Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 7 - Sveriges energiförsörjning, av S Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt högre än de förras. Vill man jämföra de
båda produktionsmetodernas lönsamhet, måste
man tydligen räkna med en viss ränta på
kapitalet och ett visst bränslepris.
För dagen är tillgången på kapital knapp, och
en investering måste därför ge stor avkastning
för att löna sig. Dagens oljepris är lågt, och det
förefaller därför högst angeläget att man
omprövar avvägningen vid utnyttjandet av
vatten- och ångkraft. Det synes inte osannolikt
att man bör räkna med en något större andel
ångkraft än hittills. Det är alltid rationellt att
låta denna ta toppbelastningen intill en gräns
som nu bör ha förskjutits mot användning av
mera ångkraft, och denna tendens bör så
småningom öka, om oljepriset stannar på
nuvarande nivå, vilket inte synes osannolikt.
En garanti mot kraftransonering till en
rimlig kostnad torde kunna erhållas bara med en
större torrårsreserv i form av ångkraftverk.
Det ofta återkommande hotet om elransonering
beror kanske inte på att vattenkraften byggts
ut för sakta utan på att man byggt för få
ångkraftverk. Endast genom förskjutning av
balansen mot mera ångkraft lär man kunna
hindra att utbyggnaden av kraftresurserna tar en
oproportionerligt stor del av investeringarna
under senare delen av 1960-talet.
Kanske kan det också visa sig att det inte
heller är lämpligt att bygga ut vattenkraften så
långt som nu förutsätts. Kanske man bör
stanna vid 60 % utbyggnad i stället för vid
antagna 80 %. Därigenom skulle man kunna
spara åtskilliga miljarder kronor i investeringar.
Kärnenergi
Kärnenergin kommer förmodligen att utnyttjas
främst för alstring av elkraft, men dagsläget är
ogynnsamt för den. Överallt i världen har man
nytkrat till från den första berusande
optimismen. De stora planer som förelåg för bara
några år sedan har smält som snö i vårsolen.
De tre vise männen i Euratorn framlade t.ex.
vid mitten av 1957 en plan på byggande av
kärnkraftverk för totalt 15 000 MW eleffekt i
de sex länderna under en tioårsperiod. I dag
räknar man med att inte kunna åstadkomma
stort mer än tiondelen trots betydande
amerikanskt stöd.
Man bör dock räkna med att kärnkraftverk
om något årtionde framgångsrikt kan
konkurrera med ångkraftverk. Man bör därför bereda
sig på att under 1970-talet och därefter bygga
kärnkraftverk för täckning av en stor del av
ökningen i elkraftbehovet. I Sverige skall man
kanske under 1970-talet per år bygga
kärnkraftverk för upp till 500 MW, vilket
sannolikt betyder en investering av ca 1 000 Mkr/år.
Kostnaden för kärnkraftverk torde bli av
samma storleksordning som för vattenkraftverk,
men de kan kanske ge ett dubbelt så stort
energitillskott.
Arbetet på utnyttjandet av kärnenergin under
1960-talet måste betraktas som en förberedelse
för byggandet av kraftverk under 1970-talet.
Man torde våga säga att det under 1960-talet
inte kan byggas något kärnkraftverk som är
ekonomiskt motiverat som energiproducent,
åtminstone i Sverige.
Kärnenergiteknikens utveckling
Förberedelserna för byggandet av
kärnkraftverk i stor skala under 1970-talet måste omfatta
mycket. En del kan man lära genom att bygga
ångkraftverk därför att en stor del av
kärnkraftverket är grundad på ångkraftteknik.
Kraftindustrin måste lära upp folk som kan
planera, bygga och driva kärnkraftverk.
Industrin måste komma med i utvecklingen på
ett tidigt stadium. Inom den rena
kärntekniken har ett stort utvecklingsarbete satts i gång,
i första hand betalat av staten.
När man kommit så långt att kärnkraftverk
byggs i stor skala (troligen under 1970-talet)
har sannolikt en stor del av den nimbus, som
nu omger kärntekniken, försvunnit.
Visserligen kommer särskilda säkerhetsregler att
behövas, men i övrigt bör området ha kommit
in i normala kommersiella banor.
Reaktorer skall kunna drivas av staten,
kommuner, industrier och enskilda på samma sätt
som vilken annan rörelse som helst. Blir
handeln, som man kan hoppas, fri, lär man få
räkna med fri konkurrens från utlandet. Det
är möjligt att särskilda regler kommer att
behövas för klyvbart material, men det är inte
uteslutet att kärnbränsle kan bli en
handelsvara liksom kol och olja. Det kan inte vara
nödvändigt eller lämpligt med något monopol
på kärnkraftområdet.
Staten och industrin
I inledningsskedet är läget dock ett annat.
Kontroll- och säkerhetsproblem får så småningom
lösas på ett betryggande sätt och kan i början
komma att spela en relativt större roll än
senare, därför att man inte kan ta alltför stora
risker. Framför allt måste staten satsa största
delen av de medel som behövs för
utvecklingsarbetet, och detta har vissa konsekvenser för
arbetets uppläggning.
Detta innebär dock inte att man ens i
utvecklingsskedet bör hindra andra insatser. Så har
aldrig varit avsikten vid det svenska
programmets uppläggning. Man liar hela tiden förutsatt
att kraftföretag skall få äga reaktorer.
Atomkraftkonsortiets koncessionsansökan för ett
kärnkraftverk i Simpvarp behandlas i vanlig
ordning, och det förefaller sannolikt att den
skall beviljas. Varken Atomdelegationen eller
regeringen vill hindra genomförandet av
Atomkraftkonsortiets plan genom att neka
koncession.
Inte heller hindras på något som helst sätt
industrier, som vill bedriva eget
utvecklings-och konstruktionsarbete inom
kärnenergiområdet. I den grundläggande överenskommelsen
mellan staten och de privata aktieägarna i AB
Atomenergi bestämdes 1956 en viss
koncentration av resurserna inte minst på grund av den
knappa tillgången på personal. Om denna be-
150 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
