Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 6 - Driftinstrumentering för reaktorn R0, av Georg Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högspännings■
aggregat
Fig. 4. Schema över effektregleringssystemet; D och D diskriminator för låga resp. höga extremvärden, x
ledningar till periodmätsystemet (fig. 3), y signal från reläcentralen till säkerhetsstavarnas
magnetkopp-ling. s och ö vattenventilen stängd resp. öppen.
gör det svårt att utnyttja reaktorns ordinarie
anordningar för vattenuppfordring och
ned-tappning.
Det finns också ett annat skäl för detta. Den
mängd vatten, som uppfordringspumpen kan
ge totalt, är mycket stor eller i varje fall dåligt
definierad. Därför måste man av säkerhetsskäl
begränsa pumpens kapacitet så, att
reaktivitets-ökningen per sekund vid uppfordringen
absolut inte kan överstiga ca 30-10"5. Detta är väl
långsamt vid reglering.
Därför har RO försetts med en särskild
kolvpump för finregleringen i tämligen nära
anslutning till reaktortanken (fig. 4).
Cylindervolymen är så väld, att den vid approximativt
kritisk reaktor motsvarar maximalt ca 400 • 10"6
i reaktivitet. Med denna begränsning av
variationsområdet behöver man inte av
säkerhetsskäl införa någon hastighetsbegränsning,
varför denna pump kan göras så snabb som
regleringsegenskaperna kräver.
Liksom fallet är vid andra reaktorer vill man
komplettera finregleringen med en mera
långsam anordning för reaktivitetsändringar
(grovreglering), varmed finregleringen alltid kan
bringas till sitt rätta arbetsområde. Vid sådana
reaktivitetsjusteringar uppåt används i detta
fall normal uppfordring (manuell), under det
att justeringar nedåt kan åstadkommas av
reglerkolven själv i och med att den nära sitt
yttre ändläge öppnar en nedtappningsventil.
Denna stängs åter, när kolven återvänt till sitt
normala arbetsområde.
Den effektnivå, där reglering önskas, inställs
med de linjära likströmsförstärkarnas
områdes- och förstärkningsomkopplare (fig. 4).
Effektfelet, dvs. skillnaden mellan
utgångsspänningen och en fast referensspänning,
förstärks och får styra reglerkolvens
drivanordning, ett Ward-Leonard-system. Detta har den
önskade integrerande överföringsfunktionen.
Vid manuell reglering rättar sig reglerkolvens
position efter inställningen på en manöverratt
i kontrollbordet, och operatören kan noggrant
justera denna under iakttagande av effektfelet
på ett nollinstrument. Reglerkolvens verkliga
position kan avläsas dels på manöverratten
efter nollställning av ett särskilt instrument, dels
på ett syngonelement i manöverbordet.
Säke rhetssystem
Om onormala situationer uppstår under
reaktordriften, indikeras detta av de olika
mätanordningarna. Standardiserade signaler ges till
en reläcentral i kontrollrummet, som sedan
lämnar två olika typer av driftförbud, allt efter
situationens krav, nämligen
betingat driftförbud vid en mindre allvarlig
situation; optisk och akustisk felsignal ges vid
kontrollbordet, och operatören bör företa
lämplig åtgärd för att rätta till felet;
134 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
