Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 1 - Radar för civil luftfart, av Carl-Gösta Åsdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Radar för civil luftfart
Radar har redan under flera år varit ett
värdefullt hjälpmedel för civil lufttrafikledning,
särskilt inom terminalområden, där med hänsyn
till trafikkoncentrationen kravet på
övervakning är speciellt stort. Den pågående snabba
utvecklingen av såväl trafikvolym som
flygplansteknik har medfört ökat krav på total
övervakning av all trafik i och i närheten av
kontrollerat luftrum, dvs. terminalområden och
flygleder. Som en följd därav utbygger man
nu över större delen av världen
flygsäkerhetstjänsten med radartrafikledning.
I Sverige anskaffades den första radarn för
civil luftfart 1946. Intresset var från början
huvudsakligen tekniskt, och radarn gick under
en följd av år som en provanläggning.
Omfattande modifieringar har lett till att den så
småningom förbättrats avsevärt och i mitten av
1950-talet började den utnyttjas operativt av
trafikledningen på Bromma, tabell 1.
Det egentliga utbyggnadsprogrammet med
radar började 1956, då en
precisionslandnings-utrustning inköptes till Bromma flygplats. År
1958 köptes en likadan radar till Arlanda och
Fig. 1. Vågledare med varierbara dimensioner, avsedd för 3 cm
våglängd. Några av de pä vägledaren monterade och av denna matade 209
dipolantennerna syns även.
Byrådirektör Carl-Gösta Åsdal, Stockholm
621.396
dessutom två översiktsradar, en till vardera
Arlanda och Torslanda. Under 1959 har man
skaffat en översiktsradar till Bulltofta samt
väderradar till Arlanda. Planerna för 1960
omfattar en översiktsradar samt en "sekundär"
radar, båda till Bromma.
Samtliga inköpta och planerade utrustningar
är avsedda för terminal- och
inflygningskontroll. För övervakningen av flyglederna
kommer militära radarstationer att utnyttjas,
varigenom såväl operativa som ekonomiska
fördelar vinns. Behovet av sådan övervakning är
omedelbart vad beträffar samordningen av
civil och militär trafik, och förberedelser därmed
pågår nu. I mitten av 1960-talet beräknas den
totala radarövervakningen dessutom bli
erforderlig som datakälla i ett mer eller mindre
automatiserat trafikledningssystem.
Terminologi
Terminologi samt operativa minimikrav för
olika radartyper har i viss utsträckning
fastställts av den internationella civila
luftfartsorganisationen, Icao. Standardiseringen är
dock långt ifrån fullständig, speciellt
beträffande de olika typerna av översiktsradar, av vilka
ännu så länge endast inflygningsradar (SRE)
specificerats.
Enligt Icao är GCA-systemet (Ground
Con-trolled Approach System) en radarutrustning
för övervakning av flygplansrörelserna under
landningsfasen. Den består av två element;
inflygningsradar, SRE (Surveillance i?adar
.Element), och landningsradar, PAR (Precision
Approach Äadar Element). Inflygningsradar
Tabell i. Data för deri modifierade
översiktsradarn på Bromma.
Pulseffekt ........................ 150 kW
Pulslängd ........................ 1 (is
Pulsfrekvens...................... 700 Hz
Räckvidd för DG 7................ 90 km
Strålbredd ........................ 1,3°
Höjdvinkel ....................... 30°
Höjdtäckning ..................... 4 000 m
Brusfaktor .......................9—10 dB
7 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
