Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 5 - Linjära förstärkare med transistorer, av Ragnar Forshufvud och Per Olof Leine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ström eller spänning — vilken jämföres med
en inmatad storhet, likaledes i form av en
ström eller en spänning. Om man på
utgångssidan avkänner spänningen, kommer
förstärkarens utgång att bli lågimpediv, emedan den
till varje pris söker göra utspänningen till en
trogen avbildning av den inmatade signalen.
På samma sätt gäller, att om utgångsströmmen
avkännes, blir utgången liögimpediv,
emedan förstärkaren söker göra strömmen till en
trogen avbildning av den inmatade signalen.
Beroende på om den återmatade signalen är
buren av en ström eller av en spänning, blir
förstärkarens ingång lågimpediv eller
högim-pcdiv.
Som specialfall av motkoppling kan man
betrakta de båda till gemensam emitter
alternativa kopplingarna, gemensam bas och
gemensam kollektor. Beteckningen gemensam bas,
GB, innebär att basen är gemensam för in- och
utgångarna. Tidigare användes ofta
beteckningen jordad bas, JB, och jordad kollektor,
JK, men detta kan leda till missförstånd, då
ingen av de tre punkterna behöver anslutas
till jord. Som motkopplingsmetod är
kopplingarna GK (gemensam kollektor) och GB
mycket attraktiva, emedan de inte kräver
några extra element.
GK är en mycket ofta använd form av
motkoppling, och steget kallas även
emitterfölja-re, analogt med den välkända beteckningen
katodföljare. Den totala spänningen över
belastningsmotståndet R[ kommer att ligga i
serie med UB, fig. 3, så att den inmatade
spänningen UBj blir summan av de båda. Enligt
detta resonemang avkännes den utgående
spänningen och återmatas såsom en spänning
till ingången, och förstärkarsteget blir således
högimpedivt in och lågimpedivt ut. Med god
approximation kan man teckna inimpedansen
till
Rin = l (fl/ + —) (6)
O \ 1/21 /
och utimpedansen till
Rut=å-Rg + — (7)
i/21
där Rg är signalkällans inre impedans.
Om 5 är lågt eller matningsimpedansen låg,
kan den första termen i ekvation (7)
strykas och utimpedansen blir således inverterade
värdet av brantheten. Då brantheten är mycket
hög hos transistorer och i första
approximationen direkt proportionell mot
emitterström-men, kan mycket låga utgångsimpedanser
erhållas. Ekv. (6) och (7) är något
approximativa, men gäller över ett ganska brett
arbetsområde, fig. 4. Normalt väljs emitterströmmen
just så stor att branthetstermen i ekv. (6) kan
försummas. Spänningsförstärkningen för
emit-terföljaren är då mycket nära 1.
Strömförstärkningen är oförändrad vid denna typ av
motkoppling.
GK-steg utnyttjas framför allt som
utgångssteg, men även som ingångssteg, när
förstärkaren skall matas från en liögimpediv källa.
Fig. 3. Det
emitter-foljande steget kan
betraktas som ett
steg med kraftig [-spänningsåterkoppling.-]
{+spänningsåter-
koppling.+}
Inuti flerstegsförstärkare utnyttjas denna typ
av steg mera sällan, men den förekommer
dock i sådana konstruktioner, där man ur
tillförlitlighetssynpunkt vill undvika
elektro-lytkondensatorer, fig. 5. Här har man minskat
förstärkningen för att man skall kunna
använda enklare element som ger en robustare
konstruktion.
GB-koppling är ett förhållandevis ovanligt
steg och motsvaras av kopplingar med
gemensamt galler i rörkretsar. Steget karakteriseras
Rut
Fig. 4. Exempel på impedansomvandling i
emitter-följare. Drosselmatningen enligt figuren upptill är
ganska ovanlig; oftast sker matningen över
resistan-ser, som då begränsar inimpedansen, t. ex. enligt
den streckade kurvgrenen.
96 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
