Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 16 - Konstruktionsfilosofi, av Erik Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstruktionsfilosofi
Varje slag av arbete bör ju organiseras, så även
konstruktionsarbete. Man kan skilja på yttre
och inre organisation. Den yttre organisationen
kan göras av personer, som icke är
fackutbil-dade på arbetsgebitet ifråga. Sådana
organisatörers verksamhet syftar till att ge svar på
frågorna när? och var? Arbetets inre
organisation, som avser svaret på frågan hur?, kan
endast fackmannen utföra. Svaret på frågan vad?
kan vara en angelägenhet, som kanske ingen
av dem ensam eller icke heller båda
tillsammans har möjligheter att behandla. En
kon-certpianists impressario bestämmer när och
var pianisten skall spela, men hur han skall
spela kan endast pianisten själv precisera.
Arbetets inre organisation måste bygga på ett
filosofiskt tänkande, så utformat att det
verkligen kan ge en fast grund, och den
systematiska generaliseringen av vad man vet eller
tror sig veta om ett arbetsgebit i och för sig
kan väl få lov att kallas för dess filosofi.
Konstruktionsfilosofi skulle således vara en
vetenskap, som behandlar grundvalarna för
konstruktivt skapande och ger systematiska
riktlinjer för den intellektuella behandlingen
av dem i syfte att nå fram till goda
konstruktioner.
Men konstruktionsfilosofin måste grundas på
naturfilosofi och för att få ett starkt underlag
för konstruktionsfilosofin tillåter vi oss här
börja med några naturfilosofiska reflektioner,
vilka leder fram till den naturfilosofiska
grundsats, på vilken hela konstruktionsfilosofin vilar.
Materia
På forskningens nuvarande ståndpunkt får vi
väl åtminstone tekniskt sett utgå från, att de
tre elementarpartiklarna, protoner, elektroner
och neutroner är de enda materiaelement, som
icke påverkas av naturens skeenden. De
uppträder dock sällan ensamma, utan
företrädesvis i ett hundratal olika kombinationer i form
av atomer, som heller icke trivs ensamma bland
vilka grannar som helst, utan bildat samhällen
med ofattbara mängder av exakt likadana
individer (t.ex. ett stycke rent järn) eller av vissa
Civilingenjör Erik CMrlberg, Stockholm
62.002.2
bestämda slag av kombinationer olika sorts
individer emellan.
De olika individerna i sådana samhällen vill
hålla sig på statistiskt sett exakta avstånd från
varandra, vilka är beroende av individernas
rörelseförhållanden (temperatur). De kan
motvilligt öka eller minska sitt livsrums storlek
eller ändra dess form, om grannsamhällen av
andra slag inkräktar. Detta sker alltid under
motstånd och, om samhällets deformation icke
är för stor, återtar det sin storlek och form så
snart tillfälle ges (kompressibilitet och
elasticitet). Men, om deformationen till följd av
grannarnas aktivitet blir tillräckligt stor,
kapitulerar samhället och resignerar inför ett nytt
formalternativ (plasticitet). Grannsamhällenas
aktivitet behöver icke gälla rum och form
(mekaniska angrepp). De kan också föranleda
utbyte av individer så, att det betraktade
samhället får en ny artstruktur eller kanske rent
av faller sönder (kemiska angrepp). Andra
slag av angrepp finns ju också.
Under alla förhållanden finns alltid skeenden
inom materien och kan man överhuvud tala
om jämvikt hos något avsnitt av materien, så
är denna oföränderlighet endast temporär och
kommer förr eller senare att störas på grund
av omgivningens förändrade natur.
De olika atomslagens samhällen och de
miljontals av dem i olika mönster bildade
samhällena (kroppar av enkla atomer eller
atomkombinationer) förefinns i vissa fall synbart
oordnade (död materia), i andra fall synbart
uppordnade till större enheter efter visserligen
oräkneliga men dock definierbara mönster, som
icke blott kännetecknas av de olika ämnenas
inbördes systematiska fördelning utan också av
karakteristisk totalformation (levande
materia). Vi kan ju utan besvär urskilja olika slag
av växter och djur på deras storlek, form och
färg.
Utmärkande för åtminstone de mer
komplicerade typerna av levande
materiakombinationer är, att de har ett eget initiativ att påverka
miljön eller sitt eget läge i miljön på ett
självbevarande sätt. Vildhavrens fallna ax vänder
sig med egna rörelser i rätt riktning mot fuk-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 15 409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
