Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 2 - Förkromning med självreglerande elektrolyt, av Richard Justh - En bro över Stora Bält - Telefonabonnenter i Köpenhamn kan slå Malmö - Termoelement av platinametaller - Lättare och starkare bilhjul - Nya metoder - Sintring i sandvirvelbäddar vid oljeeldning, av SHl - Utbytesbeläggning av metaller på Zircaloy 2, av U T—h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fälininqshasliqhet
p/h
« 50 55 60 65 X
Temperatur
Fig. i. Fällningshastighet och temperatur vid olika
strömtätheter. Området för glansförkromning är icke
sektionerat.
nya metoder
kromutfällning med hög strömtäthet möjliggör
snabbare utfällning, å andra sidan är det en
nackdel, då elektrolyten inte möjliggör
utnyttjande av den låga strömtäthet som man är van
vid från svavelsyraelektrolyten.
Beaktar man att det genomsnittliga
strömutbytet är 18,5 % för det självreglerande badet och
13 % för svavelsyrabadet, finner man att
ekonomin är 1,4 gånger så god för det förra som
för det senare.
En bro över Stora Bält måste småningom byggas,
har en dansk utredning förklarat. Högbron, som
bör ligga mellan Halskov—Sprogö—Krundshoved,
kommer att kosta 1 500—2 000 Mdkr, bli 20 km
lång, kunna ta 40 000 bilar per dygn och ta 10—11
år att bygga.
Telefonabonnenter i Köpenhamn kan slå Malmö
direkt på sina nummerskivor sedan den 1 december
1959 genom riktnumret 020. Nästa helautomatiska
förbindelse mellan Danmark och utlandet blir
Åbenrå—Flensburg.
Termoelement av platinametaller används
numera på grund av sin stabilitet ofta även för
mätning av temperaturer på 1 000°C och därunder; ett
Chromel-Alumel-termoelement som använts vid
1 090°C visade efter 1 000 h drift 20°C fel.
Lättare och starkare bilhjul lär kunna erhållas,
om man som konstruktionsmaterial använder en
aluminium-kisellegering i stället för stål.
Sintring i sandvirvelbäddar vid oljeeldning
Vid upphettning av sandvirvelbäddar genom
förbränning av olja, innehållande natrium- eller
vana-dinföreningar, har sandkornen benägenhet att sintra
ihop, om temperaturen är så hög att askan smälter
eller mjuknar. Vanligen börjar sintringen bli
märkbar vid 600°C, men den är inte märkbar vid upp till
900°C, om oljans natriumhalt understiger 0,03 %>
Na »O och dess vanadinhalt är mindre än 0,1 °/o V20B.
Uppenbarligen fastnar ett skikt av klibbig aska på
sandkornen som då bildar klumpar. Dessa stör
flui-diseringen och kan i vissa fall helt hindra den. Det
uppges nu att sandens hopsintring kan minskas eller
hindras även vid närvaro av betydande mängd
natrium- och vanadinföreningar i oljan, om man i
virvelbädden inför en eller flera föreningar av 2:a
eller 3:e gruppens metaller t.ex. magnesium oxid eller
magnesiumnaftenat, zinkoxid, kalciumoxid eller
aluminium oxid.
Tillsatsen kan injiceras eller sprutas in i bädden
i form av en lösning eller suspension eller sättas till
den fluidiserande gasen i finfördelad form. Som
exempel kan nämnas att en sandbädd, som
upphettades 5 h till 900°C med en olja innehållande 0,1 °/o
Na20, sintrade, om ingen tillsats infördes. Man
kunde emellertid helt hindra sintringen genom att sätta
0,5 «/o Al/).,, MgO eller ZnO till sanden. Vid
användning av en olja med 1,06 °/o NazO fordrades minst
3 °/o MgO eller 10 %> A LO, för hindrande av
sintring (Engineers’ Digest aug. 1959 s. 295). SHl
Utbytesbeläggning av metaller på Zircaloy 2
För vissa ändamål önskar man belägga Zircaloy 2
(1,5 %> Sn, 0,12 */o Fe, 0,10 «/o Cr, 0,05 ®/o Ni och
resten Zr) med andra metaller. Om föremålets form
omöjliggör beläggning på elektrolytisk väg måste
andra beläggningsmetoder tillgripas. Behövs bara
mycket tunna skikt av metaller, ädlare än
grundmetallen, kan doppningsmetoder användas, varvid
lösningens metalljoner fälls ut genom utbyte av
grundmetallens joner. På Zircaloy 2 har man på
detta sätt kunnat fälla ut väl förankrade skikt med
upp till några mikrons tjocklek av koppar, järn, tenn
och nickel.
Förbehandlingen består i ångblästring, katodisk
av-fettning i ett normalt alkaliskt rengöringsbad (45
g/1) vid 88°C och 10 A/dm2 i 1 min. Efter tvättning
betas genom doppning vid rumstemperatur under
30 s i följande bad: 1 del HF (48 »/o), 9 delar HN03
(koncentrerad), 10 delar H20. Efter sköljning
nedföres omedelbart i beläggningsbadet.
Det bästa resultatet vid kopparutfällning erhölls
med en lösning av 50 g/1 Cu(N03)2 • 3H20, 2,5 ml/1 HF
(48 o/o). Temperatur 40°C, tid 60 min. Ungefär 7 (i
tjocka skikt erhålles. Man kan anta att
totalprocessen är Zr + 2Cu(N03)2 + 6HF —> 2 Cu + H2ZrF6 +
+ 4HNOa.
Den bästa järnutfällningen erhölls ur ett kokande
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 >H. 2 3J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
