Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 16 - Nya metoder - Svetsning av titanpläterat stål, av SHl - Koncentrerad gödsel ur fosfor, luft och ammoniak, av SHl - Inbäddning av elektronikdelar i aluminiumoxid, av SHl - Ätliga äggviteämnen ur gräs, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gått i USA genom att använda ett övergångsmaterial
mellan kolstålet och titanet. Man lägger sålunda
in en remsa av silverplåt på titansidan, svetsar
stålet över silvret och täcker slutligen detta med en
remsa av titanplåt som svetsas vid titanpläteringen
(fig. 1). Härigenom undviks titan-stålsvetsar helt
och hållet, och titanpläteringen blir
sammanhängande.
Fastän kärl av titanpläterad stålplåt i allmänhet
blir billigare än kärl av titan ökas deras pris
avsevärt genom den komplicerade svetsningen och
användningen av silver som övergångsmaterial. Det
är därför åtminstone i dag meningslöst att ersätta
titanplåt med titanpläterad plåt, om erforderlig
godstjocklek understiger ca 8 mm tjocklek
(Chemical Engineering 2 nov. 1959 s. 118, 120). SHl
Koncentrerad gödsel ur fosfor,
luft och ammoniak
Två av de viktigaste växtnäringselementen är direkt
bundna vid varandra i fosfornitridföreningar. Vid
framställning av i huvudsak rena
fosfornitridföreningar måste man använda indirekta metoder
som är för dyrbara för industriell tillämpning. Man
har emellertid framställt produkter, som troligen
innehåller fosfornitridföreningar, genom
fosfor-pentoxids reaktion med ammoniak.
Härvid har man bränt fosfor i luft och
omedelbart ammonierat den erhållna fosforpentoxiden.
Vid försök i laboratorieskala har man funnit att
denna gasfasreaktion är exotermisk;
reaktionsvär-met har beräknats till ca 188 cal/g fosfor. Dennas
förbränningsvärme är 5760 cal/g.
Reaktionen mellan ammoniak och fosforpentoxid
blir ofullständig vid temperaturer under 230°C. Den
går emellertid glatt vid 250—350°C. Härvid bildas
något glasigt material vars mängd växer med
stigande reaktionstemperatur, särskilt snabbt över
350°C. Den bästa arbetstemperaturen är troligen
ca 315°C. För att molförhållandet N:P skall bli
ca 1 fordras att utgångsmaterialets är ca 1,25. Vid
lägre molförhållande innehåller produkten troligen
oförändrad fosforpentoxid; högre molförhållande
hos utgångsmaterialet har ingen nämnvärd verkan
på produktens sammansättning.
De erhållna produkterna är vita pulver med låg
volymvikt. Vid molförhållandet N:P 0,98—1,08 blir
de inte fuktiga eller bakar ihop sig i
laboratorieatmosfären. Praktiskt taget all tillförd fosfor
återfinns i produkten, och överskottet på ammoniak kan
återvinnas genom tvättning av avgående gas med
svavelsyra. De kemiska föreningarna i produkten
har inte kunnat identifieras.
Den första reaktionen mellan fosforpentoxid och
ammoniak antas vara
PAo + 4NHa —> 4HNPO(OH) + 2H20
Det bildade vattnet kan reagera med hälften av
fos-fornitridsyran till ammoniummetafosfat enligt
2 HNPO(OH) + 2H„0 —> 2NH4P03
Vid närvaro av överskott på vatten kan all
fos-fornitridsyra hydrolyseras. Vid överskott på
ammoniak och lämplig temperatur kan
ammoniumfosfor-nitridat bildas enligt
2HNPO(OH) + 2NHS —)• 2HNPOONH,
Produkten, som håller ca 17 »/o N och 80 %> P205,
är troligen en blandning av ammoniummetafosfat,
fosfornitridsyra och ammoniumfosfornitridat. Den
är fullständigt löslig i vatten och hydrolyseras
långsamt i lösningen.
Ett antal reaktionsprodukter och derivat av dem
har provats som gödsel vid växthusförsök. Härvid
har man funnit att deras verkan i allmänhet är
ungefär lika med den som erhålls med lika stora
mängder fosfor och kväve i form av koncentrerat
superfosfat och ammoniumnitrat. Resultaten för
andra och tredje skörd har emellertid visat att
fos-fornitridprodukterna har bättre långtidsverkan än
den vanliga konstgödseln (J C Driskell, F A
Len-festy, P L Ines & G Tarbutton i Agricultural &
Food Chemistry sept. 1959 s. 618—622). SHl.
Inbäddning av elektronikdelar i aluminiumoxid
Ett i princip nytt sätt att skydda eleklronikdelar
är inbäddning i aluminiumoxidpulver som enligt
uppgift med fördel kan användas för isolering av
transformatorer och andra elektriska eller
elektroniska delar i hermetiskt slutna plåthöljen. Pulvret
ersätter alltså de vanliga halvflytande materialen,
t.ex. mineralfylld asfalt som har god
värmeledningsförmåga men relativt låg smältpunkt (135—■
150°C).
När asfalten smälter utvidgas den och hotar att
spränga höljet eller skada den inbäddade
apparaten. Aluminiumoxidpulver däremot smälter först vid
över 1 500°C, dvs. mycket över den temperatur som
kan tillåtas för elapparater av något som helst slag.
Vidare ändras dess volym inte märkbart vid
temperaturändringar, och det behöver inte härdas eller
vulkas liksom många plaster som används som
in-bäddningsmedel.
Aluminiumoxidpulver är inert och stabilt vid hög
temperatur varför det kan användas som enda
in-bäddningsmedel för alla ifrågakommande
arbetstemperaturer. Det är vidare inte brännbart till
skillnad från asfalt och plaster.
Pulvret bör helst bestå av sfäriska korn. I denna
form packas det lätt, och det är mindre nötande
än pulver av kantiga korn. Aluminiumoxidpulver
är lätt tillgängligt och kan i pris konkurrera med
gängse inbäddningsmaterial. Det har slutligen
fördelen att det håller sig torrt och utan svårighet kan
avlägsnas vid eventuell reparation av den inbäddade
komponenten (Engineers’ Digest jan. 1960 s. 81).
SHl
Ätliga äggviteämnen ur gräs
Många försök har gjorts att ta reda på de
värdefulla äggviteämnena i rikligt förekommande
vegetabiliskt material, men alla erhållna extrakt har haft
föga tilltalande färg, lukt och smak och har därför
inte kunnat utnyttjas som människoföda. I
Storbritannien har man emellertid nu en halvstor
anläggning, i vilken man ur jordnötter eller gräs
framställer äggviteämnen som enligt uppgift utan
olägenhet kan blandas i många olika livsmedel.
Jordnötter och alkaliskt vatten (pH 8,5) satsas i en
apparat, i vilken blandningen bearbetas med
"sla-gor" som alstrar stötvågor. Dessa krossar
cellväggarna så att proteinerna i jordnötscellerna blir fria.
I den alkaliska miljön katalyserar vidare
stötvågor-na en reaktion mellan proteinerna och
jordnötsoljan så att ett protein-oljekomplex bildas.
Blandningen av flytande och fast material
passerar över en skaksikt, på vilken fibrer stannar. Den
flytande fasen centrifugeras, varvid fri olja,
kolhydrat och protein-oljelösning skils från varandra.
Den sistnämnda neutraliseras med utspädd
svavelsyra (pH 4,5—4,8), varvid protein-oljekomplexet
faller ut och centrifugeras från. Man erhåller härvid
en pasta, bestående av omkring 2 delar protein, 1
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 15 433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
