Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 16 - Nya metoder - Ätliga äggviteämnen ur gräs, av SHl - Andras erfarenheter - Meteorinslag i rymdskepp, av Björn Bergqvist - Höghållfasta stål vakuumbeläggs med kadmium, av U T—h - Transportkärl av styv polyeten klädd med trä, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del olja och 7 delar vatten. Slutligen skils oljan
från proteinerna genom extraktion med toluen och
aceton.
Som biprodukter erhålls kolhydrat och vegetabilisk
olja. Kolhydratfraktionen innehåller litet fibrer men
är dock värdefull som kreatursfoder. Oljan är av
hög kvalitet och kan säljas.
Gräs behandlas på samma sätt. Efter extraktion av
protein-oljeblandningen erhålls en värdefull
biprodukt, kallad klorofyllsirap, som innehåller karoten,
klorofyll, xantofyll, steroider, steroler, riboflavin
och B-vitaminer. Man har ännu inte utarbetat
någon process för upparbetning av klorofyllsirapen.
Jordnötter innehåller 25 "/o råprotein, 44 ®/o olja,
18 »/o stärkelse, ca 6 a/o vatten och 8—9 °/o lösliga
sockerarter. Färskt gräs med 85 °/o vattenhalt och
3,5 "/o kvävehalt, räknade på torrsubstansen, ger
2,25 % rena proteiner, 7 °/o fiber och 0,6 °/o
klorofyllsirap. Processen lär vara ekonomisk vid ett
proteinutbyte ned till 1,5 ®/o. Den erhållna
jordnötsproteinen är nästan vit och utan smak.
Gräsproteinen är grön och har något bitter smak (Chemical
& Engineering News 19 okt. 1959 s. 42). SHl
0 andras erfarenheter
Meteorinslag i rymdskepp
Inverkan av meteorpartiklar, korpuskulär
solstrålning och solkoronagaser på rymdfarkostskal har
analyserats teoretiskt. Effekterna är av två slag:
genomslag och yterosion. Den senare är farlig genom
att skalet försvagas så att skador så småningom
uppträder på grund av t.ex. inre övertryck.
Yterosio-nen innebär dessutom efter hand optiska nackdelar.
I undersökningen har man utgått från statistiska
data för meteorpartiklar, nämligen deras massa,
radie, antagna hastighet relativt jorden, rörelseenergi
samt antal inslag mot jorden per dag som funktion
av "den visuella meteorstorleksklassen". Denna
senare används som ett lämpligt argument, eftersom
man antar att ljusstyrkan är lineärt beroende av
massan. Storleksklassen noll anses svara mot en massa
av 25 g och massan antas avta med en faktor 100,4
för varje storleksklass. Meteorer med storleksklassen
noll antas ha en medelhastighet av 28 km/s relativt
jordatmosfären. Tätheten synes ligga i trakten av
0,05 g/cm3 men giltigheten av detta värde för
fotografiska (optiskt osynliga) meteorer är obevisad.
Man har definierat en storhet, inträngningsdjupet i
aluminium, rf, som motsvarar höjden i en cirkulär
kon med 60° öppningsvinkel och med samma volym
som det skalmaterial som avlägsnas vid inslag.
Inträngningsdjupet rf beror av skalmaterialets täthet,
meteorens rörelseenergi och den värmemängd som
behövs per gram skalmaterial för avlägsnandet av
materialmängden. Nämnda värmemängd är för
aluminium ca 1,1 X 1010 erg/g.
Man har funnit att en satellitsfär med 50 cm
diameter och ett 0,5 cm tjockt aluminiumskal får ett
genomslag i medeltal vart femte dygn. Utgående från
att den totala mot jorden infallande meteormassan
är högst 1 000 t/dygn fås vidare ett erosionsdjup på
satellitens yta av ca 2 X 10"12 mm/s motsvarande en
tid till optisk skadlig erosion av mer än ett år.
Ungefär samma värde fås vid analys av erosion
genom korpuskulär solstrålning och av solkoronagaser.
Man har kunnat konstatera att fotografiska
bestämningar och radioobservationer av meteorer å ena
sidan stämmer väl med den nuvarande rudimentära
kunskapen om små partiklar i solsystemet å den
andra.
Den nu beräknade sannolikheten för genomslag av
rymdfarkostskal är mycket större än vad som
tidigare erhållits (Fred Whipple i Vistas in
Astro-nautics 1958 bd 1 s. 115—124). Björn Bergqvist
Höghållfasta stål vakuumbeläggs
med kadmium
Korrosionsskyddande beläggningar måste användas
på stålbultar och bärande ståldetaljer i flygplan,
såsom landningsställ. Kadmiering utgör ett utmärkt
skydd, men om den utförs på elektrolytisk väg
riskerar man att stålet blir väteförsprödat och fördröjt
brott har inträffat.
Man har funnit att ståldetaljer med fördel kan
kadmiumbeläggas genom kadmiummetallens
förång-ning i vakuum och kondensering på detaljerna.
Behandlingstiden avvägs med hänsyn till önskad
tjocklek. Upp till 150 n kan erhållas, men vanligen
används betydligt tunnare beläggningar som för
ytterligare ökning av korrosionsskyddet omedelbart efter
vakuumbeläggningen kromateras (Corrosion febr.
1960 s. 39). UT—h
Transportkärl av styv polyeten klädd med trä
Cylindriska transportkärl av linjär polyeten,
utvändigt klädda med träskivor hopbundna med
ståltråd, uppges vara billigare än stålkärl och hålla
längre än dessa. Träskyddet för 55, 110 och 210 1
kärl är åttkantigt och för 20 1 kärl fyrkantigt. Det
Fig. 1. Träklätt
polyetenkärl på
gaffeltruck.
434 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 .H. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
