Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 12 - Forskningssamarbete och utveckling inom amerikansk bil- och oljeindustri, av Einar Bohr - Radioförbindelse via månen - Järn och stål i Indien, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dels skyddar dreven både vid höga
vridmoment och höga glidhastigheter. De aktiva
beståndsdelarna i dessa oljor är svavel, klor och
fosfor, vilka förhindrar svetsning genom att
snabbt bilda ett skyddande kemiskt skikt, som
tål höga tryck och ger lågt skjuvmotstånd.
Axlarna kommer att utsättas för ännu
hårdare påfrestningar i framtiden. I många fall
kommer axeln att bli nyckeln till hela bilens
konstruktion. Medvetandet om detta har lett till
att man satt in ökade personella och materiella
resurser för forskning och utveckling, bl.a. i
form av laboratorieinstallationer i full skala
samt omfattande försök på landsvägar ocli
provbanor. Åtskilliga problem i detta
sammanhang kräver även viss grundforskning. På
grund av de starkt växlande påkänningarna på
kuggarna (fig. 9 och 10) uppstår dynamiska
belastningar som är betydligt större än de
värden man räknar sig till under antagande av
konstant vridmoment.
Temperaturnivån är också i detta fall en
synnerligen viktig faktor. I regel anses det att
temperaturer över 120°C är skadliga för
kugghjul, lager, tätningar och smörjmedel, men i
nuvarande konstruktioner överstiger
temperaturerna ofta detta värde. Nya kugghjulsstål med
högre värmetålighet och mindre benägenhet
för avkolning och anlöpning vid högre
temperatur än 120° C krävs numera.
Smörjoljetillverkarna måste försöka finna ett sätt att
kombinera det utmärkta skyddet mot svetsning med
bättre stabilitet vid höga temperaturer.
Sistnämnda mål innebär otvivelaktigt att man
måste tränga in på belt nya kunskapsområden.
Axlar med differentialspärr i form av smorda
friktionslameller (Tekn. T. 1958 s. 548) innebär
ett ytterligare problem påminnande om det
som lamellkopplingarna i de automatiska
växellådorna erbjuder. Här gäller behovet av
"reglerad smörjning" för att åstadkomma mjuk
funktion och förhindra ryck och oljud. Smörjande
tillsatser som minskar oljudet tycks även
minska anti-svetsmedlens effekt, ett
förhållande som kräver ytterligare forskning rörande
fasta kroppars friktion och smörjning.
En dagsaktuell konstruktion benämnd
"trans-axle" innebär, att en automatisk växellåda och
en hypoidaxel byggs samman till en enhet.
Lyckligt nog har färska erfarenheter visat att
viskositeten i ocli för sig har relativt ringa
betydelse för slitningsminskning i växellådor
och axlar. Detta eliminerar en av
svårigheterna vid framställning av ett lämpligt
smörjmedel för dessa nya konstruktioner. Däremot
accentueras problemet att kombinera skyddet
mot svetsning mellan metallytorna med
beständighet mot oxidation och annan kemisk
förändring vid hög arbetstemperatur. EBr
Radioförbindelse via månen ernåddes i slutet av
januari 1960 mellan Washington och Hawaii.
Signalen med 400 MHz frekvens modulerad med
tele-printersignaler behövde 2,5 s för färden fram och
tillbaka till månen.
Järn och stål i Indien. Indiens äldsta stålverk
fyllde 50 år 1958. Dess stålindustri är alltså relativt
ling, och den är i våldsam utveckling. Man räknar
med en tillverkning av 6 Mt/år stålgöt 1961 mot
1,8 Mt/år 1955. Indien liar en god råvarubas; dess
järnmalmsreserver uppskattas till 21 000 Mt och
dess stenkolsreserver till 60 000 Mt. Järnmalmen är
högvärdig.
Tillgången på mangan-, krom- och titanmalmer är
också ganska god.
Den indiska järn- och stålindustrin består nu i
huvudsak av två stora privatägda företag Indian
Iron & Steel Co. och Tata Iron & Steel Co. samt
ett mindre statligt förelag Mysore Iron & Steel
Works. Under byggnad är tre stora statliga verk i
Bhilai, Rourkela och Durgapur. Härvid utnyttjas
expertis från tre olika länder och byggena
finansieras genom långfristiga statliga lån beviljade av
dessa länder.
Indian Iron & Steels verk ligger i Kull i och
Burn-pur nära staden Asanol i Västbengalen. De ger nu
800 000 t/år färdiga stålprodukter. I Burnpur har
just två nya koksugnar och två nya masugnar, var
och en för 1 200 t/dygn, blivit färdiga. Företagets
järnmalmsbrytning i Gua, Orissa, har ökats och
mekaniserats.
Tata Iron & Steel är för närvarande Indiens största
stålproducent med en produktion av 2 Mt/år
stålgöt. Under de senaste åren har amerikansk expertis
utnyttjats vid verkets modernisering och utbyggnad,
varvid produktionen av stålgöt ökats från 1,3 till
2 Mt/år och produktionen av färdiga stålprodukter
från 0,93 till 1,5 Mt/år. Man har bl.a. byggt en nv
koksugn, en ny masugn för övertryck med 8,5 m
ställdiameter och en produktion av 2 000 t/dygn
tackjärn samt ett nytt stålverk med tre
bessemerkonvertrar och sju martinugnar.
Anläggningarna ligger i Jamshedpur, Bikar, 275 km
väster om Calcutta. Malm och kol kommer från
egna gruvor, och bara flusspat, zink, svavel och
vissa ferrolegeringar importeras. Ferromangan
tillverkas i en ny anläggning i Joda, Orissa.
Järnmalmsbrytningen har ökats till 3,4 Mt/år genom
mekanisering av Noamundi-gruvan vid gränsen mellan
Orissa och Bikar och öppnande av en ny gruva vid
Joda. Från gruvor i Jharia och Bokaro kommer
2 Mt/år kol och 1 Mt/år köps.
Bhilai-anläggningen i Durg-distriktet av Madhya
Pradesh-staten byggs med hjälp av rysk expertis.
Den får tre koksugnar för totalt 1,145 Mt/år koks,
två masugnar med övertryck för vardera 1 135
t/dygn och sex martinugnar. Produktionen blir 0,77
Mt/år färdiga stålprodukter.
Rourkela-anläggninge-n i Orissa 400 km väster om
Calcutta byggs under anlitande av västtysk expertis.
Den skall bestå av tre koksugnar, tre masugnar var
och en för 1 000 t/dygn tackjärn, tre LD-konvertrar
för vardera 40 t charge och fyra 80 t martinugnar.
LD-konvertrarna kommer att svara för tre
fjärdedelar av götproduktionen som blir 1,8 Mt/år. Av
väte från koksugnsgasen och kväve från
syrefabri-ken skall man tillverka ammoniak och
ammonium-nitrat; detta skall blandas med kalkstensmjöl till en
gödsel som visat sig ge utmärkt resultat på jordar
i Orissa och Västbengalen.
Durgapur-anläggningen i Västbengalen ca 160 km
nordväst om Calcutta byggs av ett konsortium av
13 brittiska företag. Den får tre koksugnar för
tillsammans 5 200 t/dvgn, tre masugnar för vardera
1 250 t/dygn tackjärn och åtta basiska martinugnar
(sju för 200 t charge och en för 100 t).
Produktionen beräknas bli 0,79 Mt/år färdiga stålprodukter
(Journal of Metals nov. 1959 s. 734-—739). SHl
298 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
