Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 8 - Industrin och forskningens resultat, av Gunnar Hambraeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tentiell betydelse för industrin väckes inom
rådet eller någon av dess nämnder bör
frågorna dryftas med industrin. Former bör skapas
för samarbetsgrupper innehållande
representanter för forskningen och för ett eller flera
företag liksom också för finansieringen av
arbetet fram till dess eventuella resultat kan
övertas av industrin. Därvid synes det rimligt
att kostnaderna för forskningen till en början
bäres till huvuddelen av forskningsrådet och
att industrin successivt tar över kostnaderna
allt eftersom forskningsarbetet övergår i
utveckling och resultaten motiverar detta. I detta
samarbete är det också lämpligt att man
beaktar möjligheten av att delar av arbetet förläggs
till industrins egna laboratorier.
I fråga om den mindre industrin och de mer
traditionsbundna företagen torde ett
kommunikationsproblem föreligga. Den mindre
industrins möjligheter att utnyttja
forskningsresultat är emellertid mycket begränsade. I
övervägande antalet fall måste primärkunskap ur
forskning sovras och smältas, antingen av
större företag eller i branschforskningsinstitut,
till teknisk allmänkunskap innan ett litet
företag kan dra nytta därav. Det forskningsorgan i
Sverige som lyckats bäst med att föra ut ny
kunskap till mindre industri är Statens Nämnd
för Byggnadsforskning och där har man lagt
ned en betydande mängd arbete på denna
om-smältningsprocess. Det synes emellertid
uteslutet att Statens Tekniska Forskningsråd skall
kunna driva sådant arbete i motsvarande
utsträckning över hela sitt verksamhetsfält.
Rådet måste därför lita till förmedlande organ,
vilka till en stor del redan finns i
organisationer som Jernkontoret, Mekanförbundet,
Plastföreningen samt de olika
branschforskningsinstituten. Från denna synpunkt är det riktigt
att kommittén betonar vikten av samarbete med
branschforskningsinstituten och förordar
utredningar över nya sådana.
Däremot synes det ytterst tveksamt om
inrättandet av en teknisk industritjänst i den av
kommittén föreslagna blygsamma omfattningen
skulle motivera de kostnader som den skulle
dra. Här har tidigare framhållits att vissa
organisationer redan har en förmedlande uppgift
mellan forskningen och industrin. Denna
uppgift förvaltas väl. Därtill kommer att de
företagarföreningar som nu finns i varje län redan
har en omfattande upplysnings- och
rådgivningsverksamhet med sammanlagt ett sextiotal
konsulter med teknisk och ekonomisk
bakgrund. Den föreslagna industritjänsten skulle
endast bli ett blygsamt tillskott. Därest
Tekniska Forskningsrådet skall satsa medel på
sådan verksamhet borde man hellre välja
former som gör de redan arbetande organen mer
effektiva och mer bekanta med forskningen,
t.ex. kurser ocli studieresor för konsulter och
kontaktmän, "öppna dagar" vid
forskningsinstituten, olika slag av konferenser och
symposier samt framför allt en aktiv
dokumentationsverksamhet riktad till de
kunskapsförmedlan-de organen.
Exploateringen av forskningsresultat
När det gäller den tekniska exploateringen av
forskningens resultat torde man kunna hålla
med kommittén om att de olika
forskningsorganen gjort mycket litet för att uppmuntra
och hjälpa forskarna med patentering och
exploatering av deras resultat. Nu torde
endast en mindre del av vad som framkommer
vara av patenterbart slag, men med en
växande forskningsvolym så föreligger säkerligen
här ett behov. Det har ju flera gånger påtalats
att t.ex. Försvarets Forskningsanstalt icke är
tillräckligt intresserad av att låta skydda
framkomna uppfinningar.
Man kan emellertid ifrågasätta lämpligheten
av att skapa ett fristående organ för denna
tekniska exploatering. Verksamhetens
omfattning och inriktning synes t.ex. motivera att
Försvarets Forskningsanstalt får en egen
avdelning för sina och sina anställdas behov.
Likaså bör man pröva lämpligheten av att
Uppfinnarkontoret tar hand om liknande
uppgifter för forskningen i övrigt. Att en och en
halv man — som föreslås utgöra
exploateringsavdelningens stab inom Info — skulle hinna
handlägga mer än vad som framkommer inom
forskningsrådet synes uteslutet. Slutligen kan
man fråga sig om en exploateringsinstitution
kan arbeta effektivt utan att disponera
avsevärda medel för utvecklingsverksamhet. En
del av den av Tekniska Forskningsrådet stödda
verksamheten måste avse områden där någon
motsvarande större industri ej finns och där
även utvecklingsarbetet måste stödjas med
statliga medel om det skall bli av.
Den institution som i Storbritannien tagit
hand om exploateringen av den
statsunderstödda forskningens resultat, National Research
Development Corporation, fick för just sådana
utvecklingsarbeten en fond på 10 M£ för en
tioårsperiod. Erfarenheterna av dess
verksamhet anses vara goda och borde studeras från
svensk sida.
Slutord
Vi vill hoppas och tro att den svenska
naturvetenskapliga och tekniska forskningen har en
sådan kvalitet att den skall ge en solid grund
för den svenska industrins vidareutveckling.
Kommittén har påstått men har ej bevisat att
forskningens resultat skall kunna utnyttjas
bättre. Kommittén har dock säkerligen rätt då
den framhåller att en ökad statlig
forskningsaktivitet också kräver en ökad insats för
resultatens förmedling till industrin. Om vissa
av de åtgärder som kommittén rekommenderar,
t.ex. bättre kontakt mellan rådets nämnder och
industrin och en utredning om en vidgning av
branschforskningsverksamheten, torde alla
vara ense. Däremot torde en fortsatt utredning
och diskussion vara nödvändig i fråga om
utformningen av upplysningsverksamheten till
industrin och om skydd och exploatering av
forskningsresultaten. GAH
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 7 J(f3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
