Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 7 - Händelser - Svenska Interplanetariska Sällskapet - Kurs »Bygging av fyllingsdammer» - Kurs i ytbehandling av metaller mot korrosion - En konferens om halvledarkomponenter i mättekniken - Debatt: Namnen väte, kväve och syre, av Gunnar Hägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Interplanetariska Sällskapet (Tekn. T. 1954 s. 196).
De internationella astronautiska kongresserna, som
företrädesvis anordnas i universitets- eller
tekniskhögskolemiljö, har hållits i London 1951, Stuttgart
1952, Zürich 1953, Innsbruck 1954, Köpenhamn 1955,
Rom 1956, Barcelona 1957, Amsterdam 1958 och
London 1959. Utöver årets kongress i Stockholm
föreligger förslag om kongresser i Washington 1961
och Moskva 1962.
Kurs "Bygging av fyllingsdammer" anordnas
den 23—26 mars 1960 i Oslo av Den Norske
In-geniørforening. Vid kursen behandlas såväl den
tekniska som den ekonomiska sidan av byggnaden
av jorddammar. Kursledare är sivilingeniør Björn
Kjærnsli, Norges Geotekniske Institutt.
Kursavgiften är 350 nkr. Kursen är öppen för alla
intresserade. Kursprogram och anmälningsblankett
erhålles på begäran från Svenska
Teknologföreningen, Kursverksamheten, Box 16 368, Stockholm 16.
Kurs i ytbehandling av metaller mot korrosion
anordnas den 3—4 mars 1960 i Göteborg av Statens
Hantverksinstitut. Vid kursen behandlas olika
metoder att skydda järn mot rost. Kursen är avsedd
för ingenjörer och andra tekniker inom industrin,
vilka har att handlägga ytbehandlingsfrågor.
Upplysningar erhålles genom Statens
Hantverksinstitut, Stockholm 4, tel. 44 06 80.
En konferens om halvledarkomponenter i
mättekniken, Tagung "Halbleiter-Bauelemente in der
Messtechnik", anordnas den 17—18 mars 1960 i
Krefeld i Västtyskland av den nya
VDE/VDI-fack-gruppen Elektrisches und Wärmetechnisches
Mes-sen. Konferensen är öppen för intresserade.
Deltagaravgiften är 40 DM.
Upplysningar erhålles genom VDE/VDI-Fachgruppe
Elektrisches und Wärmetechnisches Messen, (22 a)
Düsseldorf 10, Prinz-Georg-Strasse 77/79.
debatt
• • • • •
Namnen väte, kväve och syre
De svenska grundämnesnamnen väte, kväve och
syre infördes 1795 genom en liten skrift med titeln
"Försök till svensk nomenklatur för Chemien
lämpad efter de sednaste upptäckterne". Skriften
saknar författarnamn, men man vet att författarna var
den framstående läkaren Per Afzelius (1760—1843)
och chemiae adjunkten i Uppsala Anders Gustaf
Ekeberg (1767—1813), upptäckare av tantal och
högt uppskattad av Berzelius. Dess tillkomst
motiverades av att den nya antiflogistiska uppfattningen
krävde en ny nomenklatur, och författarna ansåg
att denna måste vara svensk.
De framhåller "at den tid nu mera lyckligtvis är
förbi, då man, lika sorglös om språkets odling som
okunnig om dess tilgångar, antingen tvingad af et
behof eller villad af et falskt begrep om lärdom,
icke i tal eller skrift kunde yttra en mening utan at
vanställa modersmålet genom Latin eller Fransyska,
och at den tillämpning af Vetenskapernes uptäckter
til allmänna lifvets behof, som är ändamålet för de
Lärdes undersökningar och bestämmer rätta värdet
af deras mödor, betydeligen lättas och påskyndas
derigenom at Vetenskaperne tala et för Allmänheten
begripeligt språk."
Till de namnlistor, som upplär större delen av
skriften, är motiveringar och kommentarer fogade
som noter och det är i dessa som namnen väte,
kväve och syre föreslås. I samband därmed sägs
också att "till de enkla ämnenas betecknande böra
utan tvifvel så enkla namn som möjligt är väljas,
hvilka sedan blifva viga at bruka i
sammansättningar".
Namnen väte, kväve och syre slog snabbt igenom
och har nu gjort god tjänst i över 160 år. Till
framgången har givetvis bidragit att de är korta och
bekväma. Namnen väte och kväve är mycket
väl-funna. Mot namnet syre kan riktas anmärkningen
att den antagna relationen till syrorna, som låg till
grund för namnet, ej är riklig. Detta misstag går
emellertid igen i andra språks namn för syre (även
i oxygen, som betyder syrabildare). I sammansatta
ord får man ibland också vakta sig för förväxling
mellan syra och syre (man får t.ex. säga syrahalt
resp. syrehalt).
International Union for Puré and Applied
Chem-istry (Iupac) antog vid sitt möte i Paris 1957 regler
för en oorganisk kemisk nomenklatur. Dessa
formulerades i en engelsk och en fransk version, som
nu föreligger i tryck. Vardera versionen innehåller
en lista på för engelska och franska
rekommenderade grundämnesnamn, som i stor utsträckning
utgör de internationellt gångbara namnen.
I alla språk finns dock grundämnesnamn, som
avviker från den internationella typen. I sådana fall
föreskrivs att roten i härledda namn, t.ex. stannat
och aurat, skall vara av internationell typ. När ett
sådant från det nationella namnet avvikande
rotnamn behövs, upptas det i de engelska och franska
listorna inom parentes, t.ex.
Sn 50 Tin (Stannum) Etain (Stannum)
Au 79 Gold (Aurum) Or (Aurum)
Samtidigt uttalar Iupacs nomenklaturkommitté
allmänt en önskan att de givetvis oundvikliga
nationella avvikelserna från den internationella modellen
måtte bli så små som möjligt. Väte, kväve och syre
upptas i de engelska och franska tabellerna på
följande sätt:
H 1 Hydrogen Hydrogène
N 7 Nitrogen Azote (Nitrogène)
O 8 Oxygen Oxygène
För dessa grundämnen har i länder, där man för
dem haft namn av icke internationell typ, Iupacs
önskan om enhetlighet hörsammats på olika sätt.
Redan fransmännen har ju avvikit genom att
föredra namnet azote framför nitrogène. Kemisterna i
Västtyskland, Österrike och det tysktalande Schweiz
har enats om att behålla Wasserstoff, Stickstoff och
Sauerstoff, som är att anse som översättningar av
de franska namnen. Ryssarna behåller med
säkerhet sina nationella namn, som är motsvarande
översättningar.
I Norge lämnar man antagligen vannstoff,
kvel-stoff och surstoff, varvid nog en reaktion mot dessa
från tyskan härledda namn spelar in. I Danmark
har redan tidigare föreslagits en övergång till
hydrogen, nitrogen och oxygen, vilket kan vara
förståeligt när man överger kvælstoff, men förvånar
när det gäller de bekväma av Ørsted föreslagna
namnen brint och ilt. Meningarna om lämpligheten
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 7 J(f3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
