Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 13 - Binga kraftverk, av Gunnar Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
per kvadratmeter. Dessutom kläddes ytan med
ståltrådsnät, som fastsattes i bultarna. Denna
förstärkning var tillräcklig för att tillåta
ut-sprängning av hela maskinsalen utan
betong-förstärkning under utsprängningsskedet.
Samtidigt med maskinsalen utsprängdes
sugrören, bottendelen av svallgalleriet och den
övre förgrenade delen av avloppstunneln. På
grund av försening beroende på dåligt berg i
avloppstunneln, drevs även 200 m av
avloppstunneln från maskinsalssidan. Via maskinsalen
transporterades även berg från utsprängning av
tre stigorter genom svallgalleriet och sedermera
från utsprängning av hela galleriet. I
svallgalleriet utsprängdes först taknivån och därefter
göts takvalvet. Övriga delen sprängdes i pallar
som i maskinsalen. Väggarna förstärktes
också här med injekterade bultar och ståltrådsnät.
Gjutningarna i maskinsalen började
successivt så snart bergsprängningen hade avslutats,
med väggarna som första objekt, fig. 6.
Formsättning och gjutning skedde med traditionella
metoder. I svallgalleriet, som hade höjden 30
m, bredden 7,5 m och längden 55 m, göts
samtliga väggar med glidform i två etapper. Båda
vertikalschakten till maskinsalen samt ett
vertikalschakt 3 X 3 m till svallgalleriet göts med
glidform. I det senare mindre schaktet lyckades
man uppnå en stighastighet av 12,5 m per dygn
med en 1,0 m hög form och med
standardce-ment.
Avloppstiuuiel
Avloppstunneln med sin längd av drygt 2 km
och sin area av 40 nr, har varit en av de
tidsbestämmande delarna av anläggningen. För att
få angreppspunkter drev man först ett
mellan-sänke, där tunneln korsar älven 800 m
nedströms om kraftstationen. Schaktet hade arean
40 m2, och väggarna bultförstärktes. För
upp-lastningen monterades två skip på vardera 4,5
kubikyards (3,44 ms) volym och med en största
kapacitet av 60 m3 löst berg per timme.
Från mellansänket drevs tunneln åt båda
hållen; borrning utfördes från en spårbunden,
tvådäckad borrvagn med 12 Atlas Copco Lion.
Utlastning skedde med Conwaymucker
Goodman 100 och transport till mellansänket med
vagnar av Granby-typ, rymmande 4,5
kubik-yard (3,44 m3) och dragna i tågsätt om 6—7
vagnar med batteridrivna ellok typ Goodman,
vikt 10 t. Vagnväxling utfördes med en på
borrställningen placerad lyftanordning.
Lastmaskinen hade en teoretisk kapacitet av 120 m3/h.
Den uppnådda kapaciteten i medeltal per salva
uppgick till mellan 20 och 30 m3/h.
Månads-indrift i gott berg uppgick till 120—150 m per
angreppspunkt.
Omkring en tredjedel av tunnellängden måste
förstärkas på grund av dåligt berg. Till en
början gjordes dessa förstärkningar av trä i
enlighet med sedvanlig filippinsk gruxpraxis. Detta
medförde en stor minskning av indriften, som
i vissa fall uppgick till endast 1,0 m/dygn. För
att färdigställa tunneln inom föreskriven tid,
var det nödvändigt att införa en snabbare
förstärkningsmetod och man valde då järnbågar.
De var visserligen dyrare än träbågar, men å
andra sidan kunde tunnelarean minskas med
ca 10 %, vilket till stor del kompenserade den
ökade kostnaden. Med järnbågar uppsatta på
ett centrumavstånd av 1,5 m lyckades man
efter uppträning komma upp till en indrift av
6 m/dygn.
Sammanlagt 2 400 000 m8 lösa jordarter
bortschaktades från utloppssidan innan påslag
kunde göras från detta håll. Från tunnelportalen
gjordes en 60 m lång betongtunnel, som sedan
täcktes med jordfyllning.
Hela avloppstunneln kläddes med betong. För
detta ändamål användes en stålform, som var
54 m lång och som var uppdelad i nio
sektioner. Den var även teleskopiskt utförd, så att
man under pågående gjutning kunde förflytta
den bakre sektionen genom de övriga
sektionerna och placera den framför de senare, fig. 7.
Gjutningen kunde genom detta förfarande
pågå kontinuerligt. Torrsatserna utan cement
uppvägdes ovanför mellansänket och
transporterades i rör genom sänket till tunneln.
Nedtill i schaktet var en cementsilo uppställd och
under en cementvåg. De färdiga torrsatserna
på 1 kubikyards (0,77 m3) volym tappades i
speciella behållare, som hade en särskild ficka
för den till satsen hörande cementen. Tre
behållare var uppsatta på en vagn, och sex vagnar
var hopkopplade till ett tågsätt.
Från lastningsplatsen fördes tågsättet på spår
till en särskild avlastningsplats framför
formen. Avlastningsplatsen bestod av en på
huvudspåret transportabel spårbana, på vilken
tågsättet kunde köras upp bredvid ett
transportband. Vid transportbandets
pålastnings-plats kunde behållarna tömmas i tur och
ordning med en tryckluftdriven lyftanordning.
Transportbandet förde satserna till en
mellan-ficka, varifrån de tappades till biandaren och
från biandaren gick betongen direkt till en
Pressweld-betongkanon, rymmande 1 kubik-
335 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
Fig. 7.
Avloppstunneln med
te-leskopisk, fällbar form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
