Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 18 - Oförstörande provning inom bilindustri, av Helge Castell - Oförstörande provning inom trafikflyg, av Olof Lindfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detaljer med komplicerad form kontrolleras
med mall. På plåtdetaljer med många hål för
skruvar m.m. kontrolleras enkelt att alla hålen
finns med en spikmatta, dvs. en mall med
stift, vilka skall gå in i de aktuella hålen.
Profilprojektorn är ett mycket användbart
instrument för kontroll av oregelbunden form
i två dimensioner. För smådetaljer går det
mycket bra att använda en småbildsprojektor
av enklaste typ.
En annan metod för formkontroll är att lägga
detaljen på ett fotografiskt positiv- eller
negativpapper och belysa med projektor eller
förstoringsapparat.
Vävfel i tyg eller fel i beläggningen av plast
på väv eller tjockleksvariationer i plastduk
undersökes i genomlysningsbord.
Glasrutor för bilar är ett svårt område med
många tänkbara felyttringar. Distorsion
undersökes t.ex. genom att randigt ljus från en
småbildsprojektor får passera genom rutan under
olika vinklar. Den projicerade bilden visar då
eventuella vrångbilder. Dubbelbild kan
kontrolleras genom att en miniatyrlampa
(punktljus) betraktas genom glaset. Jämnheten i
härdningen av t.ex. bakrutan observeras med
vanliga polariserande glasögon.
Materialkontrollen kan ibland avslöja
överraskande felorsaker. I en lagerbock med
överfall hålles detta av två pinnbultar och mutter.
På grund av vibrationer och växlande
belastningar m.m. säkrades muttrarna med vikbleck.
Trots att dimensioneringen syntes vara
rimlig, att muttrarna drogs med maskin till
föreskrivet moment samt att bultarna var av
korrekt material och synbarligen även korrekt
härdade, inträffade brott på en av bultarna.
Omsorgsfull materialundersökning av
bultarna visade inget anmärkningsvärt. Materialet
var det riktiga, härdningen likaså, inga
sprickor förekom m.m. Brottytans utseende kunde
tyda på utmattning.
Vid fortsatt undersökning framkom, att vid
åtdragningen av den ena muttern så reste sig
vikblecket, som var gemensamt för bägge
muttrarna, något och fastnade i gängan på den
andra bulten. När muttern där drogs ned,
uppnåddes föreskrivet moment innan muttern
landat ordentligt, genom att vikblecket kletade
in mellan bult och mutter. Följden blev att
överfallet låg och glappade, och bulten
utsattes för upprepade stötbelastningar, varav
utmattningsbrott följde. Sedan vikblecken
avlägsnats (vid undersökningen visade det sig
att de ej behövdes för att hålla muttrarna)
försvann felyttringen helt.
Utveckling
De oförstörande kontrollmetoder, som här har
berörts, ger en del anvisningar om i vilken
riktning utvecklingen på detta område nu
tenderar.
Allmänt gäller att subjektiva inflytanden
alltmer tonas bort och att precisionen ökar.
Metoderna blir snabbare men erforderlig utrust-
ning allt dyrbarare. Dragningen mot
elektronisk utrustning är markant, och batteridrivna
enheter med transistorer är under utveckling
och introduktion.
Denna tendens är värd stimulans när det hela
resulterar i lägre kvalitetskostnad. Det är
emellertid här som på andra områden:
utvecklingen får ej bedrivas som självändamål,
precisionen får ej bli så hög att de praktiskt
användbara resultatrapporterna uteblir och
att materialet blir svårtytt och dunkelt och
utan tendens.
Med eftertanke öppnas ofta nya, snabbare
och säkrare vägar för kontrolluppläggningen.
Mången gång kan felundersökningen med god
verkan inriktas på en sidoordnad faktor i
stället för på själva felfaktorn.
Även i kvalitetskontroll gäller att det goda
och det bästa måste samsas — lagom är bäst.
Intensiv samverkan — och respekt för
varandras kompetens — och gemensam målsättning
för de olika kvalitetspåverkande funktionerna
inom företaget är nödvändig för ett gott
resultat.
Trafikflyg
Ingenjör Olof Lindfeldt, Stockholm
620.179 : 629.135
Den oförstörande kontrollens uppgift inom
trafikflyget är att så effektivt och så tidigt som
möjligt avslöja fel, som hindrar eller
omöjliggör flygplanens utnyttjning.
Moderna flygplans storlek och komplexitet
gör att kartläggning av eventuella brister måste
ske med stöd av ett system, som tar tillbörlig
hänsyn till driftkraven. Underhållet fördelas
därför på olika konstruktionsgrupper och steg
på sådant sätt, att t.ex. hela
flygplansstrukturen genomgåtts efter en viss tillåten gångtid.
Bestämning av gångtidsperioderna är en
betydelsefull uppgift, som är intimt förknippad med
valet av underhållsmetoder. På grund av de
allt större kraven på regelbundenhet och
effektivitet, allt kortare marktider samt ekonomiska
skäl har de oförstörande provningsmetoderna,
företrädesvis magnetpulverprovning,
inträng-ningsmetoden samt röntgen- och
ultraljudsprovning, kommer att spela en allt viktigare
roll för trafikflyget.
Magnetiska metoder
Magnetpulverprovningen anses av många
tillhöra de problemlösa standardmetoderna. Så är
emellertid ingalunda fallet. Härpå skall några
exempel ges.
I samband med slutbesiktning av ett flygplan
508 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
