Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 15 - Andras erfarenheter - Katalysator för linjär högtryckspolyeten och polyvinylklorid, av SHl - Ökning av grafits resistens mot oxidation, av SHl - Varning för raketexperiment, av GAH - Aluminiumkomplex i torkande oljor, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natriumliydroxid. Den smälter vid 8—10°C och
börjar falla sönder vid 18°C. Den är litet löslig i vatten
men ger 10 °/o lösningar i ett antal organiska vätskor,
bl.a. alifatiska och aromatiska kolväten.
Katalysatorn har ca 6 h halveringstid vid 50°C mot 50 h för
laurylperoxid och 200 h för bensoylperoxid. Därför
kan den initiera polymerisationer vid ca 15°C lägre
temperatur än laurylperoxid och 25°C lägre än
bensoylperoxid.
I Storbritannien har isopropylperoxidikarbonat
också provats. Vid ett försök polymeriserades eten
vid 75—90°C och 1 250 at varvid linjär polyeten med
tätheten 0,947 g/cm3 erhölls. När trycket höjdes till
1 400 at och temperaturen sänktes till 50—60°C
nådde man 0,95 g/cm3 täthet hos produkten.
Sådana polymerer lär ha linjär polyetens alla
egenskaper (Tekn. T. 1957 s. 538) och har fördelen
framför den vid lågt tryck framställda (Tekn. T. 1957 s.
877) att de inte innehåller elektrolyter
(metallföreningar) och bara små rester av fria radikaler.
Därför har de högre elektrisk resistivitet och stabilitet
samt är lättare att bearbeta och hantera, särskilt
som folier.
Försök utförda vid Battelle Memorial Institute lär
visa att isopropylperoxidikarbonat som katalysator
i liten mängd ger polyvinylklorid av kommersiell
kvalitet. Av laurylperoxid, som vanligen används
som katalysator vid polymerisation av vinylklorid,
åtgår 0,4 viktdelar på 100 vinylklorid. Av
dikarbo-natet behövs bara 0,02 delar på 100. Den förra
katalysatorn kostar 96 ct per 100 lb PVC (ca 10,30 kr.
per 100 kg), den senare bara 7,5 ct per 100 lb (ca
8,60 kr. per 100 kg). Plastens egenskaper lär också
bli bättre vid användning av
isopropylperoxidikarbonat som katalysator (Chemical & Engineering
News 7 sept. 1959 s. 50). SHl
Ökning av grafits resistens mot oxidation
På grund av sin höga sublimationspunkt, utmärkta
resistens mot starka temperaturväxlingar och låga
täthet har grafit med framgång använts som
värmetålig inklädnad i raketmotorer och gasturbiner.
Dess användbarhet begränsas emellertid allvarligt av
dess benägenhet för oxidation, och man har därför
försökt skydda grafiten genom ytbehandling. Härvid
har behandling med bl.a. kiselkarbid haft en viss
framgång, men det har visat sig svårt att
åstadkomma sammanhängande beläggningar.
Man har därför försökt impregnering med oxider
eller karbider av zirkonium, kisel, krom och bor.
Den bästa impregneringsmetoden befanns vara
snabbkylning av den upphettade grafiten i en
lösning, innehållande ett lämpligt reagens. Detta var
för kisel etylortosilikat Si(OC2H-)4 löst i alkohol, för
zirkonium zirkoniumsulfat Zr(S04),, för krom
krom-sulfat Cr„(S04)3 och för bor borsyra H3BOs.
Grafiten upphettades till 400—500°C.
Etylsilikat-lösningen hölls vid 22°C, lösningar av 150 g
Zr(S04)2 eller 150 g Cr.,(S04)3 i 100 ml vatten vid
60°C och en lösning av 100 g H3BOs i 200 ml vatten
vid kokpunkten. Efter kylningen fick grafitproven
stanna i lösningen över natten. Därefter torkades de
och upphettades till 200—400°C. För att överföra
oxiderna till karbider upphettade man de kisel-,
zirkonium- och borimpregnerade proven till 2 000—
2 100°C och de kromimpregnerade till 1 600°C i
heliumatmosfär i en induktionsugn.
Kromkarbid och kromoxid tycks öka grafitens
oxidationshastighet. De mest lovande resultaten har
erhållits med kiselkarbid. Grafitprov innehållande
3,7 %> SiC minskade ungefär hälften så mycket i
vikt som obehandlad grafit vid oxidationsprovet och
för prov innehållande 7,1 % SiC blev
viktminskningen 30 »/o av obehandlad grafits. För prov,
impregnerade med kiseldioxid, blev resultaten
avsevärt sämre (P T Whelan: "Effects of several
im-pregnants ön the oxidation resistance of graphite".
US Department of Commerce PB 151 575). SHl
Varning för raketexperiment
I USA fanns 1958 mellan 2 000 och 3 000
pojkklub-bar som sysslade med raketer. Bland de ca 10 000
ungdomar som hållit på med sådana experiment
hade under en sex veckors period fyra dödats och
162 skadats. Oerfarna personer skall ej leka med
raketer!
De farligaste momenten är fyllning av drivmedel,
iordningställande av tändanordningen, flygprov och
markprov. Nästan samtliga yrkesmän, som har
dödats eller skadats i samband med raketexperiment,
har råkat illa ut när drivmedlet blandades eller
ifylldes. Särskilt är nya experimentdrivmedel farliga.
Vill man trots allt hålla på med raketer i
amatörgrupper måste en erfaren tekniker leda försöken.
Han skall noggrant känna till
säkerhetsbestämmelser för och egenskaperna hos de kemikalier som
används liksom procedurer vid laddning och
prov-skjutning. Försöksområdet måste väljas med stor
omsorg och starter nära bebyggda områden och
flygfält får ej förekomma. Krut och explosiva
kemikalier får endast lagras enligt säkra principer,
och lagren skall göras oåtkomliga för alla som ej
är auktoriserade. Ansvarsfrågan inför eventuella
olyckor skall klarläggas på förhand (G P Sutton
vid årsmöte 1958 i American Bocket Society). G AH
Aluminiumkomplex i torkande oljor
Genom aluminiumalkoholats reaktion med fettsyror
från olika oljor erhålls kelat vilka inte får förväxlas
med aluminiumtvålar. Deras konstitution kan anges
med formeln
?\ ’
I \1>S
R - C Al C - R
Al <–OH
Torktiden vid rumstemperatur för några
aluminium-modifierade oljor har bestämts till:
h
Kinesisk träolja .................... 0,33
Linolja .............................. 2,5
Fiskolja ............................ 3,25
Sojaolja ............................ 3,5
En egenskap hos de aluminiummodifierade oljorna
är att de kan överföras till standoljor vid mycket
lägre temperatur än omodifierade oljor, t.ex. 120°C
mot 285—295°C. Detta gäller också för oljor som
innehåller oljesyra. De erhållna produkterna har
god löslighet och har mycket god förenlighet med
hartser. Aluminiummodifierade halvsyntetiska oljor,
t.ex. dehydratiserad ricinolja, är särskilt lämpliga.
De nya oljornas egenskaper övergår till de läcker
eller färger i vilka de ingår. I färger kan de ersätta
rå linolja, och i läcker och lackfärger kan de
ersätta standoljor. Av särskilt intresse är
aluminium-modifierad kinesisk träolja då denna inte
gelatinerar lika lätt som den omodifierade oljan ( J Weiss
i Paint Manufacture april 1958 s. 112—116, juni 1958
s. 169—172, aug. 1958 s. 243—246, okt. 1958 s. 303
—306; sept. 1959 s. 283). SHl
394 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 .H. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
