Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 12 - Aerodynamiska problem på gränsen till världsrymden, av Sune Berndt - Nya material - Fluorplast för formsprutning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IWO
20 (mm Hgy’
i/P
Fig. 6. Uppmätta samband mellan inverterade
värdena av vridmoment (Mv) och lufttryck (p) vid
strömning mellan roterande cylindrar (enligt
Mer-lic, University of California).
likaste med hänsyn till att de fria
elektronernas värmerörelse är snabbare än de positiva
jonernas; man har uppskattat att satelliten kan
få en potential på ner till — 60 V. Korrektion
härför kan tänkas erforderlig på höjder över
400 km, men ännu så länge vet man alldeles
för litet härom för att kunna säga något med
säkerhet.
Meteorer
Vad kan då sägas om tillämpning av teorien
för fri molekylströmning när det gäller
meteorer? Huvuddelen av antalet meteorer förgasas
i atmosfären — deras antal har uppskattats till
10® per dygn, varav endast en mindre del syns
för blotta ögat. Om vi alltså bortser från så
stora meteorer som når ner till jordytan eller
dess närhet och från mikrometeoriter som är
så små att de inbromsas innan de hinner bli
varma, så är de höjder som intresserar oss 80
—100 km. De meteorer som förgås där har
hastigheter av storleksordningen 10—70 km/s och
radier upp till några millimeter. Härur
resulterar Knudsen-tal av storleksordningen 10.
Yttemperaturerna är emellertid inte
tillräckliga för att göra Kn cw/U betryggande stort;
förgasningen verkar som en effektiv kylning
(det är inte själva meteoren som lyser under
fallet utan luften, som starkt upphettas vid
uppbromsningen av de förgasade
meteormolekylerna). I själva verket förefaller det som de
frigjorda meteormolekylerna dominerar över
de infallande luftmolekylerna. Dessutom har
de genom sin större massa lägre hastighet
cw\ den fria medelväglängden hos de utgående
molekylerna bör därför vara väsentligt lägre
än den som vid samma temperatur skulle
erhållits utan avdunstning.
Det finns därför skäl anta att fri
molekylströmning i många fall icke råder vid typiska
meteorer. Hur stor ändring detta leder till i
motståndskoefficienten kan någorlunda
uppskattas, och det synes fullt klart att den under
de flesta förhållanden är försumbar, emedan
luftmotståndets inverkan på meteorbanan i all-
mänhet är mycket litet; meteoren förintas
innan den hinner bromsas.
Däremot kan man i många fall vänta
betydande fel om energiomsättningen vid
meteorytan beräknas som om fri molekylströmning
rådde. Hur man skall ta hänsyn härtill är
långt ifrån klarlagt. Det utgör ett viktigt och
aktuellt problem med hänsyn till den stora
omfattning som studiet av meteorbanor med
radar har fått under senare år. Denna
möjlighet till studium av energiomsättningen beror
på att meteoren lämnar efter sig en pelare
med joniserad luft som ger ett utmärkt eko
trots att dess diameter i början inte är mycket
större än den fria medelväglängden. Det
över-väges t.o.m. att systematiskt utnyttja
reflexionen från meteorspår för
långdistansradiokom-munikation. Motsvarande effekt vid satelliter
är naturligtvis mycket mindre men bör
finnas, eftersom satellithastigheten 8 km/s mer
än väl räcker till för jonisation.
ii:!
nya material
Fluorplast för formsprutning
Ett sampolymerisat av tetrafluoreten och
hexafluor-propen, kallat Teflon 100 X, är liksom
polytetra-fluoreten (Teflon) kemiskt inert och har rimlig
hållfasthet och styvhet vid — 73 till + 205°C. Det har
vidare utmärkt väderbeständighet, låg
friktionskoefficient, låg genomsläpplighet för de flesta kemikalier
och utmärkta elektriska egenskaper. Till skillnad
från Teflon kan emellertid Teflon 100 X
strängsprutas (Tekn. T. 1958 s. 802) och formsprutas.
Härvid måste man dock använda högre temperatur
än för andra termoplaster, t.ex. polyeten (Alathon
10) och nylon (Zytel 101). Under lämpliga
betingelser (tabell 1) har Teflon 100X ungefär samma
viskositet som de båda andra plasterna. Mest
anmärkningsvärt är att man bör använda mindre
kolvhastighet för Teflon 100X än för de båda andra
plasterna. Detta betyder dock inte nödvändigt att
formningen tar mycket längre tid för den förra eftersom
formstycket kyls redan under sprutningen.
Låg kolvhastighet används för att formstycket skall
få god kvalitet och fordras inte för god fyllning av
formen. Materialets egenskaper, särskilt dess seghet,
Tabell 1. Lämpliga betingelser för formsprutning av
provstavar
Teflon 100X Alathon 10 Zytel 101
Temperatur hos
materialet ............. °C 390 220 290
formen ................ °C 218 35 65
Kolvtryck .......... kp/cma 700 1 050 1 400
Kolvhastighet ...... cm/min 25 250 250
Tid för sprutning ........ s 50 20 20
Tid för kylning .......... s 10 10 10
Smältpunkt ............. °G 285 110 255
303 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
