Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 13 - Binga kraftverk, av Gunnar Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
transporttunnel drev man en ort mot
tilloppstubernas övre del. Denna ort gick mitt under
svallschaktet. Man drev sedan en stigort 2 x 1,5
m i svallschaktets mitt. Samtidigt startade man
med en schaktsänkning uppifrån, eftersom
yt-berget var mycket dåligt. Stigorten underifrån
drevs på ett utomordentligt sätt av filippinska
gruvarbetare och nådde en längd av 87 m, då
den mötte schaktsänkningen uppifrån. Den
drevs utan timring med en indrift av i
medeltal 1,4 m/dygn. Då stigorten var färdig
byggdes en tappficka under den, och återstoden av
berget tappades genom tappfickan på
dump-truckar för transport ut ur tunneln.
Vid strossningen av svallschaktet mot
stigorten borrade man med handliållna
borrmaskiner. Därvid utsprängdes först halva
tvärsektionen. Denna utlastades med en Eimco 630,
som kastade ned massorna i stigorten,
samtidigt som den andra hälften av tvärsektionen
borrades osv. Med hänsyn till bergets dåliga
beskaffenhet var man nödsakad att spränga
större delen av den stora sektionen i etapper
om 3 m och sedan gjuta väggarna efter varje
etapp. De nedersta 20 m av deri större
sektionen kunde dock sprängas i ett sammanhang.
Därvid förstärktes berget med bult och
ståltrådsnät. Väggjutningen för detta parti
utfördes sedan med glidform. Den nedre smalare
delen av svallschaktet kunde utsprängas i ett
sammanhang. Även här utfördes gjutningen
med glidform.
Trycktuber
I de lutande trycktuberna utsprängdes först
stigorter med arean 1,5 X 1,5 m underifrån.
För dessa 117 m långa lutande stigorter
uppgick medelindriften till 1,8 m/dygn. Efter
stig-orternas färdigställande strossades hela
sektionen ned genom stigorterna, och utlastning
skedde vid botten med Eimco 105. Under
strossningen av tilloppstuberna var det
nödvändigt att kontinuerligt säkra bergytorna med
bultar och ståltrådsnät med hänsyn till
arbetarnas säkerhet. Detta fördröjde indriften så, att
denna uppgick till endast 1 m/dygn i
medeltal.
Tillverkning och montering av ståltuberna
lämnades på underentreprenad. För
tillverkningen uppfördes en särskild verkstad på
byggnadsplatsen, vid vilken tuberna hopsvetsades
i 6 m långa delar, som invändigt målades med
varm asfaltfärg. Därefter transporterades
tuberna in i 6 m sektioner och hopsvetsades på
plats. Efter hopsvetsning kringgöts tuberna
med betong.
Maskinsal
Maskinsalen var kanske det intressantaste
objektet ur sprängningssynpunkt. Den låg ca 70
m under markytan. Vid projekteringen
övervägde man att göra antingen en lutande
transportort ned till maskinsalen eller två vertikala
schakt. Ett schakt var under alla
omständigheter nödvändigt med hänsyn till kabel- och
rörvägar. Man stannade för det senare alter-
334 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
Fig. 6.
Maskinsalen.
nativet, eftersom man med erfarenheter från
Ambuklao var rädd för tidsutdräkt vid en lång
tillfartstunnel med stor vattenläckning, vilken
dessutom troligen måste kläs in med betong
till hela sin längd.
Man beslöt alltså att spränga två vertikala
schakt, ett i vardera änden på den 77 m långa
maskinsalen. Schaktens areor var 45 resp. 48
ma, och drevs såsom schaktsänkning med full
area. Man borrade med Atlas Copco RH65 och
lastade för hand. Då det första schaktet nådde
maskinsalstaknivån, upprymdes hela takarean
(15 m spännvidd).
Berget verkade till en början pålitligt, men
så småningom konstaterades en kontinuerlig
rörelse i det, mindre sprickor började uppstå
och mindre ras inträffade. För att förhindra
större skred stämpade man upp taket med stämp
12" X 12" i grupper med 1 m centrumavstånd
inom gruppen. Eftersom takvalvet måste gjutas,
innan bottendelen sprängdes ut, var det
önskvärt att reducera antalet stämp så mycket som
möjligt, då avväxlingen vid takgjutningen var
besvärlig. Man övergick då till att driva en ort
2 X 3 m i takets hjässa. Ifrån denna ort
inborrades och injekterades 3 m långa bultar
(SN-metoden och Perfo-metoden). Orten
vidgades sedan till successivt hela taksektionen
och nya bultar injekterades efter hand. De
injekterade bultarna hejdade effektivt
rörelserna i berget, och ytterligare trästämp
behövde ej uppsättas. Takvalvet göts i takt med
ut-sprängningen. Konventionell flyttbar träform
användes och betongtransporterna utfördes
med betongpump.
Sedan takvalvet gjutits, utsprängdes den
övriga delen av maskinstationen i 4 m pallar.
Lastning skedde med Eimco 105. Successivt
med pallsprängningen inborrades och
injekterades 4 m långa 1" bultar i väggarna, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
