Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 3 - Nya material - Mikroporösa plattor och folier av plast, av SHl - Metallfiberarmerad toriumoxid, av SHl - Stark, elledande legering, av CS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mikroporösa plattor och folier av plast
I Storbritannien tillverkas nu porösa plattor och
folier av polyeten med hög täthet genom sintring
av fint polyetenpulver under infrarödlampor.
Malerialet, vars porvidd är 100—200 u, används som
filter, diafragmer vid elektrolys och för medicinska
ändamål.
I USA tillämpas en metod för tillverkning av
mikro-porös plast, enligt vilken en till mjukning värmd
termoplast blandas med stärkelse med utvald
korn-storlek. Blandningen strängsprutas och kalandreras
till önskad tjocklek. Den erhållna produkten
doppas i kokande vatten varvid stärkelsekornen sväller
och spränger sina plasthöljen. När de sedan löses
ut med svavelsyra kvarlämnar de porer. Dessas
diameter blir 1—5 u vid användning av risstärkelse,
medan t.ex. majsstärkelse ger 5-—10 u och
potatisstärkelse 20—30 [i porvidd.
Produkterna lär få mycket jämn porositet. De kan
användas för filtrering utan filterhjälp, och då de
kan göras genomsläppliga för gaser men
ogenomträngliga för vatten, är de lämpliga till "andande"
regnkläder (jfr Tekn. T. 1953 s. 1018). Den
beskrivna metoden har under flera år använts för
tillverkning av ackumulatorseparatorer av polyvinylklorid
(Tekn. T. 1953 s. 567).
Som jämförelse kan nämnas att den minsta
porvidd som kan uppnås hos skumplast är 200—300
medan man hos fiberflortyger kan komma ned till
100—200 n (Chemical Engineering 29 juni 1959 s. 39;
Chemical & Engineering News 7 sept. 1959 s.
42—-43). SHl
Metallfiberarmerad toriumoxid
Torium är av intresse för kärnenergiindustrin då
det ger den klyvbara uranisotopen 233 U vid
neutronbestrålning. Bränsleelement, innehållande
torium-oxid, förefaller lovande då oxiden tål högre
temperatur än metallen och är mera resistent mot
korrosion. Vidare har man löst problemet att tillverka
presskroppar av toriumoxid med hög täthet genom
att sätta till små kvantiteter CaO, CaF„ och andra
oorganiska ämnen.
Toriumoxid har emellertid fått liten användning
som högtemperaturmaterial. Olyckligtvis har den
nämligen stor utvidgningskoefficient och hög
elasticitetsmodul, kombinerade med låg
värmeledningsförmåga och låg hållfasthet, varigenom den har
exceptionellt dålig resistens mot
temperaturväxlingar. Försök att råda bot på denna brist har hittills
haft liten framgång. Vid en amerikansk
undersökning har man dock nu funnit att toriumoxids
resistens mot temperaturväxlingar kan ökas avsevärt
genom armering med ned till 5 "/o fibrer av en
metall med hög smältpunkt, t.ex. molybden eller
niob.
Varmpressning av toriumoxidpulver blandat med
metallfiber har visat sig vara det enda praktiskt
Tabell 1. Mekaniska egenskaper hos
molybdenfiber-armerad toriumoxid, täthet 98—99 °/o av den
teoretiska
Tryckbrottgräns kp/mm2 [-Elasticitetsmodul-] {+Elastici- tetsmodul+} kp/mm2
Toriumoxid ren .......................... ........ 133 155 25 200
med 5 °/o Mo-fiber .......... ........ 36 18 800
10 % Mo-fiber .......... ........ 35 15 050
20 ’lo Mo-fiber .......... 11 000
Molybden .................... ........ 30 000
genomförbara sättet alt tillverka presskroppar med
hög täthet. Otaliga mikroskopiska sprickor bildas
i molybdenfiberarmerad toriumoxid vid
presskropparnas första kylning, därför att toriumoxiden liar
mycket större utvidgningskoefficient än molybdenen.
Härigenom får det armerade materialet lägre
elasticitetsmodul och tryckbrottgräns än ren toriumoxid
(tabell 1); det har emellertid betydligt större
resistens mot avsplittring.
De ursprungliga sprickorna vidgas och nya
uppstår vid den första återupphettningen och
kylningen, men därefter förändras materialet praktiskt
taget inte vid temperaturväxlingar därför att fibrerna
hindrar katastrofal fördjupning av sprickorna.
Materialet tycks ha större värmeledningsförmåga än
ren toriumoxid. Armerad med niobfiber har
toriumoxid också utmärkt resistens mot avsplittring,
om fibrerna inte försprödats. Niob är emellertid
mycket känslig för angrepp av atmosfären vid
varmpressningen, varför den måste skyddas mot
angrepp av kol, om försprödning skall undvikas.
Toriumoxid, armerad med molybden- eller
niobfiber, har utmärkt resistens mot vattenånga vid
205°C. På grund av sprickigheten angrips dock
materialet allvarligt vid upphettning flera timmar till
1 000°C i oxiderande atmosfär (Y Baskin, C A
Arne-berg & J H Handwerk i American Ceramic Societv
Bulletin juli 1959 s. 345—348). SHl
Stark, elledande legering
Syrefri koppar, legerad med litet högrent zirkonium,
lär ha hög elektrisk ledningsförmåga och god
hållfasthet vid hög temperatur. Legeringen, som fått
handelsnamnet Amzirc, har brottgränsen 49 kp/mm3
vid 20°C, 36 kp/mm2 vid 400°C och 27,5 kp/mrrr vid
480°C; dess förlängning vid samma temperaturer
är 12, 15 och 19 ®/o resp. Dess ledningsförmåga är
90—95 "/o av koppars (Materials in Design
Engineering sept. 1959 s. 154). SHl
Stål för 600° C arbetstemperatur
Ett kromlegerat stål avsett för turbinrotorer med
en arbetstemperatur upp till 600°C är under
utveckling i Sovjetunionen. Det innehåller 12 9/o Cr,
2 »lo W, 0,7 ®/o Mo och 0,3 »/o V. Materialets
värmebehandling är:
glödgning vid 850—870°C, ugnsvalning;
normalisering vid 1 050—1 070°C, luftsvalning;
seghärdning från 1 020—1 050°C i olja;
anlöpning vid 660—680°C, ugnsvalning.
Efter värmebehandlingen erhåller stålet en jämn
struktur och hårdhet i hela arbetsstycket. Ingen
märkbar tendens till ökad bildning av fri ferrit i
de centrala delarna hos rotorsmidet har
observerats. En sträckgränsfordran på 44,5 kp/mm2 i
centrum och 47,0 kp/cm2 i periferin hos
tangentialprov-stavar innehålles.
Efter 3 000 h glödgning vid 575°C var
slagsegheten enligt Charpy (nyckelhålsanvisning) fortfarande
över 3 kpm/cm2. Krypgränsen för l(r5 ®/o/h är vid
575°C 8 kp/mm2. Utmattningsgränsen är vid 550°C
± 16 kp/mm2, vid 575°C ± 13 kp/mm2 och vid
600°C ± 10 kp/mm2.
Stålet, vars beteckning är E 1756, anses ha
tillräckliga mekaniska egenskaper i värme för att
kunna användas som material till rotorer i stationära
ångturbiner med en arbetstemperatur (i
rotorkroppen) upp till 60Ö°C. Stålets pris är ca 50 % av priset
för austenitiskt stål (Elektromasinostroenie juni 1959
s. 31—35; ref. i U S Department of Commerce OTS
Scientific Information Raport PB 131891 T-29). CS
74 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
