Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 7 - Debatt: Namnen väte, kväve och syre, av Gunnar Hägg - Problemhörnan, av A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härav förefaller dock ännu alt vara mycket delade
i Danmark.
Vilken ställning bör man då i Sverige inta i denna
fråga, som betyder så mycket för språket inom
såväl samtliga naturvetenskaper som inom teknik,
medicin och undervisning? Jag anser obetingat att
de gamla namnen väte, kväve och syre bör
behållas. Huvudskälet härtill är att de är korta och
lätt-uttalade, vilket är mycket betydelsefullt för dessa
viktiga grundämnesnamn, som både av gemene man
och av vetenskapsmannen och teknikern används
i så utomordentligt stor utsträckning. En övergång
till de nya klumpiga namnen blir därigenom en
allvarlig språklig belastning. Hos lekmannen är
säkert också risken för förväxling mellan namnen
hydrogen, nitrogen och oxygen mycket större än
mellan väte, kväve och syre. De gamla namnen bör även
behållas i rationella namn (natriumvätekarbonat).
I svensk text används redan, både i rationella och
andra namn, så många grundämnesnamn utan
"internationella" rötter (t.ex. bly, guld, järn, kol,
kvicksilver, silver, svavel) att behållandet av väte, kväve,
syre ej blir ett särfall. De blir alltså endast några
grundämnesnamn bland många, som inte utan
vidare förstås av en i svenska okunnig person. Sägs
det att man ändå måste utgå från en latinsk form
när man bildar av väte, kväve och syre härledda
namn (hydrid, nitrat, oxid), kan man svara att
detsamma även görs för de nyssnämnda andra
elementen (aurat, ferrat).
Det har sagts att man borde tillåta användningen
av både de gamla och de nya namnen. Alternativa
namn skulle dock med visshet skapa stor
osäkerhet och förvirring, givetvis särskilt för lekmannen.
En sådan frihet skulle därigenom försvåra dennes
kontakt med forskningen och tekniken. Jag vill
därför avvisa namnen hydrogen, nitrogen och oxygen
även som alternativ till väte, kväve och syre. I
härledda namn skall de däremot givetvis användas
som rotnamn. I en svensk grundämneslista skulle
då platserna för H, N och O få utseendet
H 1 Väte (Hydrogenium)
N 7 Kväve (Nitrogenium)
O 8 Syre (Oxygenium)
Namnen inom parentes avser här inte alternativ
utan rotnamn.
Att namnets begynnelsebokstav och
grundämnessymbolen icke överensstämmer för väte, kväve, syre
i motsats till vad fallet är för hydrogen, nitrogen,
oxygen, kan inte anses vara någon större nackdel.
Med de svenska namn för övriga grundämnen, som
torde komma att accepteras, uppträder en liknande
skillnad i ytterligare 18 fall.
För den internationella kontakten spelar ett
behållande av de gamla namnen en mycket liten roll.
Vi svenskar måste alltid vid kommunikationen i tal
och skrift utom Norden begagna ett främmande
språk. Om detta språk använder de "internationella"
namnformerna, är dessa ändå alltid bekanta för en
svensk vetenskapsman eller tekniker. Utlänningar,
som gör sig mödan att tränga in i en svensk text,
torde inte uppfatta inlärandet av namnen väte, kväve
och syre som någon större svårighet.
Det bör slutligen påpekas, att när t.ex.
engelsmännen håller på hydrogen, nitrogen och oxygen som
internationellt lämpliga namn, detta ju inte innebär
någon förändring för deras egen del. Det skulle
däremot säkert visa sig svårt att få dem att gå över
från namnen copper, gold, iron, lead, silver och tin
till de "internationella" namnen. Fransmännen har,
som redan nämnts, ej velat ersätta azote med
nitro-gène. Gunnar Hägg
• • • • •
• • • • •
problemhörnan
Problem 9/59 var följande: "Pytagoras har visat, att
j/2 är ett irrationellt tal, dvs. att det ej kan återges
med något heltalsbråk av formen a : b. Genomför
ett bevis för att även t.ex. ]/Fhör till de irrationella
talenl"
Skriv
(1)
varvid antas att bråket a : b har förkortats så långt
som möjligt, dvs. att a och b är relativa primtal,
vilket också innebär att b är skilt från 1.
Kvadrering ger 3 52 = a2 (2)
varav inses att det hela talet a måste innehålla
faktorn 3.
Sätt
a = 3 c
(3)
där c sålunda måste vara ett heltal.
Genom att kombinera (2) och (3) erhåller man
3 b2 = 9 c2 dvs. b° = 3 c2 (4)
Sålunda måste även talet b innehålla faktorn 3,
varav skulle följa att bråket a : b — i strid med den
gjorda förutsättningen — kan förkortas med 3.
Grundantagandet måste därför vara oriktigt, vilket
innebär att a : b ej kan vara ett rationellt tal.
Man torde observera, att motsvarande slutsats icke
kan dras rörande exempelvis |/7.
Beviset kan, som framgår av några av de ingivna
svaren, göras mera komplicerat, men också enklare:
Skriv (2) under formen
b ■ b
Högra membrum utgöres enligt förutsättningen av
ett icke förkortningsbart bråk och vänstra membrum
av ett heltal, vilket är klart orimligt. Denna typ
av bevisföring brukar kallas "reductio ad
absur-dum".
Riktiga lösningar har insänts av B Bjurel, A
Cronholm, L Elfgren och M Fröier, H Hägglund, M
Ko-selnik, A Ljungstrand, A Mogensen, sign. YL, POO,
Sbck och ög.
Problem 2/60. En kontraktparagraf har följande
lydelse: "Uppfinnaren tillförsäkras en royalty, som
beräknas efter en med den årliga nettofaktureringen
glidande skala, varvid den lägsta förekommande
royaltyn räknas efter a °/o och den högsta efter
3 a %> av faktureringen. Det lägre procenttalet
till-lämpas vid en fakturering upp till 200 000 kr., det
högre vid en fakturering av 500 000 kr. och däröver.
För fakturering mellan dessa gränser tillämpas en
häremellan lineär skala." Gör en jämförelse
mellan de olika sätt på vilka denna paragraf bör kunna
tolkas! A Lg
172 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
