Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 15 - Ferrokrom och metallotermiska legeringar med låg kolhalt, av Gerhard von Hofsten - Andras erfarenheter - Tvåfrekvensellok, av RGn - Luktämnen för bekämpning av skadeinsekter, av SHl - Katalysator för linjär högtryckspolyeten och polyvinylklorid, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte finns någon risk för att reaktionen skall
stanna av sig själv. Den relativt långsamma
förbränningen möjliggör användning av
mindre filter för de avgående gaserna. Vid
topp-tändning utnyttjas emellertid det utvecklade
värmet bättre.
Slutord
Av det anförda torde framgå att ekonomisk
tillverkning av ferrolegeringar i hög grad är
en fråga om effektiv utnyttjning och reglering
av olika slags energikällor. Härvid tycks man
kunna urskilja följande:
ferrolegeringar bör ur reduktionsekonomisk
synpunkt framställas vid så hög temperatur
som möjligt, om en smältprocess avses;
hög temperatur vid en smältprocess beror
inte på totalt tillgänglig värmemängd utan på
värmemängd per tids- och volymenhet;
kan man utnyttja reduktionsprocessen själv
som värmekälla och hålla denna under
kontroll, bör man ur värmeekonomisk synpunkt
göra detta;
det kan vara ekonomiskt att använda vakuum,
om man därigenom kan sänka nödvändig
temperatur för metalloxidernas omsättning med
ett billigt reduktionsmedel.
Man bör komma ihåg att ju mindre en
reduktionsprocess är belastad med sekundära
reaktioner, såsom bildning av komplexa
slagger, utveckling av gaser eller metallångor,
desto mer ekonomisk är den. Reduktion av en
ren metalloxid med aluminium i ett enkelt,
eldfast kärl fyller rätt höga krav i detta
avseende. Man måste emellertid härvid räkna
med att både reduktionsmedlet och
metalloxiden måste vara mycket rena, emedan
föroreningar, såsom Sn, Pb, As, Sb och Cu, ej
förgasas i samma utsträckning som i
ljusbågsugnar.
Vill man använda en sådan och ett billigt
reduktionsmedel, såsom koks, bör man
betänka att en stor ljusbågsugn fordrar en mycket
stor investering och att man måste betala
denna och de sekundära reaktionerna, som
slaggbildning och koloxidutveckling innebär,
genom att ekonomiskt utnyttja den högvärdiga
gas som bildas i ugnen. Detta är kanske inte
alltid så enkelt.
För vakuumprocesserna blir investeringen
vanligen större per mängdenhet produkt än
för vanliga ljusbågsugnar. Vid de
temperaturer, som termodynamiskt förefaller
gynnsamma, är vidare kanske de reaktionskinetiska
problemen och svårigheterna att avlägsna
vissa föroreningar hinder som lättare kan
övervinnas vid de båda andra metoderna.
Litteratur
1. Richardson, F D & Jeffes, J H E: The thermodynamics
of substances of interest in iron and steelmaking from 0°C
to 2 400°C. J. Iron & Steel Inst. 160 (1948) s. 261—270.
2. Eljutin, W P, Pawlow, J A & Lewin: Ferrolegierungen.
Berlin 1953.
’3. Kadarmetov, K N: Carbon in ferrochromium and
ferro-silicon-chromium. Stal 7 (1947) h. 6 s. 507—510 (på ryska).
a v.
^ :•: andras erfarenheter
Tvåfrekvensellok
Järnvägselektrifiering med normalfrekvens, 50 Hz,
förekommer sedan länge på åtskilliga bandelar i
Västtyskland, Frankrike och Österrike. För att
underlätta samtrafiken mellan dessa bandelar och
de som har elektrifierats med 162/3 IIz har man
utvecklat tvåfrekvenslok, dvs. lok som kan drivas
med båda frekvenserna. Försök med
järnvägs-elektrifiering med normalfrekvens har på senare år
påbörjats även i Storbritannien, Portugal, Turkiet,
Sovjetunionen, Indien och Japan (Österreichische
Elektrotechnische Zeitschrift dec. 1959). RGn
Luktämnen för bekämpning av skadeinsekter
Vid US Department of Agriculture har man studerat
möjligheterna att selektivt bekämpa vissa
skadeinsekter genom att locka hannarna med ett luktämne
som är detsamma som honornas eller ett liknande
syntetiskt ämne. Man fångar på detta sätt hannarna
varigenom honorna förblir obefruktade och
stammen reduceras starkt. Metoden har den stora
fördelen att den är mycket selektiv varigenom icke
skadegörande eller "nyttiga" insekter skadas litet.
För några år sedan spelade ett sådant luktämne,
kallat Siglure
(sek.-butyl-6-metyl-3-cyklohexan-7-karboxylat) en viktig roll vid bekämpning av
fruktflugan (Ceratitis capitata) i Florida. Senare har man
funnit att Siglures effektivitet kan ökas genom
addition av klorväte till dess dubbelbindning. Vidare har
man nu ett nytt luktämne, Medlure, som vid
fältförsök visat sig verka fem gånger så lång tid som
Siglure.
För bekämpning av trädgårdsnunnan (Lymantria
dispar) har man funnit två lovande luktämnen i
1,2-hexadekandiol och 7,2-epoxihexadekan. Sommaren
1959 provades de i Spanien, Marocko och New
Hampshire varvid de visat sig vara de första
syntetiska luktämnen som lockar
trädgårdsnunnehan-nar. De är dock inte lika effektiva som det
naturliga luktämnet. Intressant är att man i Tyskland
identifierat den närbesläktade silkesfjärilshonans
luktämne med 10, 72-hexadekadien-?-ol.
Fruktflugan och trädgårdsnunnan är båda sällsynta
i Sverige, men vid enstaka tillfällen har de lokalt
gjort betydande skada (Chemical & Engineering
News 28 sept. 1959 s. 39). SHl
Katalysator för linjär högtryckspolyeten och
polyvinylklorid
I USA har man nu sedan någon tid i kommersiell
skala tillverkat linjär polyeten enligt den vanliga
högtrycksmetoden (jfr Tekn. T. 1958 s. 115). Härvid
används isopropylperoxidikarbonat som katalysator.
Det ger fria radikaler och kan också få användning
vid polymerisation av vinylklorid.
Katalysatorn framställs genom reaktion mellan
isopropylformiat och väteperoxid i närvaro av
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 15 393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
