Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 43 - STF oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1943 i Schweiz ur lysergsyra erhållen från
mjöl-drvgealkaloider. Den ägnas nu stor uppmärksamhet
i stormakterna för användning som stridsmedel,
"incapacitating agent".
Till psykostimulantia, som används mot
depression och vissa arterisklerotiska tillstånd, hör
feno-prominerna (fenedrin). De för närvarande viktigaste
ataraktika torde vara fentiazinföreningarna. Bland
dem kan nämnas prometazin (Phenergan, Thiergan,
Lergigan) som är en av de effektivaste nu kända
antihistaminerna. Den är bl.a. det för närvarande
bästa medlet mot sjö-, tåg- och flygsjuka och
används också som lugnande medel.
Klorpromazin är intressant genom att den visat
sig förstärka verkan av t.ex. sömnmedel och
alkohol. Den bör därför vara ett lämpligt tilltugg till
öl, men den har framför allt stor betydelse inom
psykiatrin. Klorpromazin är nämligen lämplig för
behandling av akuta orostillstånd, vissa fall av
schizofreni samt akuta och kroniska maniska
tillstånd.
Den pulvriserade roten av Rauwolfia Serpentina,
som är en halvmeterhög buske, har sedan urminnes
tid använts i Indien som motgift mot ormbett m.m.
Gandhi tuggade alltid på en bit Rauwolfia-rot för
att hålla sitt blodtryck under 300. Av de i Rauwolfia
förekommande alkaloiderna är reserpin den
viktigaste. Den har visat sig sänka blodtrycket, och har
en lugnande och sömngivande effekt som skiljer sig
från andra ataraktikas genom att den verkar först
ganska lång tid efter intagandet.
Det mest brukade och kanske också missbrukade
av alla ataraktika är meprobamat som ger psykisk
avspänning och muskelavslappning samt har en
allmänt lugnande effekt. Det används framför allt vid
neurotiska ångest- och spänningstillstånd samt för
att böta kopparslagare. Det missbrukas därför
särskilt mycket av alkoholister.
Svenska Bergsmannaföreningen möttes åter den 23
oktober kring ett stort program om ferrolegeringar
som lockat ca 70 medlemmar.
Gerhard von Hofsten, AB Ferrolegeringar,
Trollhättan, gav en översikt över termodynamiken
bakom ferrolegeringarna, särskilt ferrokrom, och
diskuterade olika metoder för framställning av dessa
legeringar. Bland nyare metoder har torrfärskning
i vakuum, ett i USA mycket använt förfarande,
visat sig mycket lovande.
Stig Tjernström i Wargöns AB gjorde en liknande
översikt och uppehöll sig särskilt vid kiseljärn och
ferromangan samt i samband därmed framställda
legeringar, såsom kiselmangan, kiselmetall och
kiselkalcium. Under de första 50 åren av innevarande
sekel har inga större förändringar i
ugnskenstruk-tionerna skett; först under 1950-talet har nya typer
kommit fram. Vid Wargöns AB har nyligen byggts
en intressant ugn för ferromanganframställning.
Den är helt sluten och har därför förutsättningar
för att ge god värmeekonomi. Genom att den är
försedd med "ångtak" kan man utnyttja hela
värmeinnehållet i från ugnen avgående gaser, som
förut alltid gått förlorat.
Nils Gunnar Lindberg, AB Ferrolegeringar,
jämförde för- och nackdelar vid användning av olika
kvaliteter av ferrokrom för framställning av
rostfritt eller annat stål med höga kromhalter.
Eftersom kromen i affiné-kvaliteter kostar ca 60 °/o mera
än i carburé-kvaliteter, bör man så mycket som
möjligt använda de senare, men i vissa fall måste
affiné användas genomgående. Man måste bl.a. ta
hänsyn till hur mycket krom man har råd med att
låta gå i slaggen vid färskning av stålet.
Holger Jarleborg från Fagersta Bruks AB fick på
grund av tidsbrist endast tala om snabbstål. Han
visade hur de snabbstål med bl.a. höga W-halter,
man tidigare använt och som då ansågs
oumbärliga, så småningom ersatts av andra
sammansättningar. Man hade funnit, att snabbstålets
egenskaper är beroende av halten karbider, framför allt i
ytskiktet, och man kan nu mera systematiskt än
förr experimentera fram kvaliteter av snabbstål
som är bättre än sådana som bara för ett eller
annat årtionde sedan ansågs oöverträffbara.
I slutet av september hade 1956 års
Lantmäteri-kommitté avgivit slutbetänkande (SOU 1959:30).
Vad var då naturligare än att Avdelningen för
Lantmäteri ägnade sitt sammanträde den 16 oktober åt
lantmäteriväsendets och kartverkets organisation.
Kommitténs sekreterare Åke Smith inledde.
En huvudfråga hade varit, om man skulle slå ihop
Lantmäteristyrelsen och Kartverket. En
sammanslagning torde medföra ringa fördelar, ansåg
kommittén, som i stället ville flytta litet gränser,
samordna och småpyssla. Däremot ansåg man, att
antalet lantmäteridistrikt borde minskas och att
specialorganisationer för större fastighetsregleringar
borde skapas. Lönefrågor hade inte behandlats, men
däremot tjänsteförteckningen. Fotogrammetriska
centraler borde inrättas vid vissa
länslantmäterikon-tor.
Diskussionen blev livlig, långvarig och i huvudsak
kritisk. Nils Sjölin påtalade Lantmäteristyrelsens
renodlat administrativa funktion och efterlyste ett
ökat stöd från styrelsen till de lokala organen. Nils
Hedlund tyckte att utredningen endast organiserat
och ej rationaliserat. Flera talare ansåg det
olyckligt att, i en tid då lantmätarnas tjänster alltmer
tas i anspråk, minska antalet distrikt och kontor.
De yngre lantmätarnas ställning och möjligheter till
avancemang försämras. Särskilt framhöll B
Lindgren att en hel del tjänsters självständighet
inskränks, vilket ogynnsamt påverkar trivseln i
arbetet.
På Svenska Arkitektföreningens sammanträde den
19 oktober talade professor Ernesto Rogers från
Milano om "Present situation of Italian
architec-ture".
Professor Rogers, som är en av cheferna i den
kända Milanofirman "Belgiojoso, Peressutti e
Rogers", har tidigare framträtt i Sverige med föredrag
om italiensk arkitektur. Föredraget, som
framfördes med både humor och intensitet, utvecklade sig
till något av ett försvarstal för den speciellt i
anglosaxisk fackpress hårt kritiserade moderna italienska
arkitekturen.
Tankegången i hans försvar var i stort sett denna:
den moderna rörelsen inom italiensk arkitektur
söker bygga på en tradition som brutalt avbröts av
fascistregimen. Denna försökte införa en pompös
och schematisk arkitektur i "nyromersk" stil,
vilken Rogers fördömde på det bestämdaste. De flesta
arkitekterna intog en neutral politisk hållning
gentemot fascismen, medan de konstnärlig-moraliskt
stod i en synnerligen stark revoltställning gentemot
den.
Genast efter kriget kom så en reaktion mot
fascist-arkitekturen, som tog sig uttryck i en närmare
anknytning till traditionen och till de lokala
förutsättningarna, en organisk arkitektur. Samtidigt
framträdde en strävan mot en omvärdering av hela den
moderna rörelsen i den internationella arkitekturen,
speciellt av den rena abstrakta funktionalismen
som framstod som synnerligen omänsklig. Man ville,
1222 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
