Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 17 - Andras erfarenheter - Kolförgasning, av SHl - Kaldo-processens värmeekonomi, av SHl - Platinatermoelements skötsel, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kolförgasning
I USA har man inte kommit längre än till halvstor
skala vid förgasning av lågvärdiga kol. Metoderna
tycks inte ge ett tillfredsställande ekonomiskt
resultat i konkurrens med andra råvarukällor, såsom
naturgas. Ett amerikanskt företag hade t ex.
planerat en anläggning för 170 000 t/år kvävegödsel med
en 2 Mt brunkolsförekomst som råvara, men man
har funnit att användning av naturgas är
gynnsammare.
I Europa är förhållandena helt annorlunda. I
Storbritannien har man i Coleshill börjat bygga en
Lurgi-anläggning som skall ge 1 130 000 m3/dygn gas
ur 410 000 t/år kol. Den väntas bli färdig 1963 och
är Storbritanniens andra kolförgasningsanläggning.
Den första, som byggs i Westfield, Skottland, skall
ge 850 000 m3/dygn gas. Den blir en kombination
av en Lurgi-anläggning med en oljehydreringsenhet
(Chemical Engineering 24 mars 1958 s. 58; 28 dec.
1959 s. 19). SHI
Kaldo-processens varmeekonomi
Kaldo-processen för färskning av tackjärn (Tekn. T.
1957 s. 144) har varit i drift i Domnarvet sedan maj
1956, och den har hittills givit ca 200 000 t stål
huvudsakligen ur tackjärn innehållande 3,6 "/o C, 0,3 %>
Si, 0,7 °/o Mn och 1,85 °/o P. Tackjärn med låg
fosforhalt har dock också behandlats med framgång.
Utmärkande för Kaldo-processen och av stor
betydelse för dess ekonomi är att all eller nästan all,
vid färskningen utvecklad koloxid kan brännas i
ugnen. För att det härvid alstrade värmet skall
utnyttjas måste ugnen rotera snabbt, varigenom
värmeövergången till badet blir god samtidigt som
ugnsinfodringen skyddas mot överhettning.
Vid kylning med malm tillsätts därav 140 kg/t
tackjärn tillsammans med kalk för slaggbildning (ca
150 kg/t). Malmen håller 60 % Fe, varigenom
stålutbytet höjs med ca 80 kg/t tackjärn. Vid drift
enligt detta schema bränns ca 75 °/o av koloxiden. När
man färskar tackjärn med låg fosforhalt och ca 4,0
°/o C, 1,0 °/o Si kan minst samma mängd malm
tillsättas.
Vid användning av skrot i stället för malm kan
man tillföra 600 kg/t tackjärn. Genom att så stor
skrotmängd kan smältas behövs ingen särskild
stålugn för smältning av det skrot som faller vid
integrerade stålverk.
Beräknar man det värme, som står till förfogande
genom förbränning av kol, fosfor och kisel i
tackjärnet och drar ifrån det värme som behövs för
höjning av smältans temperatur från 1 300 till
1 600°C, finner man för den använda 26-tonsugnen
att i praktiken bara ca 20 Mcal/t tackjärn inte
tillgodogöres vid kylning med skrot. Koloxiden
utnyttjas alltså bra och det anses att även de sista 20
Mcal/t kan tillgodogöras i en 100-tonsugn,
konstruerad för snabb skrotchargering.
Vid kylning med malm är det svårt att förbränna
all koloxiden. Om malmen tillförs vid starten eller
i ett fåtal stora poster under blåsningen, blir
koloxidutvecklingen så våldsam att gasen inte hinner
brinna upp. Vid kontinuerlig tillförsel av malmen
bör reaktionen emellertid bli jämnare och
värmeekonomin bättre. Man håller på med konstruktion
av en apparat för kontinuerlig malmtillförsel (även
slig).
Förbränning av koloxiden i ugnen medför också
att avgasreningen blir billigare.
Gasreningsanläggningens storlek bestäms nämligen av gasens
maximala värmeinnehåll (fysikaliskt och kemiskt). Vid
kylning med malm är detta nu 180 Mcal/min under
blåsningen, och det kan minskas avsevärt genom
kylning med skrot eller genom kontinuerlig
malm-tillförsel (B Kalling & F Johansson i Journal of
the Iron & Steel Institute aug. 1959 s. 330—338).
SHI
Platinatermoelements skötsel
Termoelement, bestående av platina och
plalina-rodiumlegering, erbjuder troligen den noggrannaste
och bekvämaste metoden att mäta hög temperatur
vid industriella processer. Då elementet är litet och
har liten värmekapacitet, kan det sättas in just i
den punkt vars temperatur man önskar mäta, och
det reagerar snabbt. Skyddshöljet blir litet och
billigt och vid användning av
kompensationsledningar kan mätinstrumentet placeras långt från
mätpunkten.
Då termoelementets metaller är ädla, tål de
påfrestande betingelser bättre än oädla metaller, men
deras resistens har vissa begränsningar. Platina
smälter vid 1 769°C och den mest svårsmälta
pla-tina-rodiumlegeringen vid 1 890°C. Vid mätning av
temperaturen i smält stål kan man använda ett
termoelement av platina-rodiumlegeringar, om det
hålls nedsänkt i smältan bara kort tid, men vid
kontinuerlig temperaturmätning kan man inte gå så
nära termoelementets smältpunkt.
I ren platina växer kornet vid 1 500—1 600°C, men
detta hindrar inte termoelementets funktion, om
tråden inte utsätts för mekaniska påkänningar.
Skadlig är däremot legeringselementets övergång
från den ena tråden till den andra vid långvarig
upphettning. Skyddas platinatråden av ett eldfast
hölje tar den upp mindre rodium från
platina-rodiumtråden.
Det är svårt att ånge en viss temperatur under
vilken rodiumvandringen är utan betydelse. Som
exempel kan nämnas att ett termoelement har
använts kontinuerligt i tre år vid ca 1 300°C med en
förlust i emk motsvarande bara några grader
Celsius. En liten absorption av rodium har emellertid
mindre verkan på en platina-rodiumlegering än på
ren platina. Därför bör man använda element,
bestående av legeringar med 1 och 13 % Rh, om
ändringar i kalibreringen måste hållas så små som
möjligt.
I praktiken förstörs emellertid
platina-rodiumele-ment oftast genom föroreningar utifrån innan
rodiumvandringen blivit av betydelse. Ängor av bly,
zink och vismut är de vanligaste syndarna.
Metallerna legeras lätt med platina och ger spröda,
inter-kristallina faser varigenom platinatråden brister i
förtid. De kan komma från lod, förzinkat stål,
mässing eller smält glas som har kommit in i ugnen
av misstag.
Termoelementets trådar och dessas isolering måste
hållas rena och fria från olja och fett. De flesta
isolermaterialen innehåller kvarts och det har visats
att denna kan reduceras till kisel vid närvaro av
kol och svavel som kan komma från olja. Kiseln
legeras sedan med platinan till en spröd fas i
korngränserna. Därför används ofta handskar av tunt
skinn vid hantering av platinatermoelement för
undvikande av förorening från händerna.
Termoelementtrådarna måste vara fria från
mekaniska spänningar. En 0,5 mm platinatråd (den
normala för termoelement) brister vid plötslig dragning
med 3,2 kp vid rumstemperatur, men vid 1 400°C
behövs bara en kraft av 0,34 kp. Vid långvarig
dragning, särskilt vid hög temperatur, behövs bara
en bråkdel av den nämnda kraften för att tråden
skall brista. Platina-rodiumlegeringar har större
460 TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
