Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 39 - Andras erfarenheter - Smörjoljor för tvåtaktsförgasarmotorer, av EBr - Nickel-kadmiumackumulatorer inom flyget, av U T—h - Halogenerat butylgummi, av SHl - Koaxialkablar för 500°C, av SHl - Vismutpentafluorid som fluoreringsmedel, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det konstateras, att på lämpligt sätt avvägda
tillsatser till de båda slagen av oljor ger betydligt
bättre resultat än oblandad olja (J W Savin i SAE
Journal aug. 1959 s. 62). EBr
Nickel-kadmiumackumulatorer inom flyget
Nickel-kadmiumackumulatorer med sintrade
elektroder, som ursprungligen utvecklades i Tyskland
under kriget för militära ändamål, har fått mycket
stor användning inom flyget därför att de är
mekaniskt oömma, medger höga belastningar på grund
av lågt inre motstånd och har lång livstid. I
Frankrike kallas denna typ Voltabloc. Den används bl.a.
av Royal Air Force för Canberra PR, Shakleton
MK. 3 och Vulcan. I Europa har sinterplatt-typen
för flygplan utvecklats framför allt i Frankrike och
används i Caravelle- och Super Constellationtyperna.
I USA har flygbolaget Capital Airlines infört
Ni-Cd-sintertypbatterier på alla sina Vickers Viscount.
Trots att anskaffningskostnaderna är höga, räknar
man med en inbesparing av ca 50 M$/år genom
mindre reparation och underhåll. Även amerikanska
flygvapnet använder dylika batterier, som utan
hjälp av generatorer kan starta alla sex motorerna
till en B 47. De kan uppladdas fullt på 30 min.
Denna batterityp kommer även att höra till
standardutrustningen på jetplan, och används redan nu på
Boeing 707, Convair 880, Douglas DC-8 och
Fair-child F27.
Efter 2 500 flygtimmar har batteriernas kapacitet
visat sig vara oförändrad, ett gott bevis på deras
tillförlitlighet. Härigenom kan kostnaden för
lagerhållning av reservbatterier avsevärt minskas. Ännu
viktigare än ekonomin är den ökade tryggheten
(Nickel-Berichte aug. 1959 s. 271). U T—h
Halogenerat butylgummi
Enligt uppgift kan ett bromerat butylgummi, som
tillverkas i USA under handelsnamnet Hycar 2202,
användas som slitbana på bildäck eller kan blandas
med naturgummi eller syntetiskt gummi. En produkt
med största resistens mot ozon lär vara en
blandning av 40—50 «/o Hycar 2202 och resten
naturgummi.
Butylgummis största marknad, innerslangar, har
blivit starkt beskuren genom tillkomsten av
slanglösa däck, och butylgummidäck, som väntades för
flera år sedan, har ännu inte kommit (Tekn. T.
1958 s. 107, 164).
Klorerat butylgummi framställs också i halvstor
skala och är tillgängligt i USA under
handelsnamnet MD 551. Det kostar 35 ct/lb mot 65 ct/lb för det
bromerade butylgummit. Det lär ha sämre adhesion
än det bromerade gummit men god resistens mot
värme (Chemical Engineering 23 febr. 1959 s. 57,
60). SHl
Koaxialkablar för 500°C
Det är väl känt, att minsta elektriska förluster inom
det vidaste frekvensbandet uppstår i koaxialkablar,
om isoleringen är spirallindad (fig. 1).
Isolermaterialet måste då vara mjukt; vanligen använder man
plaster. Dessa tål dock inte hög temperatur. Ett
lämpligt material för 500°C arbetstemperatur har
man nu funnit i en fiber av 96 °/o kiseldioxid, hårt
flätad till en kord.
Denna kan lätt lindas på innerledaren och ger för
en 10 mm kabel en dämpning av bara 8,9 dB per
100 m vid 400 MHz. Motsvarande
polystyrenisolera-de kabel ger en dämpning av 7,55 dB per 100 m
vid 400 MHz. Isoleringens täthet tillåter användning
av en korrugerad ytterledare (fig. 1), varigenom
kabeln blir relativt böjlig.
Bredbandskablar för hög temperatur har hittills
gjorts med keramikisolering vanligen i form av
skivor eller toroider som är uppträdda på innerledaren
och hålls på bestämda avstånd från varandra av
knickar på denna. Bättre resultat uppnås
emellertid med skivor av ren kvarts uppträdda på en tråd
av glasfiber. Kvartsskivorna är förbundna med
kul-skålleder så att isoleringen kan lindas i spiral kring
innerledaren.
Denna isolering tål 500°C arbetstemperatur och
medger en bandvidd på mer än 3 000 MHz mot bara
1 000 MHz för keramisk isolering. Då kvarts har låg
dielkonstant, ger den mindre elektromagnetisk
reflexion än de keramiska materialen, t.ex.
aluminiumoxid. En kvartsisolerad 15 mm koaxialkabel har en
dämpning av bara 8,5 dB per 100 m vid 1 000 MHz
och 20°C.
Den spirallindade isoleringen tillåter vidare
användning av försilvrade ledare, varigenom
ledningsförlusterna blir låga. Vid keramisk isolering kan
innerledaren däremot inte försilvras då den måste
formas så att isolatorerna hålls på plats. Ledare av
försilvrat stål tål 500°C, medan tidigare använda
kopparledare tillåter bara 250°C arbetstemperatur.
Kvartsisolatorn är inte hygroskopisk varför dess
resistivitet och förlusterna i kabeln inte varierar med
ändringar i omgivningens fuktighetshalt (E T Pfund,
Jr, T Fischer & J Montgomery i Materials in
Design Engineering maj 1959 s. 125). SHl
Vismutpentafluorid som fluoreringsmedel
I USA har man funnit att smält vismutpentafluorid
är ett av de mest aktiva fluoreringsmedlen bland
de hittills kända. Den reagerar t.ex. m3rcket lätt
med urantetrafluorid varvid uranhexafluorid erhålls.
Vismutpentafluorid framställs numera genom
direkt reaktion vid 600°C och 2 at mellan smält
vismut och fluor. Reaktionskärlet är av nickel, inklätt
med Alundum. Reaktionen utförs i ett
vakuumsystem helt av metall, och alla operationer med
penta-fluoriden måste utföras i frånvaro av vattenånga för
vilken den är mycket känslig.
Produkten är vita kristallnålar; den renas genom
sublimation i vakuum. Vid förhöjd temperatur
sönderfaller den långsamt, men den kan stabiliseras
genom reaktion med alkalimetallfluorider. Detta
beror troligen på bildning av en komplex anjon BF0~.
Då alkalimetallföreningarnas stabilitet tycks avta
med avtagande volym hos katjonen, kan man
framställa en serie fluoreringsmedel med olika stabilitet
och därmed olika oxidationsförmåga (Chemical &
Engineering News 13 april 1959 s. 44). SHl
Fig. 1.
Koaxialkabel med
spirallindad isolering av flätad
kvartsfiber.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
