Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 15 - Debatt - Framtidens civilingenjörer — akademiker eller tekniker? av Olof Andersson - Avvikelse från Hooke's lag, av Åke Holmberg, av Jan Hult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
debatt
Framtidens civilingenjörer — akademiker
eller tekniker?
I Universitetsutredningens betänkande om
universitet och högskolor i 1960-talets samhälle (Tekn. T.
1960 s. 201 och 271) söker man genomgående närma
akademisk och teknisk utbildning till varandra.
Man har nu i viss utsträckning samundervisning
för filosofie studerande och teknologer vid CTH,
man önskar förlägga en tredje teknisk högskola till
Lund, där den skall samverka med universitetet,
och man vill införa en ny utbildning av
civilingenjörer i ämnet teknisk fysik vid Uppsala Universitet.
Utredningens uppfattning i dessa frågor framgår
bl.a. av följande citat (s. 275):
"Som ytterligare skäl både för att till en början
förlägga den nya utbildningen till Uppsala och för
att låta den berättiga till civilingenjörstiteln vill
utredningen framhålla följande: Vid genomförande av
utredningens i nästföregående kapitel framlagda
förslag kommer ett mycket nära samarbete att komma
till stånd mellan teknisk och naturvetenskaplig
forskning och undervisning i både Göteborg och
Lund. Studenter som på dessa universitetsorter
börjat sina studier med sikte på en filosofisk examen
men sedan ändrar sig och vill inrikta studierna mera
direkt på verksamhet inom industrien, kommer
säkerligen att vilja komplettera sina kunskaper, så
att dessa motsvarar fordringarna för
civilingenjörsexamen, då närmast inom någon av
fackavdelningarna för kemi eller teknisk fysik. Dylika
kompletteringar kommer sannolikt att te sig naturliga och
önskemål i sådan riktning från studenternas sida
kommer säkerligen att ganska snart leda till att man
även i examensstadgor och studieplaner inför
bestämmelser, som formellt reglerar frågorna om
betygs giltighet för olika examina. Man kommer
sålunda i både Göteborg och Lund troligen att
examinera civilingenjörer, som under början och kanske
under större delen av sin studietid utbildats med
sikte på filosofisk examen."
På flera andra ställen i betänkandet och i där
framlagda förslag går den tanken igen, att man
bör sträva till att minska skillnaden mellan
civilingenjörsutbildningen och den akademiska
matema-tisk-naturvetenskapliga utbildningen. Den ändring i
vissa stycken av den tekniska utbildningens särart
som kan bli en följd av utredningens förslag i dessa
hänseenden förtjänar allvarlig uppmärksamhet.
I varje initierad diskussion av den tekniska
utbildningens problem i dag framhäves kravet på
fördjupad utbildning i grundläggande teoretiska ämnen.
Detta krav är en följd av teknikens egen utveckling
mot alltmer komplicerade system men beror också
på att det totala lärostoffet ökar exponentiellt och
omöjliggör ett grundligt inträngande i ett flertal
tillämpningsämnen under en begränsad studietid.
I detta läge ligger det nära till hands att säga sig
att det skulle vara en fördel att idka samundervis-
ning mellan akademiker och tekniker i de
grundläggande ämnena, detta så mycket mer som man
då även skulle vinna ökad teknisk inriktning i de
akademiska studierna, vilket ur vissa synpunkter
även har angivits som önskvärt.
Nu är det dock ett obestridligt faktum att det råder
en väsensskillnad mellan akademisk och teknisk
utbildning. Hela atmosfären vid en akademisk
fakultet ligger mycket närmare ren vetenskap och
grundforskning än vid en teknisk högskola, där
målforskning och vikten av att rationellt och snabbt
åstadkomma praktiska lösningar på tekniska
problem ger en annan inriktning åt studierna. Denna
tekniska inriktning förstärks genom krav på
industriell praktik före och under studierna vid teknisk
högskola.
När en tekniker får ett praktiskt problem sig
förelagt måste han prestera en lösning på begränsad tid
även om det inte finns några vetenskapliga metoder
att tillgå för åstadkommande av denna lösning. Är
en civilingenjör som "under större delen av sin
studietid utbildats med sikte på filosofisk examen"
skickad att klara denna uppgift?
Det diskuteras i remissvaren till betänkandet livligt
hur många civilingenjörer vi behöver på 1970-talet.
Den frågan kan ingen ge ett säkert svar på. En
mindre feldimensionering av utbildningskapaciteten
på denna punkt kan relativt lätt rättas till — en
felaktig inriktning av utbildningen för en betydande
del av nästa generation högskoleingenjörer kan
däremot vålla obotlig skada. Olof Andersson
Avvikelse från Hooke’s lag
Boken "Hyperstatic structures" har recenserats i
Tekn. T. 1960 s. 268 av signaturen J H. Den
behandlar ett arbete inom ämnesområdet statiskt
obestämda, bärande konstruktioner.
Enligt texten har anmälaren den helt oriktiga
föreställningen, att inverkan av avvikelser från Hooke’s
lag hittills skulle ha varit väsentligen obeaktade.
I själva verket har undervisningen i
byggnads-statik i Sverige, sådan som den har utformats av
Carl Forssell, som ett väsentligt element innehållit
det med passningsmetoden benämnda
beräknings-sätt, vilket beskriver de fullständiga
konstruktionernas verkningssätt, då de under stora laster genom
flytning har anpassats i enlighet med sin totala
bärförmåga.
Om detta skulle vilken svensk väg- och
vattenbyggare som helst ha kunnat upplysa recensenten.
Åke Holmberg
Maximala bärförmågan hos statiskt obestämda
stålkonstruktioner kan bestämmas med
gränslastmeto-den ("limit design method"). Metoden baseras på
ett par fundamentala satser, formulerade av W
Prager och hans medarbetare i början på 1950-talet.
Gränslastmetodens tillämpning på ramverk har
presenterats utförligare i bokform först genom arbeten
av Neal (Tekn. T. 1959 s. 449) och Beedle (Tekn. T.
1959 s. 510).
Varje år publiceras ett flertal läroböcker inom
ämnet statiskt obestämda konstruktioner. Som regel
behandlar dessa uteslutande elastiska
deformationer, och de erbjuder därför vanligen ej något
intressant nytt. Boken "Hyperstatic structures" är
annorlunda i detta avseende. I min recension ansåg jag
detta vara värt ett utförligt omnämnande och
framhöll speciellt, att boken behandlar
gränslastmeto-den. Jag beklagar om någon ur recensionen utläser
att man tidigare ej har känt till och utnyttjat stålets
plastiska egenskaper. Jan Hult
408 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 .H. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
