- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
62

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 4 - Kyltorn och uppfuktare, system Munters, av Lennart Lindqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

form utgör de hyperboliska tornen, fig. 2. Två
torn av denna typ finns vid kärnkraftstationen
Calder Hall i England; de är 87 m höga,
vilket emellertid inte är något rekord.

Tendensen har den senaste tiden gått mot
fläktventilerade torn, mest utpräglad för
mindre torn men fullt tydlig även för mycket stora.
Som förklaring härtill har bl.a. uppgivits, att
man vid övergång från självdragstorn till
fläktventilerade torn i ett ångkraftverk får ut en
mereffekt, som är tre gånger så stor som den
effekt, som förbrukas av fläktarna i kyltornen.

Medan i självdragstorn luft och vatten alltid
möts i motström, kan fläktventilerade torn
byggas för antingen motström eller tvärström.
Tvärströmstornen kan göras lägre än
motströmstornen, medan däremot volymen blir
större. Även bland fläktventilerade torn
förekommer det mycket stora enheter, fig. 3. I
kyltornen kan insatsen eller kontaktytorna
vara uppbyggda av träribbor eller vertikalt
ställda skivor av asbestcement.

Kontaktyta av folier

Under ett inledande skede av
utvecklingsarbetet på att utnyttja trånga
genomströmningskanaler, gjordes försök med plana folier som
kontaktyta. Folierna monterades parallellt med
små inbördes avstånd. Därigenom erhölls en
växlarkropp i vilken passagerna utgjordes av
plana spalter. Ju mindre spaltvidden är ju
större yta rymmes per volymsenhet av
växlaren.

Då man inför en vätska i en spalt, som är så
smal att vätskan kan överbrygga spalten,
strävar kapillärkraften att kvarhålla vätskan även
då spalten orienteras vertikalt. Vätskan
kvarhålles till en bestämd höjd, den kapillära
stig-höjden, och den är bestämd av vätskans täthet,
dess vätande egenskaper i förhållande till
spaltväggen samt spaltvidden. För vatten och ytor
som väts fullständigt är kapillära stighöjden
i en spalt 15/d mm, där d är spaltvidden i mm.

Följden av detta blir, att om man påför
vatten över en växlarkropp med trånga spalter,
så kommer spalterna att helt och hållet täppas
igen vid underkanten om inga åtgärder
vidtas, fig. 4. Då luft tvingas igenom en sådan
växlare uppstår först och främst mycket stora
motstånd genom att luften måste bryta igenom
vattenskiktet så, som schematiskt
åskådliggöres i figuren. Kylningseffekten blir dessutom
låg, eftersom luftens genombrott sker
sporadiskt, vilket orsakar att endast en liten del av
vattnet kommer i direkt kontakt med luften.
Resonemanget om fördelarna med trånga
kanaler skulle därför ha rent akademiskt intresse
om dräneringen av spalterna inte kunde
arrangeras så, att luften får tillträde till kanalerna
i hela deras utsträckning.

Det finns emellertid utvägar som möjliggör
detta. Man kan förse foliernas underkant med
flikar, fig. 5. Verkan av flikarna blir den, att
vattnet, som rinner ner utefter foliernas ytor
i en jämn film, samlas till själva flikspetsarna.

Där hålles vattnet fortfarande kvar av
kapillärkraften, men huvuddelen av spalten utefter
flikarna lämnas öppen och lämnar luften fri

passage.

Några växlarkroppar med spaltvidder mellan
1 och 2 mm har tillverkats och resultaten har
varit lovande. Så har t.ex. vid dessa
spaltvidder ett genomströmningsdjup på 100—200 mm
givit samma nedkylning av vatten som ett
genomströmningsdjup på 1 m och mera i
växlarkroppar av konventionellt slag.

Den beskrivna växlarkroppen har emellertid
vissa nackdelar främst ur
tillverkningssynpunkt. Växlarkroppen bör kunna tillverkas i
formstyva block utan användning av
distans-liållare e.d. Det har även visat sig vara svårt
att finna andra material än metallfolier, som
håller sig plana, då de under längre tid
överspolas med vatten. Erfarenheten har
dessutom visat, att växlarkroppens ytor bör vara
lätt vätbara.

Fig. 2.
Självdragstorn.

Fig. 3.
Fläktven-tilerat kylt om
till ett kraftverk
i USA.

62 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:56:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free