Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 16 - Konstruktionsfilosofi, av Erik Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varandra på ett synnerligen komplicerat sätt,
varför konstruktionsarbetet mer eller mindre
får karaktären av ett spel. Men vissa spelregler
kan fastslås.
Detaljens tilltänkta funktion är en del av de
premisser, som kan ställas upp för
konstruktionen och tas till utgångspunkt för följande
allmängiltiga förfaringsgång (fig. 3).
Användningsbetinga.de dimensioner fastställs
(1). Det kan härvidlag ofta vara fråga om
mycket vida toleranser och t.o.m. ibland endast
gälla ett gränsvärde. Dessa dimensioner är
miljöberoende. En matsked måste ha en form,
som passar mot munnen, en kavitet för flytande
föda, ett handtag osv. En vevstake till en motor
måste ha ett visst givet avstånd mellan hålen
för vevaxeln och för kolvbulten, dess huvud
får icke vara större än att vevstaken vid
montering skall kunna föras upp genom cylindern,
vevlagerlängden måste anpassas till vevaxelns
dimensioner med bl.a. tanke på
torsionssvängningar.
Användningsbetingade materialegenskaper
fastställs (2). Även här kan ofta toleranserna
vara mycket stora och ibland gäller det endast
ett gränsvärde. Miljöberoendet är starkt. Den
första frågan är lämpligen, vilka elektriska
egenskaper detaljen bör eller måste ha? Andra
frågan kan gälla temperaturen. Tredje frågan
må vara miljöns korroderande inverkan osv.
Matskeden kan vara isolator eller ledare, den
skall tåla 100°C, den skall tåla diskmedel.
Vevstaken kan vara isolator eller ledare, den skall
tåla den högsta temperatur, som förekommer
i motorn, den får icke angripas av smörjolja
med förekommande föroreningar.
I de flesta fall finner man, att många material
fyller de uppställda fordringarna och vart och
ett av dem skulle prövas vidare. Men ett urval
kan göras redan på detta tidiga stadium.
Vilka material som skall prövas fastställes.
Mest betydande är materialets mekaniska
egenskaper och i första hand beaktas
sträckgräns-påkänningen os, som har inflytande på hur
långt materialet får belastas utan bestående
deformation samt elasticitetsmodulen E, som
är ett uttryck för den elastiska styvheten.
Premisserna utsäger egentligen ingenting om vare
sig os eller E, emedan de materialbetingade
dimensionerna tillsammans med materialets as
och E kan uppfylla premissernas krav. Men
man gör icke en verktygsmaskins stativ av
gummi och icke en fjäder av tenn. Premisserna
i och för sig och de av dem härledda
användningsbetingade dimensionerna har vissa
anspråk på materialet, vilka måste uppfyllas av
en viss relation mellan as och E. Vad det
egentligen är fråga om är töjningen es vid
sträckgränsen as, något som anger, hur mycket
materialet kan töja sig utan att det börjar deformera
sig plastiskt. Detta värde är ett vekhetstal.
Omvänt kan man således säga att l/ss eller
E/os är ett för varje material karakteristiskt
styvhetstal. Om man grupperar in materialen i
en styvhetstalsskala från noll, får man mjukt
gummi i botten. Därefter följer de mjukgjorda
Fig. 3. Schema
för
genomförande av en
detaljkonstruktion.
termoplasterna, termoplaster, duroplaster,
fjäderstål, olika metaller, glas, tenn, bly. Innan
plasterna kom saknades konstruktionsmaterial
med styvhetstal mellan praktiskt taget nol]
(gummi) och ca 125 (fjäderstål), fig. 4.
Varje detalj har i sitt naturliga utförande ett
krav på ett speciellt värde av materialets
styvhetstal. Detta går vanligen icke att uppfylla
helt. Genom sektionsförändringar (t.ex.
införande av förstyvningsflänsar, om materialets
styvhetstal är för lågt, eller t.ex. uppdelning i
ett större antal fjäderblad hos en bladfjäder,
om materialets styvhetstal är för högt) kan
detaljens krav på styvhetstal inom vissa
gränser anpassas efter vad materialet kan erbjuda.
Man kan dock icke alltid nå målet med
anpassning genom sektionsförändringar. En
kropp, som utfyller mellanrummet mellan två
koncentriska cylindrar kallas sedan gammalt
för rör, om den utförs i material med stort
styvhetstal, slang om styvhetstalet är mycket
lågt. Ingenting däremellan har funnits, förrän
plasterna kom och gav upphov till produkter,
som har helt ny karaktär. De saknar ännu
benämning, men kan karakteriseras som veka rör
eller som styva slangar.
Innan plasterna kom tillverkades alla
vattenhinkar av stålplåt. Plåttjockleken valdes så
stor den behövde vara för att man vid normal
användning icke skulle slå bucklor i plåten.
Detta gav en obehaglig styvhet, som man
accepterade, därför att det icke fanns vekare
material, som uppfyllde övriga fordringar. Nu
tillverkas hinkar av plast och godstjockleken väljs
så, att styvheten blir tilltalande.
Vid en aktuell konstruktion kan man göra
sig ett begrepp om vilket styvhetstal, som kan
tänkas vara lämpligt för vederbörande detalj
och på så sätt gallra bort en del av de material,
som i övrigt fyller de användningsbetingade
egenskaperna.
414 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 .H. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
