Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 11 - Nya metoder - Stadsgas ur kolväten i dubbelrörsapparat, av SHl - Andras erfarenheter - System för instyrning av satellit i cirkulär bana, av KJ - Kiselkarbidfoder i aluminiumelektrolysörer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än innerrörets, varigenom ökningen av
strömningsmotståndet genom gasvolymens tillväxt motverkas
och produktionen kan ökas utan överskridande av
den temperatur som apparaten tål.
Dubbelrören hänger fritt i ugnen, som upphettas
uppifrån med en brännare. De utsätts därför inte
för värmespänningar. Vid användning av dubbelrör
kan ugnen göras hälften så hög som vid
användning av enkla rör. Härigenom minskas ugnens
värmeförluster genom strålning.
Värmeväxlare är anslutna till reaktionsrören. I dem
förvärms den ingående blandningen med de heta
avgående gaserna, vilka härvid kyls så mycket att
flänskopplingar kan användas för gasledningarna
från värmeväxlarna. Härigenom kan enstaka
reaktionsrör (tillsammans med tillhörande
värmeväxlare) bytas ut under drift. Man kan också koppla ur
ett lämpligt antal reaktionsrör, om man önskar
minska anläggningens produktion (E Willenbrink
i Erdöl u. Kohle aug. 1959 s. 640—641). SHl
•vX
andras erfarenheter
System för instyrning av satellit i cirkulär bana
Satelliter för speciella ändamål som kartläggning,
fotografering och telekommunikation bör löpa i
cirkulära eller nästan cirkulära banor (Tekn. T.
1959 s. 777). Det är emellertid praktiskt taget
omöjligt att få in satelliterna i sådana banor enbart med
hjälp av startraketerna. Man får därför korrigera
den ursprungligen elliptiska banan till cirkelform
med hjälp av styrsystem. Ett sådant system består
av en räkneenhet som mäter upp den ursprungligen
elliptiska banan och beräknar den för korrektionen
nödvändiga hastighetsändringen. Denna
åstadkommes sedan med hjälp av styrraketer på satelliten.
Bränntiden hos dessa kan kontrolleras ned till ca
0,3 s.
Hastigheten hos satelliter mäts enklast i ett koor-
Fig. 1.
Satellitbana med inlagt
ko ordinatsystem
lämpligt för
bankorrigering.
[-x-kompo-nenr
Hastighets-vektor-]
{+x-kompo-
nenr
Hastighets-
vektor+}
dinatsystem med en y-axel från jordens medelpunkt
och upp genom satelliten och en häremot vinkelrät
æ-axel i satellitens banplan, fig. 1. I en cirkulär
bana ligger satellitens hastighet utefter æ-axeln i
varje punkt på banan. Satellitens hastighet ligger
emellertid utefter æ-axeln även i två punkter, apogeum
och perigeum (längst ifrån resp. närmast jorden),
på en elliptisk bana. I dessa punkter kan man bringa
satelliten över i en cirkulär bana genom att ändra
hastigheten med ett lämpligt belopp. Genom att
utnyttja denna möjlighet kan man avsevärt förenkla
det don som skall utföra beräkningen av de data
som behövs för satellitens instyrning i en cirkulär
bana. Detta innebär ej någon begränsning eftersom
man kan uppnå varje önskad cirkelbana genom att
först överföra den ursprungliga ellipsen i en annan
med apogeum eller perigeum på den önskade
cirkelbanan.
Räkneenheten måste tillföras information om
satellitens höjd och y-axelns riktning. Båda dessa
uppgifter erhålles från fotoceller som registrerar
infraröd strålning. Då satelliten roterar kring sin axel,
avsöker dessa detektorer rymden kring satelliten,
och i den bild som räkneenheten får av rymden
"syns" jorden som en varm fläck. Fläckens läge
ger riktningen till jorden och dess storlek ger
avståndet. Dessa uppgifter omräknas till två
tidsangivelser, nämligen när styrraketen skall tändas och
när den skall släckas.
Systemet ger följande fördelar. Förbrukningen av
raketbränsle blir den minsta möjliga, eftersom
styrimpulsen blir parallell med färdriktningen i
styrögonblicket. Räknearbetet minskar, och
räkneenheten kan göras relativt enkel. Ändringen av
satellitens hastighet utefter y-axeln är minst i apogeum
och perigeum, och följaktligen kommer eventuella
fel i start och brinntid för styrraketerna här att
inverka minst.
En nackdel är att bestämningen av lägena för
apogeum och perigeum blir osäker, eftersom den
relativa ändringen av storleken hos den bild som
satelliten ser av den varma jorden där är minst
(Missiles and rockets 28 sept. 1959 s. 31—32). KJ
Kiselkarbidfoder i aluminiumelektrolysörer
Kiselkarbid har god värmeledningsförmåga och
håller sig därför relativt kall, om den används för
infodring av aluminiumelektrolysörer. Flera
amerikanska aluminiumtillverkare provar nu bunden
kiselkarbid (Tekn. T. 1955 s. 332; 1956 s. 471) för
detta ändamål. Vanligen är cellerna invändigt
klädda med 200—330 mm kol. Man föreslår nu att
ersätta kolet på väggarna med 90—115 mm
kiselkarbid och i bottnen behålla kolet, som där tjänstgör
som katod.
Med oförändrade yttre celldimensioner tror man
sig då kunna öka aluminiumproduktionen därför
att det större utrymmet tillåter användning av
grövre anoder, och större ström kan användas utan
överhettning av cellen, eftersom kylningen ökas.
Genom att cellväggarna får större
värmeledningsförmåga och metall- och saltsmältornas volym ökas
får cellen större termisk stabilitet.
Då vidare kiselkarbiden har mindre
elledningsförmåga än kol, minskas energiförlusterna genom
cellfodret. Genom det större temperaturfallet i
kiselkarbiden bildas vanligen ett skyddsskikt av stelnad
kryolit på cellväggarna, varigenom dessas livslängd
ökas. Vissa delar av väggarna kan dock då och då
komma i kontakt med smält kryolit. Detta tål
vanlig keramikbunden kiselkarbid dåligt, men den
nitridbundna är betydligt mera resistent.
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 7 J(f3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
