- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
276

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 12 - Bearbetbarhet, av Owen Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga variationer i provningsförhållandena, t.ex.
för den använda maskinen ogynnsamma
varvtalsområden, det omöjliga i att skärpa och
ställa in skären exakt lika samt skär- och
arbetsmaterialens inhomogenitet.

Spridningsbestämningar i samband med
skär-livslängdsprov visar, att avvikelser för enskilda
värden på 10—20 % från medellivslängden vid
en provning inte är ovanliga och att ändå
större avvikelser ofta förekommer. Spridningen
är i stort sett lika stor för snabbståls- som för
hårdmetallskär. Denna normala spridning
utgör emellertid inget hinder för dessa
provningsmetoders fortsatta användning, om
provningen planeras med tanke på de i varje
särskilt fall mest aktuella felkällorna, om ett
statistiskt godtagbart antal prov utförs och om
resultaten utvärderas av kvalificerad personal.

Däremot måste man på det bestämdaste varna
för de vittgående slutsatser, som ofta dras efter
några få, ofta accelererade, prov. En varning
är också på sin plats att nyttja i
tidskriftsuppsatser redovisade bearbetbarhetsresultat, då
förf. inte lämnat utförliga uppgifter om
provningsmetodik, använd utrustning och
resultatens bearbetning.

Klassificeringsmetoder

Vid klassificering med hänsyn till
bearbetbar-heten betraktas antingen alla material som en
enda stor grupp eller sker uppdelning i större
eller mindre undergrupper. För enhetlig
bedömning fordras i första fallet att ett
standardprov begagnas. Detta måste vara utformat som
en kompromiss och ger därför resultat av
mindre värde för extrema material av såväl
svårbearbetbar som lättbearbetbar typ.
Behandlas materialen gruppvis (standardiserade
konstruktionsstål, rostfria stål, lättmetaller
etc.), med ett för varje grupp lämpligt
utformat prov, fås en betydligt tillförlitligare
gradering.

Oavsett vilkendera metoden som valts, anges
bearbetbarheten genom ett index, ett tal. Talets
storlek ger upplysning om svårighetsgraden att
formge materialet i förhållande till ett
fastställt jämförelsematerial. Jämförelsen baseras
oftast på skärlivslängd eller möjlig
skärhastighet vid viss livslängd och konstanta
bearbetningsförhållanden. Utslitningskriterium kan
vara fullständig nedbrytning eller uppnådd
fastställd nötning, skärkraft eller ytjämnhet.

I många fall, men långtifrån alltid, är
överensstämmelsen mellan
bearbetbarhetsklassifice-ring enligt olika metoder tillfredsställande för
praktiskt bruk. Skärmaterialkvaliteten
påverkar också otvivelaktigt graderingen.

Det är inte ofta tillfälle erbjuds att studera
resultat av bearbetbarhetsprovningar, utförda
enligt flera olika metoder i samma
provmaterial. När detta är möjligt finner man
emellertid, att samma ordningsföljd mellan
provmaterialen kan erhållas, oberoende av om t.ex.
nötningen, skärets temperatur eller skärkraften
utgjort bedömningsgrund. Möjligheterna att

sära materialen kvantitativt kan emellertid
vara avsevärt olika.

Fyra gjutjärnskvaliteter A—D svarvades med
hårdmetallskär av kvalitet Gl. Skärhastigheten
var 95 m/min, skärdjupet 1,5 mm ocli
matningen 0,1 mm per varv. Bearbetbarhetstal
bestämdes vid fem olika bedömningsmetoder,
nämligen vid livslängdsprov, matning vid
konstant skärtryck i matningsriktningen,
skär-kraftbestämning (tangentiell och axiell
komposant) samt vid skärtemperaturmätning, tabell 1.
Bearbetbarheten har vid samtliga metoder
satts lika med 100 för materialkvalitet B. Den
största procentuella differensen i
bearbetbar-het mellan den bästa ocli den sämsta
gjutjärnskvaliteten gav livslängdsbestämningarna, i det
liär fallet med livslängden uttryckt som
avverkad spånvolym. Gradering baserad på
skärtemperaturen gav den minsta differensen,
medan gradering, med hänsyn till erhållen
matning vid konstant matningstryck och övriga
data konstanta, visade god överensstämmelse
med livslängdsproven.

Det är således välbetänkt att välja
provningsmetod med hänsyn till hur materialet avses att
bearbetas. Livslängden eller
bearbetningshastigheten har många gånger störst betydelse.
Skärkraftens storlek och riktning kan
emellertid, speciellt vid klena dimensioner, vara
avgörande för möjligheterna att hålla fastställda
toleranser. Temperaturen i skärspetsen kan
också, vid temperaturkänsliga skär- ocli arbets-

Tabell 1. Bearbetbarhetsgradering av fyra
gjutjärnskvaliteter vid svarvning; fem olika
bedömningsgrunder

Material A B C D
Bearbetbarhetstal
enligt livslängdsprovning 102 100 52 40
enligt matningsmätning
vid konstant skärtryck 106 100 33 35
enligt skärkraftmätning
tangentialkomposant . . 113 100 89 73
axialkomposant ....... 103 100 56 54
enligt skärtemperaturmät-
ning ................. 105 100 87 76

TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 7 J(f3

Fig. 3.
Perlit-struktur, 80 °/o
perlit och 20 «/o
ferrit; 1000 X.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:56:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free