Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 1 - Radar för civil luftfart, av Carl-Gösta Åsdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ett förslag till precisionshöjdradar arbetar
apparaturen som passiv radar tillsammans med
en vanlig översiktsradar. Antennerna är
placerade över varandra med översiktsradarn i
toppen i ett 38 m högt torn, fig. 12. Båda
antennerna vrider sig kring en gemensam axel.
Höjdradarns antenn består av en reflektor,
formad som en sektion av en parabolisk cylinder.
I fokalplanet sitter 356 antennelement, vilka är
ihoplänkade genom ett system av
fördröjnings-linjer. Resultatet blir 109 lober i vertikalplanet,
fig. 13.
Ett flygplanseko tas emot, förutom av
översiktsradarn, även av någon av loberna i
höjd-radarn. Informationen tillföres en
databehandlingsenhet som räknar fram planets höjd. På
presentationsenheten kan ett önskat
höjdinter-vall inställas, varvid endast inom detta belägna
plan presenteras. Höjdupplösningen anges till
550 m på avståndet 90 km och 200 m på
avståndet 40 km. Noggrannheten vid
relativmätning anges vara ± 75 m på avståndet 90 km.
Radarn är alltså användbar för
relativmätning mellan flygplan. Vid absolutmätning
kommer radarvågornas avböjning in i bilden, och
denna kan vid onormal utbredning medföra
mycket stora fel. Inte ens en så komplicerad
och dyr radar som den här beskrivna uppfyller
därför helt trafikledningens krav på
höjdin-formation.
Sekundär radar
Inom ett terminalområde kan indikatorbilden
på en översiktsradar innehålla ett stort antal
flygplansekon. I sådana fall kan det vara
mycket svårt för radartrafikledaren att identifiera
dessa. Ett hjälpmedel, som för ändamålet
börjat användas inom civil trafikledning, är
sekundär radar.
En frågesändare på marken sänder en
pulskombination bestående av två pulser
separerade 8 us. Frekvensen är 1 030 MHz. Sändningen
tas emot i flygplanet, där en svarssändare
startas och sänder tillbaka en pulsföljd bestående
av två grundpulser separerade med 20,3 [xs
samt mellan dessa upp till sex
informationspulser med en inbördes separation av 2,9 jis.
Svarsfrekvensen är 1 090 MHz. Genom olika
kombination av informationspulsernas antal
och placering erhåller man 64 diskreta koder.
Dessa kan användas för identifiering samt
överföring av rutinmeddelanden, såsom uppgifter
om flyghöjd och bränsletillgång.
Sekundär radar är i civil trafikledning ett
komplement till primär radar, och bilden
erhålles på samma indikator. De båda
radarantennerna måste följaktligen svepa synkront,
vilket enklast utföres genom att de monteras
på gemensam axel.
Slutord
Här har endast berörts markbaserade
radarutrustningar av omedelbart intresse för
trafikledningen. Av mera sekundärt intresse är den
Fig. 11. London Airport enligt upptill flygfoto och nedtill indikatorbild
på en i flygfältets mitt placerad övervakningsradar. Bilden nedtill är
upptagen under flera antennsvep, varför man ser plan i rörelse som
rader av prickar.
meteorologiska tjänstens väderradar samt
flyg-burna utrustningar såsom antikollisionsradar,
väderradar och dopplerradar. Den senare är
till principen en radar, men i fråga om presen-
Små flygplan i rörelse
Parkerade bilar
Antenn
rtande flygplan
observerat under
fyra svep
12 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
