Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 15 - Arbetsbesparande analysmetoder inom mejeriindustrin, av Börje Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Protein
lösning
Buffertlösninq
Fig. 2. Tiselius-cell för fri elektrofores, t.v. före och
t.h. efter elektrofores; A, B, C komponenter i
proteinlösningen, D sjunkande och E stigande gränsyta
vid elektroforesen.
ning av denna storlek för att utnyttja
amido-svartmetoden. Försök pågår vid
Mjölkcentralens Centrallaboratorium att modifiera
metodiken så att två personer skall kunna göra upp
till 250 proteinbestämningar per timme med
den centrifug som används för fettbestämning
enligt Lindström.
Man kan därför göra fett- och
proteinbestämningar parallellt och tänka sig att i framtiden
använda båda resultaten vid beräkning av
mjölkpriset.
Analyser vid forskning
Vid den forskning som bedrivs vid
Mjölkcentralens Centrallaboratorium gäller det bl.a. att
följa mjölkäggvitans förändringar genom
analys. Härvid använder man kromatografi och
elektrofores på ungefär samma sätt som vid
andra proteinlaboratorier. Olikheten mellan
Mjölkcentralen och dessa ligger dock i det
mycket stora antal undersökningar per
forskningsobjekt som fordras vid undersökning av så
olikartat material som ost av olika typ och
kvalitet utgör.
Papperskromatografi och papperselektrofores
För orienterande aminosyrabestämningar i ost
används endimensionell papperskromatografi.
Med denna metod kan man undersöka ca 100
prov per vecka. I vissa fall kan
äggviteundersökningar göras med papperselektrofores,
varvid man kommer upp till 30—40 prov per
vecka.
Papperselektrofores är en rätt primitiv metod,
och dess upplösningsförmåga är i många fall
helt otillräcklig. Endast fri elektrofores enligt
Tiselius ger resultat, som både kvalitativt och
kvantitativt tål kritisk granskning. Tiselius
elektroforesapparat måste dock betraktas som
ett typiskt precisionsinstrument som inte utan
vidare passar för rutinarbete ens vid
forskning.
Vid proteinanalys med fri elektrofores
används ett U-rör, bestående av en mellandel av
kvarts med planparallella sidor och två
änd-delar (fig. 2 t.v.). I det finns ett bottenskikt
av protein löst i en lämplig buffert. Genom
sidförskjutning av U-rörets delar kan man
bilda mycket skarpa gränsytor mellan
proteinlösningen och ovanstående ren buffertlösning.
Dessa gränsytor kan genom långsam
förskjutning av buffertlösningen bringas till startläge
i U-rörets mellandel (fig. 2 t.v.).
Låter man sedan likström flyta genom
buffertlösning och proteinlösning, rör sig proteinerna
genom bufferten med en riktning och
hastighet som beror dels av de valda
arbetsbetingelserna, dvs. jonslag, jonstyrka, pH m.m., dels
av proteinernas egenskaper. Vanligen rör sig
de olika komponenterna i proteinblandningen
olika snabbt. Detta medför att de ursprungligen
mycket skarpa gränsytorna delas upp i flera
gränsytor under vandringen (fig. 2 t.h.).
Apparatens optik är konstruerad för
registrering av brytningsindex hos lösningen i U-röret
längs dess längdaxel samt denna funktions
de-rivata. Dessa storheter är proportionella mot
koncentrationen resp.
koncentrationsändringen längs samma axel. Komponenternas
vandringshastighet och antal är viktiga
karakte-ristika, och de enskilda komponenternas
mängder är ävenledes av intresse. Den
elektro-foretiska analysen syftar just att fastställa
dessa egenheter hos en blandning.
Spincos elektroforesapparat modell H är
konstruerad för rutinarbete utan eftersättning
av kravet på precision. Den arbetar enligt
samma princip som den ursprungliga
Tiselius-apparaten och med samma cellstorlek. Alla
glasdelar är försedda med kon- eller
kulslip-ningar för underlättande av cellernas
montering och demontering. De optiska delarna
har kunnat göras mera lätthanterliga genom
vikning av strålgången och genom förenkling
av omkopplingen mellan olika optiska
registreringsmetoder.
En omfattande elektronik erbjuder stora
möjligheter att hålla konstanta arbetsbetingelser
och att automatisera analysen och
registreringen av analysresultatet.
De automatiskt exponerade negativen
innehåller en eller flera kompletta registreringar av
koncentrationens funktionskurva och
derivatakurva för såväl höger som vänster cellskänkel.
Intervallen mellan exponeringarna kan ställas
in godtyckligt på ett programverk. Med hjälp
av derivatakurvan identifieras komponenterna
och ur funktionskurvan erhålles deras
mängder. Såväl den elektriska som den optiska
automatiken bidrar till att göra elektroforesen
till en lätthanterlig rutinmetod.
Sedan 1955 har man vid Mjölkcentralen gjort
ca 2 000 elektroforesundersökningar och
diffu-sionsförsök med Spincos apparat. Man kan
göra tre manuella analyser per dag och en
automatisk per natt. Vid största utnyttjning kan
man göra 20 elektroforeser och tre
diffusions-försök per vecka men normalt görs bara 15
elektroforeser och ett diffusionsförsök per
vecka.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 15 385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
