Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 14 - Moderna halvledarlikriktare, av Lennart Borg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 5.
Principschema för en
självständig
likriktare i en stor
likriktareanläggning.
med kontaktlikriktare eller
kvicksilverlikriktare, är extra skydd dock nödvändigt, då i
dessa baktändningar kan uppstå, som ger
betydande kortslutningsströmmar. Som extra skydd
kan för dessa ändamål med fördel användas
en kortslutare. Denna anslutes (fig. 4) mellan
transformatorn och ventilskåpet. Man
anordnar kortslutaren så att den löses ut, om man får
en överström som är högre än den ström som
ventilerna tål under brytarens utlösningstid.
Uppkommer det en otillåten överström på
grund av en kortslutning på likströmssidan,
utlöses kortslutaren på ett par millisekunder och
kortsluter skenorna mellan transformatorn och
ventilskåpet. Kortslutningsstället överflyttas
därigenom från likströmssidan till
växelströmssidan, så att kortslutningsströmmen icke
skadar ventilerna. Någon extra påkänning på
transformatorn innebär detta icke, eftersom
man icke skapar en ny kortslutning utan
överför en befintlig kortslutning till ett annat
ställe. Med en måttlig impedans i serie med
kortslutaren begränsar man dessutom
kortslutningsströmmen något. Samtidigt med
kortslutningen får brytaren utlösningsimpuls, ocli
kortslutningen brytes bort så snabbt som brytarens
utlösningstid medger.
Genom detta arrangemang är det sålunda
möjligt att använda halvledarlikriktare i
parallelldrift med andra slag av strömkällor, vilket är
av betydelse vid utbyggnad av äldre
anläggningar. Det finns givetvis många andra sätt att
utforma skydden efter anläggningens krav. Vid
parallelldrift mellan halvledarlikriktare ocli
andra likströmskällor förekommer ofta kravet
att halvledarlikriktaren icke skall lösa ut vid
fel på en annan strömkälla. Detta kan man
uppfylla endera genom att med reaktorer be-
gränsa strömstegringshastigheten i
halvledarlikriktaren, eller genom att använda
bakströms-spärrar i de parallellarbetande likriktarna.
För mindre likriktare måste man räkna med
kortslutningar på likströmssidan tillräckliga
för att förstöra ventilerna. Valet av skydd
beror på hur vanliga dessa kortslutningar är. Är
de sällsynta, använder man smältskydd, som
ofta samtidigt kan utgöra skydd för ventilfel.
Är kortslutningar vanliga, använder man
åter-ställbara skydd, t.ex. kortslutare eller snabb
brytare.
Vid mindre likriktare har man ofta
transduk-torer, fig. 3, eller läckfältstransformator, fig.
2, för att få önskad strömspänningskurva. Med
dessa anordningar får man samtidigt möjlighet
att begränsa strömmen, vilket ofta kan göra
överströmsskydd helt överflödiga.
Överspänningar på nätet har, som nämnts,
stor betydelse. Vid stora anläggningar, som är
anslutna till högspänning, har man normalt
ventilavledare, som bestämmer
överspänningsnivån, olika för olika slag av nät. De
kvarvarande överspänningarna bestämmer ventilernas
dimensionering. För mindre likriktare, som är
anslutna till lågspänningsnät kan
överspänningsnivån vara svårare att behärska på grund
av brytöverspänningar, men man har där
möjlighet att i likriktaren bygga in lämpliga
skydd för att få ned överspänningsnivån till
rimliga värden. Även i likriktaren själv alstras
överspänningar, som konstruktören måste
förutse och där så är möjligt eliminera, t.ex.
högfrekventa kommuteringssvängningar.
Användning
Användningsområdet för germanium- och
ki-sellikriktare bestäms av faktorer, som kan
värderas rent ekonomiskt, främst pris,
verkningsgrad, effektfaktor, utrymmesbehov,
driftsäkerhet och underhåll.
För mindre effekter spelar priset den största
rollen, när de övriga faktorerna är
tillfredsställande, och den ekonomiska gränsen mellan
selenlikriktare och germanium- och
kisellik-riktare går vid 5—10 kW.
För större effekter kommer, utom priset,
framför allt verkningsgraden in, och för de
största anläggningarna får man 97—98 °/o
total verkningsgrad även vid låga spänningar.
Detta gör det onödigt att utföra anläggningar
med så höga spänningar, som var nödvändigt
med kvicksilverlikriktare, för att få rimlig
verkningsgrad.
Eftersom ett flertal parallellkopplade ventiler
användes, medför som har beskrivits, ett
ventilfel icke driftavbrott, och ventiler kan t.o.ni.
bytas under drift. Detta ger enligt hittills
föreliggande erfarenheter en utomordentligt hög
driftsäkerhet.
En faktor som begränsar germanium- och
ki-sellikriktarnas användningsområde är att de
måste dimensioneras även för korta
belastningstoppar, som roterande omformare,
selen-och kvicksilverlikriktare kan klara utan över-
TEKNISK TIDSKRIFT 19é0 H. 14 359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
