Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 33 - Nya metoder - Ytongstav med låsbrickor, av BS - Gaslyftpumpar för flerkolonnsystem, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rerar således Ytongbolagen i stockholmstrakten mer
stav än block.
Ännu en förenkling av byggsystemet har nyligen
prövats i ett enfamiljshus i Högdalen i Stockholm.
Stavarna hopfogas med låsbrickor av plast, fig. 1.
Mitt på ligg- och byggytan har stavarna försetts med
ett par millimeter breda och ca 20 mm djupa
längsgående spår. Låsbrickor med 38 mm diameter trycks
ned i stötfogen mellan stavarna. Sammanfogningen
i hörnen sker med hjälp av ett extra spår vinkelrätt
mot det längsgående. Stavarna till ytterväggarna
tillverkas i 20 cm höjd (som passkift 10 och 15 cm)
och med 50—75 cm längd. Bredden är 20.25 eller
30 cm.
Mellanväggarna som utföres av 9,5 cm breda stavar
(passar till 1" karm) hopfogas på likartat sätt, men
där användes något större fyrkantiga plastbrickor
för att ge större anliggningsyta mellan bricka och
stav. Anslutningen till yttervägg sker med
metall-bleck som slås in ungefär som spikbleck.
Även bjälklagselement med längder upp till 6 m ocli
fönsterbalkar med längder upp till 3 m tillverkas.
Golvstavarna armeras för laster på 200 eller 300
kp/m2.
Om första skiktet lägges tillräckligt noggrant
behöver lod och rätsnöre icke användas. Hållfastheten
blir ungefär densamma som för de limmade
stavarna eller ca 60 fl/o högre än vid blockmurning. Det
nya byggsättet kan användas vid alla temperaturer
under det att — 10°C var gränsen för arbete med
limmad stav (enl. Ytongbolagen). BS
Gaslyftpumpar för flerkolonnsystem
När en lång kolonn behövs för en viss process
måste man ofta dela upp den i flera korta
kolonner därför att lokalens takhöjd inte räcker till. Är
det t.ex. fråga om vätske-vätskeextraktion i
motström (fig. 1), går den lätta fasen in nedtill i den
"undre" delkolonnen, som motsvarar
totalkolonnens botten, och ut från den "övre" kolonnens topp
som motsvarar totalkolonnens topp. Den tunga
fasen flyter från den övre kolonnens topp till den
undre kolonnens botten.
Mellan delkolonnerna måste de båda vätskorna
pumpas, varvid den lätta fasen skall föras in vid
varje delkolonns botten och den tunga fasen vid
dess topp. Det tryck, som behövs härför, motsvarar,
räknat i vätskepelare, vanligen 20—50 %> av
delkolonnens höjd och ligger inom det område som
passar för gaslyftpumpar. Dessa kan konstrueras
för automatisk drift.
Den tunga fas, som lämnar den övre kolonnens
botten, stiger bara till en del av den höjd som
fordras för att den skall rinna in på den undre
kolonnens topp. Luft, som lyfter den tunga fasen
resten av höjden, blåses därför in nära förbindels
rörets nedre ända (fig. 1).
Den önskade flythastigheten mellan kolonnerna
bestäms av en oberoende regulator för den tunga fas
som lämnar den undre kolonnens botten. Den
upprätthålls av en regulator som är känslig för den
tunga fasens nivå i den undre kolonnen och som
reglerar den införda luftmängden.
Den lätta fas, som lämnar den nedre kolonnens
topp, skall pressas in vid den övre kolonnens
botten. Därför görs en S-slinga i förbindelseröret och
luft blåses in nära uppströmsskänkelns nedre ända.
Om utrymmet tillåter, behöver man bara placera
slingans överdel någon meter högre än
kolonntoppen. Går detta inte, måste ett motsvarande mottryck
åstadkommas med en regulator (fig. 2). Denna
anordning är självreglerande då all vätska, som kom-
Fig. 1. Två delkolonner med
gaslyftpumpar för
vätske-vätske-extraktion.
Fig. 2. Fasseparator och
mottrycksregulator.
mer in i överfallsröret, förs över till den övre
kolonnen.
Gaslyftpumpen (även kallad mammutpunip, Tekn.
T. 1957 s. 143), fig. 3, är i princip ett i en vätska
nedsänkt rör med ett luftintag nära nedre ändan.
Vid en given rördiameter bestäms vätskans
flythas-iighet av luftströmmens hastighet och det relativa
nedsänkningsdjupet Al B (fig. 3). En viss
lufthastighet behövs för att vätskan över huvud taget skall
flyta (fig. 4); pumpen fungerar vid upp till 6—8
gånger denna lufthastighet.
Vätskans flythastighet är starkt beroende av den
relativa nedsänkningen; detta är orsaken till att
pumpen för den lätta fasen blir självreglerande.
Luften skils från vätskan i ett T-rör i slingans topp
(fig. 2), och regulatorn bestämmer mottrycket så att
den lätta vätskan pressas in vid den övre kolonnens
botten.
Regulatorn för den tunga fasen är en
membran-manövrerad ventil (fig. 5). Vid ventilspindeln finns
ett spelrum, genom vilket luft leds till ett rör
nedsänkt i den tunga fasen i den undre kolonnens
överdel. När dess nivå i kolonnen stiger, växer trycket
på membranets undersida, och luftventilen stryps
(A H Fowler & G R Ja&ny i Chemical Engineering
Progress jan. 1959 s. 64—65). SHl
Fig. 3.
Gaslyft-pump; A
nedsänkning, B
pumpens längd.
Fig. 4. Vätskehastighet i en 12,5 mm
gaslyftpump vid olika gashastighet.
Fig. 5. Regulator för den tunga
fasens nivå i undre kolonnen.
826 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
