Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 14 - Moderna halvledarlikriktare, av Lennart Borg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid halvledarlikriktare sker genom att
inbördes fasvrida parallellarbetande trefasgrupper.
I det visade exemplet har 12-pulsdrift
erhållits genom att transformatorns
sekundärlind-ningar lagts 30° från varandra i fas, vilket
enkelt åstadkommits genom att göra den ena
Y-lcopplad och den andra D-kopplad. På så sätt
elimineras 5:e och 7:e tonerna, vilket ofta är
tillräckligt. Vid större anläggningar går man
stundom högre, och 24-puls är då lättast att
åstadkomma. Vid höga pulstal bereder
emellertid nätets ofullkomligheter svårigheter, och
högre pulstal än 24 torde knappast förekomma.
Övertonerna i en likriktaranläggning kan
med god noggrannhet beräknas och vid alla
större anläggningar är det nödvändigt att
övertyga sig om att dessa ej medför svårigheter i
nätet.
Reglering av en stor likriktaranläggning kan
göras på många sätt. I det visade fallet används
för grovreglering en omkopplingsbar
transformator med relativt små steg, och finreglering
åstadkommes med transduktorer, som placeras
i ventilskåpet. Genom detta arrangemang
uppnår man att transduktorn kan göras ganska
liten, varigenom transduktorn icke åstadkommer
nämnvärda förluster och icke heller drar
nämnvärd reaktiv effekt. Vid mycket orolig
drift, t.ex. vid ljusbågsugnar, bör man för att
spara lindningskopplaren och för att få snabb
reglering använda en större transduktor som
klarar ett större spänningsområde, i vissa fall
bör transduktorn klara hela regleringen.
Reglertransformatorn är normalt inbyggd i
samma låda som huvudtransformatorn.
Växelströmsmatningen som vanligen göres med
högspänning, 6 eller 10 kV, går via en
växelströms-brytare. Denna brytare användes för normalt
till- och frånslag av likriktarenheten och för
att bryta vid vissa fel.
Skydd av halvledarlikriktare
Eftersom driftsäkerheten för en stor
anläggning är av stor betydelse och skadorna vid ett
fel skulle kunna bli mycket stora, har
skyddstekniken kommit att ägnas särskilt stor
uppmärksamhet. För mindre likriktare är det
framförallt praktiska synpunkter som bestämmer
skyddstekniken, t.ex. bekvämlighet.
Av de fel som kan tänkas uppstå på en
likriktaranläggning är ventilfel och
kortslutningar mellan likströmsskenorna av särskilt
intresse. Ett flertal stora anläggningar med
halvle-darventiler har redan tagits i drift och
ventilfel har visat sig vara mycket sällsynta på
riktigt utförda anläggningar. Ett ventilfel uppstår
emellertid oväntat och yttrar sig som en ren
kortslutning av ventilcellen, varvid den
bakomliggande effekten är avsevärd. Av denna
anledning har det blivit brukligt, att i serie med
varje ventilcell eller sträng av seriekopplade
ventilceller sätta ett smältskydd, som bryter
bort ett ventilfel, utan att driften stores. Genom
att man tar till antalet parallellkopplade
ventilceller något i överkant, blir de kvarvarande
Fig. i.
Fläkt-kyld kisel-likriktare,
165 V, 1200
A, för
elektrolys.
cellerna icke överbelastade, och felet kan
avhjälpas vid ett lämpligt tillfälle.
Dessa smältskydd är icke avsedda att skydda
mot kortslutningar mellan likströmsskenorna.
Sådana kortslutningar är på stora anläggningar
mycket sällsynta, eftersom regel
skendragningen är sådan, att det är svårt att komma åt att
göra en kortslutning. Uppstår emellertid en
kortslutning är sannolikheten mycket liten, för
att denna skall leda till någon betydande
överström. Först och främst skulle det ju för detta
ändamål fordras ett kortslutningsföremål med
mycket låg resistans. Dessutom skulle krävas
att detta kortslutningsföremål verkligen låg
kvar. På grund av värmeutveckling i
kontaktpunkterna uppstår emellertid gasbildning, som
explosionsartat och med god hjälp av
strömkrafterna slungar bort kortslutningsföremålet.
Prov har visat, att även kortslutningsföremål
på något tiotal kilogram slungas bort på
mindre än 20 ms.
Man har därför anledning att räkna med att
de överströmmar som kan uppstå på en stor
anläggning är måttliga, och ventilernas
överbelastningsförmåga är fullt tillräcklig för att
tåla måttliga överströmmar under den tid det
tar för växelströmsbrytaren att lösa ut. En
dimensionering för t.ex. fyrfaldiga
märkströmmen i 0,1 s är fullt rimlig.
Kortslutningar på anläggningar av detta slag
har endast inträffat i ett fåtal fall, varför
erfarenheten än så länge är mycket bristfällig,
och det är därför tillrådligt att utrusta
anläggningen med ytterligare skydd, åtminstone om
spänningen är hög (300 V eller mer). Om
halvledarlikriktare används i parallelldrift
358 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
