Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 17 - Nya metoder - Fotografisk tvärprofilmätning av tunnlar, av Magnus Smedberg - Lagring av gas i berg, av SHl - Extraktion av uranylnitrat ur vattenlösning, av SHl - Metylmagnesiumkarbonat som reagens vid synteser, av SHl - Högren arsenik, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en plats där ljuskonturen tydligt framträder på
mattskivan. I en ort 3X3 m fordras en
exponeringstid av 10 s vid bländare 4,5, om t.ex. Kodak
Tri X-film användes.
Tunneltvärsnittet bestämmes sedan genom att man
sätter in negativet i en förstoringsapparat och
plani-metrerar den projicerade bilden. Rätt skala
erhålles genom att man vid exponeringen fotograferat
ett 50 cm långt aluminiumrör, som monterats vid
strålkastaren. Negativen identifieras genom att man
vid varje exponering i blickfältet placerar en belyst
tavla med stationsnummer och datum (Coal Age
okt. 1959 s. 140). Magnus Smedberg
Lagring av gas i berg
En av Storbritanniens stadsgasproducenter har
börjat lagra gas i en underjordisk håla som
uppkommit genom utvinning av saltlösning från ett
underjordiskt saltlager (jfr Tekn. T. 1959 s. 51). Man
sänkte ett 305 mm djupt borrhål till saltlagret och
pumpade ut saltlösningen. Kammaren ansågs tät,
varför den inte provtrycktes med luft utan direkt
fylldes med 480 000 m3 stadsgas som pumpades in till
ett tryck av 50 kp/cm2 (160 "/o av det avsedda
arbetstrycket). Trycket stod oförändrat under en
vecka.
Kammaren rymmer upp till 283 000 m3 gas, och
detta "lagerkärl" har hittills kostat bara ca 97 000 £
mot 600 000 £ för en lika stor gasbehållare ovan
jord. SHl
Extraktion av uranylnitrat ur vattenlösning
Vid läkning av uranmalmkoncentrat med
salpetersyra får man en suspension, innehållande uranet
som uranylnitrat i vattenlösning. Detta extraheras
selektivt ur vattenlösningen med tributylfosfat i en
bärarvätska. Vid en metod, som utnyttjas i USA
sedan 1957, använder man n-hexan som bärare och
en ny typ av extraktionsapparat. Härigenom har
man enligt uppgift ökat och förbilligat
anläggningens produktion.
Då n-hexan har låg täthet (0,69 g/cm3) och låg
viskositet, kan man använda en blandning av lika
delar tributylfosfat och n-hexan med bibehållande
av god materietransport och separering av faserna
vid extraktionen. I en extraktionsapparat av vanlig
typ har emellertid lösningsmedel och suspension
benägenhet att bilda en stabil emulsion vid så effektiv
blandning att en god kontakt mellan faserna
uppnås. Man har därför konstruerat en apparat, i
vilken faserna blandas i centrifugalpumpar (fig. 1).
Fig. 1. Apparat för extraktion av uranylnitrat med tributylfosfat i
n-hexan; suspension prickad, lösningsmedel streckat.
Genom denna metod kan man åstadkomma ett
högt lösningsmedels-suspensionsförhållande under
blandningen, varigenom risken för emulsionsbildning
starkt minskas utan att kravet på god kontakt
mellan faserna eftersätts. Vidare kan man i den nya
apparaten hantera suspensioner med relativt hög
halt av fasta ämnen, varigenom
urankoncentrationen blir relativt hög och återföringen av
salpetersyra i flerstegssystemet kan ökas. Man kan därför
använda svagare syra och denna behöver då inte
återvinnas ur raffinatet (Chemical Engineering 2
nov. 1959 s. 28, 30). SHl
Metylmagnesiumkarbonat som reagens
vid synteser
Det har varit svårt att framställa y-nitro- och
ß-ketosyror, men man har nu funnit att dessa
synteser lätt kan genomföras med
metylmagnesiumkarbonat som fås genom magnesiummetoxids reaktion
med koldioxid i metylformamid.
Metylmagnesiumkarbonat reagerar nämligen med nitroparaffiner till
magnesiumsalter av y-nitrosyror och ger med
ketoner /j-kelosyror.
Magnesiumsalterna är kelat med ringstruktur och
därför relativt stabila. Medan æ-nitrosyror vid
framställning på annan väg har benägenhet att falla
sönder i nitroparaffin och koldioxid i närvaro av
alkali eller ett joniserande lösningsmedel, ger
magnesiumjoner och en bas som metoxid nitrosyran som
kan frigöras genom hydrolys. Den kan sedan
reduceras till motsvarande y-aminosyra varför metoden
är av intresse för syntes av aminosyror.
Man kan visserligen framställa många /j-ketosyror
genom att behandla motsvarande keton med en
stark bas, t.ex. natriumamid, och koldioxid och
hydrolysera det erhållna saltet, men metoden med
metylmagnesiumkarbonat uppges vara betydligt
bättre. Av praktiskt intresse är vidare att kelatet av
en keton och metylmagnesiumkarbonat reagerar
med alkylhalogenider under milda betingelser
varvid man får en keton med den införda alkylgruppen
i y-ställning till karbonylgruppen (Chemical &
Engineering News 5 okt. 1959 s. 42). SHl
Högren arsenik
Vid Bell Laboratories har man framställt arsenik
innehållande 1,1 X 10"9 atomdelar S, 2 .X 10~8
atomdelar Se och 2 X 10"8 atomdelar Te. I den renaste
arsenik som tidigare förekommit i handeln är dessa
föroreningars koncentrationer 10—1 000 gånger så
stora. Den nya extra rena produkten är av intresse
bl.a. för användning vid framställning av högren
gallium- och indiumarsenid, av vilka den förra kan
bli av betydelse för transistorer.
Man kan rena arsenik genom sublimation i
vakuum eller i vätgasström. Den senare metoden ger
bättre resultat än den förra, men genom destillation
ur en lösning i bly avlägsnas huvudföroreningarna
svavel och selen ännu effektivare. Härvid upphettas
en del renad arsenik i två delar bly till 600°C i en
evakuerad kammare. De båda komponenterna ger
en homogen vätska, från vilken arseniken förångas
och kondenseras vid 300°C i en annan del av
kammaren. Den största delen av föroreningarna
stannar i blyet.
I en laboratorieapparat har man framställt 200
g/dag högren arsenik. Härvid utvinns 65 "/o av
arseniken ur blyet. Utbytet kan ökas till 85 °/o genom
höjning av temperaturen till 700°C, men härvid ökas
produktens halt av svavel och selen (Chemical &
Engineering News 2 nov. 1959 s. 40). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 17 463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
