Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 11 - Nya metoder - Fluoreringsreagens, av SHl - Dextrin av stärkelse i virvelbädd, av SHl - Stadsgas ur kolväten i dubbelrörsapparat, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid inandning; den ger fluorväte vid kontakt med
fuktighet.
Man har utnyttjat svaveltetrafluorid för
framställning av en ny ämnesklass,
organoiminosvaveldi-fluorider, som erhålls vid dess reaktion med
föreningar, innehållande dubbelbindningar mellan kol
och kväve, enligt
—N = C = 0 + SF4—> —N = SFa + FaC = 0
—C = N + SFa —> —CFaN = SFa
Den enda tidigare kända föreningen av denna typ
lär vara fluoroiminosvaveldifluorid.
Vid fluorering av aldehyder och ketoner med
svaveltetrafluorid erhålls difluorerade derivat i gott
utbyte enligt
> C = 0 + SF4—► > CFa + SOFa
Några kinoner reagerar på samma sätt som ketoner,
medan andra fluoreras under aromatisering av
ringen.
Trifluorerade föreningar kan erhållas vid
tetra-fluoridens reaktion med alifatiska, aromatiska
mono- och polykarbonsyror. Fluoreningen av
kar-boxylgruppen är selektiv så att omättade syror ger
motsvarande trifluorometylderivat; akrylsyra ger
t.ex. trifluoropropen (Chemical & Engineering News
24 aug. 1959 s. 40; Chemical Engineering 21 sept.
1959 s. 96). SHl
Dextrin av stärkelse i virvelbädd
I USA har man en fabrik för tillverkning av mer
än 50 olika dextrinprodukter av majsstärkelse
enligt en ny metod som uppges ha betydande fördelar
framför de tidigare. Man bearbetar sålunda fyra
gånger så mycket stärkelse på tredjedelen av den
tid som behövs vid behandling av stärkelse i
dubbel-mantlade reaktionskärl. Anläggningen tar bara
åttondelen av den gamla apparaturens plats; den kostar
bara 20—25 °/o i investering, drar mindre
arbetskraft, underhåll och bränsle samt ger produkter av
högre kvalitet.
Överföring av stärkelse till dextrin består i
depoly-merisation genom upphettning i närvaro av en syra
som katalysator vilken minskar produktens
viskositet och ökar dess bindningsförmåga. Vid en
idealisk process skulle omvandlingen av stärkelse till
dextrin ta bara 30 s. I praktiken tar den 3-—24 h vid
användning av den gängse satsvisa processen.
Orsaken härtill är stärkelsekornens låga
värmeledningsförmåga och kondensation av frigjort vatten
på de kallare stärkelsekornen.
Vid lösning av de problem, som uppstår genom
dessa fenomen, ligger det nära till hands att
behandla stärkelsen i virvelbädd, eftersom
värmeöverföringen härigenom blir oerhört förbättrad och
vattnet förs bort av den fluidiserande gasen. Enligt
Stokes lag faller emellertid även de största
stärkelsekornen inte snabbare i luft än 0,017 m/s,
varför stärkelsen bör blåsas ut ur reaktionskärlet av
en luftström med större hastighet. I praktiken har
det emellertid visat sig att man kan använda en tio
gånger så stor hastighet utan att alltför mycket
stärkelse blåses ut ur reaktionskärlet.
Man behandlar nu stärkelse i satser på 4,5 t i ett
7,5 m högt reaktionskärl med konisk underdel (fig.
1). I dess överdel finns ett 20-tal platta ångslingor
i solfjädersform. Förvärmd luft blåser in vid
könens spets genom 9 mm hål. Änga av 10,5 kp/cnr
tryck går genom ångslingorna, och chargen
upphettas till 65—175°C på 20—30 min. Klorväte från
en förångare förs sedan in i luftledningen, trans-
Fig. i.
Flyt-scliema över
anläggning för
tillverkning av
dextrin av
stärkelse i
virvelbädd. ■
porteras med luften genom virvelbädden och
absorberas jämnt av stärkelsen.
Depolymerisationen tar sedan 1—8 h beroende på
den dextrinkvalitet som skall framställas. Om så
önskas, kan syran därefter neutraliseras med
ammoniak. Syra- och ångtillförseln stängs av,
kylvatten leds genom ångslingorna, och chargen kyls till
rumstemperatur på 10—20 min (Chemical
Engineering 7 sept. 1959 s. 80, 82). SHl
Stadsgas ur kolväten i dubbelrörsapparat
Vid gasverket i Offenburg, Baden, använder man
sedan början av 1959 en anläggning för
tillverkning av stadsgas ur kolväten enligt ett förfarande
för kontinuerlig förgasning av ett stort antal olika
råvaror. Detta har man uppnått genom att
förbehandla de mera svårhanterliga råvarorna så att det
i förgasningsapparaten införda materialet är så
likartat som möjligt. Dessutom genomförs reaktionen
i dubbelrör (fig. 1) som säkerställer en intim
blandning av kolväten och luft.
Vid förbehandlingen förångas råvaran fullständigt
och minskas dess kolhalt, om så fordras, genom
blandning med återförd gas, luft och ånga. Råolja
måste destilleras före användningen för avlägsnande
av svårflyktiga beståndsdelar som inte kan förångas
vid förbehandlingen. I destillationsresten stannar
samtidigt en stor del skadliga beståndsdelar, såsom
vanadin- och svavelföreningar.
För att kolutskiljningen på katalysatorn skall bli
så liten som möjligt fordras en intim blandning av
kolväten och luft samt en mycket snabb spaltning.
Den i biandaren påbörjade blandningen fortsätts i
dubbelrören som är dimensionerade så att
strömningen genom dem blir turbulent. Man lär uppnå
ett Reynoldstal på 3 600; gränsen för laminär
strömning är 2 320.
Kolvätena förbränns delvis med den inblandade
luftens syre under blandningens passage genom
in-nerröret. Denna reaktion, som är exoterm, ger värme
åt den endoterma vattengasreaktionen vid
katalysatorn i ytterröret. Vid användning av enkla
reaktionsrör förloras däremot en del av
förbrännings-värmet. En fördel hos dubbelröret är dessutom att
katalysatorrummets tvärsnittsarea kan göras större
Fig. 1.
Reaktionsrör för
förgasning av
kolväten. Ytterröret
år fyllt med
katalysator.
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 7 J(f3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
