- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
190

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 8 - STF januari

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

helst. Ledningarna överdimensioneras med tanke på
att man inte vet, vilka behov som kan uppstå
framdeles. Tendensen i USA är att bygga
enplansbygg-nader och att förlägga dessa så långt från städernas
centrum, att man hade råd med tillräcklig tomtyta
för framtida expansion i samma plan.
Transportanordningarna skall också vara flexibla.
Det lönar sig ofta med en större investering, om
man därigenom får mera allmänt användbara
transportmedel. Ett bra och mångsidigt användbart
transportmedel är en kontinuerligt driven
häng-transportör i taket med en övre skena för
med-bringare och en tillhörande undre skena som bär
de medbringade vagnarna. Man har här mycket
stora möjligheter att leda materialflödet automatiskt.

SER hörde fredagen den 15 januari Bertil Håård
göra reklam för en ökad användning av
elektroniska mätmetoder i industrin. Fördelen med dessa är
att man får mätresultaten i elektrisk form och
direkt kan använda mätinformationen för reglering,
automatisering och databehandling eller registrera
dem. I driften i industrin vill man mäta storheter
som i huvudsak tillhör tre grupper, kvantitet,
intensitet och egenskaper.

Intensiteter, såsom temperatur, tryck och kraft,
kan som regel mätas direkt med elektriska givare.
Kvantiteter och egenskaper bestämmer man
indirekt eller genom kombinationer av
intensitetsmätningar. Av intensitetsmätningarna intar
kraftmätningen en central ställning och för mätning av stora
statiska krafter torde ett givarelement med resistiv
töjningsgivare och en ringformig mätkropp vara den
tekniskt bästa lösningen. Även andra typer av
givare för kraft, baserade på ändring av elektriska
eller magnetiska egenskaper, har funnit teknisk
användning. Stort intresse finnes inom industrin för
t.ex. produktionsmätning genom vägning i kranar,
traverser, på transportband samt även genom
vägning av funktionella enheter såsom behållare,
gjut-skänkar, cellulosakokare o.d.

SER fortsatte fredagen den 29 januari, då ca 60
starkströmmare fick göra bekantskap med A
Haa-land, direktör i Nord-Tröndelags Elektrisitetsverk,
Steinkjer, som berättade om "Överledningen av
Namsen och kraftverksbyggen i samband därmed".

Den övre delen av floden Namsen, som mynnar i
Trondheimsfjorden, är dåligt lämpad för utbyggnad
av vattenkraftstationer eftersom den inte innehåller
några koncentrerade fallsträckor. En överledning
med tunnlar via sjöarna Namsvattna, Limingen och
Tunsjön gör det möjligt att i en mindre station
Tunsjö och en större Tunsjödal samla nära 200 MW.
Utbyggnaderna, som startade sommaren 1959,
beräknas bli klara hösten 1963 och kosta 205 Mnkr
och sker helt på entreprenad. Ägare är norska
staten och Nord-Tröndelags fylke och en, åtminstone
till en början, stor del av kraftproduktionen
kommer att exporteras till Sverige.

Samtidigt med färdigställandet av detta
vattenkraftprojekt kommer Norge också att få sin första
stamlinje, en 300 kV ledning mellan Tröndelag och
Östlandsnätet. De diametralt motsatta klimatiska
förhållandena i dessa båda områden gör en
samköming mycket lönande och det beräknas att i
genomsnitt ca 700 MkWh överskottsenergi och
kraft-balansspill per år skall kunna förädlas till prima
energi tack vare denna 700 km långa ledning, som
beräknas kosta 200 Mnkr.

Svenska Arkitektföreningens januarisammanträde
—■ "vårrevyn" — hölls måndagen den 18 januari,
och var som vanligt talrikt besökt.

Jaan Allpere inledde de åtta presentationerna med
att tala om sitt projekt till filosofisk fakultet för
Göteborgs Universitet. Platsen är centralt belägen
i närheten av Götaplatsen på området för den stora
Göteborgsutställningen 1923, och anläggningen får
en kulturell prägel redan från början genom de
många museer som är belägna i grannskapet.

Om billiga tvåvånings hyreshus berättade Stig
Ancker. Han demonstrerade hur en väl genomtänkt
konstruktion och en vettig organisation i byggandet
gav lägenheter till samma kostnader som för
motsvarande i höghus. Det aktuella projektet gällde
ett "prefab"-bygge i Uppsala med grundläggning på
bottenplatta under hela huset.

Rolf Berg talade vackert om tre armaturer -—
stearinljuset samt de mera komplicerade av honom själv
ritade i Älvros och Oxelösunds kyrkor.

Det 1953 nedbrunna Stora Koppartältet i
Hagaparken skall återuppföras, och om några förslag till
planering av de bakre utrymmena i det talade
Ragnar Hjorth. Hittills föreliggande alternativ är
restaurang, museum och friluftsteater. Förankringen i nuet
finns genom Gatukontorets intresse att få inhysa
några apparatbilar i byggnaden.

En mycket funktionell prägel har Sven Ivar Lind
gett några av de senaste kraftverken vid Ume älv.
Arkitekten har i detta projekterande en mindre
framträdande ställning, men möjlighet gives att
vårda den natur, som blir föremål för stora ingrepp.

Mats Erik Molander presenterade några
kooperativa nybyggen, varuhus i Ljusdal och Södertälje
samt grönsakslager med auktionshall i
Hälsingborgstrakten.

Ett mindre vanligt men intressant arkitektarbete
har gruppen Ahlgren-Silow-Olsson haft. Det har
gällt formgivning av L M Ericssons nya högtalande
telefon, Ericovox, och Torbjörn Olsson visade
bilder från arbetets gång.

Siste talare var Göran Sidenbladh, som gav en
bild av stadsbyggnadskontorets arbete med att
utreda hur kontorsbebyggelsen skall lokaliseras i
framtiden, vad gäller Stockholms centrala delar.
Begränsningen måste ske med stadsplanebestämmelser,
den enda möjligheten att genomföra kommande
saneringar utan alltför orimliga kostnader.

Om Sverige låg i Sydamerika, skulle Tekniska
Fysikers Förening inte existera, fick ca 30 medlemmar
klart för sig, då de tisdagen den 19 januari hörde
Ingmar Bergström, docent vid
Vetenskapsakademiens Nobelinstitut, berätta om erfarenheter som
lärare vid Universitetet i Buenos Aires.
Fysikundervisningen i området Mexiko—Eldslandet skiljer sig
betydligt från den som meddelas kring
Lilljanssko-gen. En under de spanska och portugisiska
väldenas tid grundlagd byråkrati har ytterligare
utvecklats under senare militärregimer. Vid de klerikalt
dominerade universiteten är de experimentella
vetenskaperna särskilt eftersatta på grund av
medelsbrist och byråkrati. Denna förlamning har man på
vissa håll lyckats häva genom att etablera fristående
institut. På så sätt har man i Argentina, Brasilien,
Mexiko och Venezuela lyckats få i gång en
utbildning av i bästa fall 30—40 fysiker, motsvarande
svensk fil. kand., per land och år. En stor brist
råder och skärpes ytterligare genom utvandring till
höglöneländer.

Studenterna är politiskt mycket aktiva och har
stor medbestämmanderätt när det gäller utbildning
och forskning. Bergström hade emellertid funnit
sina studenter utomordentligt intresserade, vilket
gav ett gott studieresultat trots bristfällig
utrustning. Men vem hade inte blivit intresserad av en

190 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:56:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free