den gamla kärnan, och skall ge 3 000 GWh
mot den gamlas 500 GWh.
Världens djupaste borrhål, i Pecos County i
Texas, med vilket man hoppades finna naturgas,
blev tekniskt en framgång, men resultatmässigt en
besvikelse. När borrningen efter två år avbröts, var
man nere på 7 724 m djup och uppe i 15 Mkr.
investering utan att någon gas påträffades.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 7 09
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
