Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 17 - STF mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mars
Av kontroll finns det tre slag, revision,
prestationskontroll och teknisk kontroll. Av dessa behandlades
den i mitten av Töre Ericsson, direktör i Nordisk
Konsultations AB, i ett föredrag i Sifeo torsdagen
den 3 mars. När man inför prestationskontroll måste
man först göra klart för sig företagets mål och
därefter se till alt alla anställda gör vad de bör i
företagets intresse. Ger ett företag goda vinster så skall
man ej binda det för extra fasta utgifter utan hellre
utanordna extra anslag för olika ändamål.
Den viktigaste kontrollen, som företagsledningen
bör göra, är vid anställning av personal. Om
kontrollen insättes, när man upptäckt att man anställt fel
person, kan det mycket väl hända att man får ändå
sämre resultat. Hittills har man i huvudsak
kontrollerat rutinpersonalen men det är viktigare att
kontrollera personalen i högre ställningar. Besultatet av
en anställds arbetsinsats är till mycket stor del
beroende på chefernas arbetsinsatser.
Vid införandet av kontroll måste man välja mått,
registrera det som mätes, rapportera avvikelser samt
vidta åtgärder. Oftast kan kontrollen på cheferna ej
göras siffermässig och därför bör man utarbeta
riktlinjer för cheferna. Det enda mått vi har på
chefernas effektivitet blir då vår egen uppfattning om att
vederbörande handlar riktigt.
Beträffande företagschefen måste man kontrollera
om han målmedvetet driver bolaget enligt uppgjord
företagspolitik. Dessutom bör man jämföra
utvecklingen av företaget med andra inom branschen
under en tioårsperiod. Har man ingen möjlighet att
finna jämförelseobjekt får man undersöka företagets
utveckling genom att t.ex. analysera hur kapitalet
förräntas. Därjämte har man möjlighet att utöva
budgetkontroll. Budgeten är dock till för att planera
för framtiden och är ej ett polisiärt instrument. En
budget bör utarbetas för 1—10 år i samarbete med
avdelningschefer och ger företagsledaren en
möjlighet att förutse resultatet i förväg och vid behov
även möjlighet att vidta åtgärder.
Kontroll får ej sättas in för sent. Det är mycket
viktigare att kontrollera inköpsrekvisitioner än
fakturor. Likaså bör man inte spara på
utredningskostnaderna när det gäller långsiktiga investeringar till
vilket man även bör räkna anställandet av personal.
Sedan investeringen väl är gjord tjänar kontrollen
ofta inget ändamål.
Lönsamhetskontroll bör inte insättas på låg nivå,
där vederbörande endast påverkar antingen
kostnadssidan eller intäktssidan.
I diskussionen efter föredraget framhöll Erik
Bengtson att det är viktigt för verkställande
direktören att kontrollera penningflödet. Man skall börja
med att planera likviderna för inköpen och därefter
kontrollera hur likviderna kommer in från
försäljningen. Skilj noga mellan företagets "korta pengar"
och "långa pengar" och gå inte och investera de
korta pengarna!
På frågor svarade Ericsson att kontrollen bör ske
så nära förbrukningsplatsen som möjligt. Det är
ofta otympligt att bygga in kontrollen i bokföringen.
Så bör t.ex. materialförbrukningen kontrolleras på
arbetsplatsen. Man bör inte spara på handräckning
åt en kompetent chef men i stället tillse att man
inte har onödiga chefer.
Bertil Bjurel hade blivit sjuk lagom till SER:s
sammanträde den 4 mars och i hans ställe talade Nils
Rönnblom, Telestyrelsen, om automatisering av
internationell telefontrafik. Det var efter andra
världskriget som den rådgivande internationella
telekom-mittén började granska problemen kring en
automatisering av den internationella teletrafiken. De
tekniska frågorna anses nu vara i stort sett lösta
och varje land har tilldelats ett tvåsiffrigt
internationellt riktnummer, Sverige har fått nummer 40.
När man i en framtid från Stockholm skall ringa
en utländsk abonnent så slår man först ett speciellt
nummer som anger för apparaturen att man söker
kontakt med utlandet, därefter det internationella
riktnumret, så ett nationellt riktnummer och
slutligen abonnentens lokala nummer. Det kan bli
sammanlagt 16 siffror.
Vissa svårigheter kan uppstå t.ex. genom att vissa
länder använder kombinationer av bokstäver och
siffror i de lokala "numren". Man nödgas därför ha
översättningstabeller. Vidare har man utomlands
ofta nollan där vi i Sverige har nian. De olika
länderna använder också olika kopplingstoner samt
skilda signaler för anrop, upptagetmarkering osv.
Det högt utvecklade standardiseringsarbetet inom
teleområdet måste därför nu utvidgas. För
debiteringen kommer de flesta länder att använda samma
metoder som för den nationella trafiken.
SER samlade ca 100 krafttekniker fredagen den 18
mars för att höra Lennart Högfeldt från Sieverts
Kabelverk tala om kraftkablar. Den första elektriska
kabeln torde ha använts redan 1812 i Ryssland för
avfyring av elektriska minor. År 1890 installerades
en 10 kV kabel för kraftdistribution i London och
i dag är 500 kV kablar en realitet.
Kablar för högre spänningar utförs i vårt land
huvudsakligen som oljekablar innehållande
tunnflytande mineralolja under måttligt tryck. De
dielektriska förlusterna är betydande vid de högsta
spänningarna och kylningen är därför synnerligen viktig.
Olja pumpad i axiell led genom kabeln utnyttjas
som kylmedium. Gaskablar har tidigare förekommit
i vårt land endast i gruvor, men de har på senare
tid rönt ökat intresse eftersom de inte ger
oljekabelns brandrisker. De utförs som lågtryckskablar
(1 atö) för 10—40 kV, som mediumtryckskablar
(2—3 atö) för 40—70 kV och som högtryckskablar
(11—15 atö) för 60—140 kV. Gaskablarna kan
utföras i långa sektioner utan skarvar, och
föredragshållaren nämnde en högtryckskabel med 25 km
längd.
I USA är tryckrörskablar, dvs. kablar med parterna
indragna i stålrör fyllda med olja (80 9/o) eller gas
(20 V») under tryck, mycket vanliga, men de har
inte visat sig ekonomiska i Sverige.
Plastisolerade kablar har på senaste år kommit i
ropet, men den hittills använda polyvinylen har höga
förluster och erbjuder svårigheter med hänsyn till
kyla, brandrisker och råttor. Polyeten är bättre ur
dessa synpunkter men är svår att spruta och ger
därför tillverkningssvårigheter. Butylgummi har
visat sig väl lämpat för låga spänningar och har goda
åldringsegenskaper, men det är ett dyrt material och
därför olämpligt för högre spänningar.
Högfeldt slutade med att beröra aluminium som
material för mantel och ledare och berättade att de
464 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 .H. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
