Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 21 - Nya metoder - Katjonaktiva ämnen hindrar hopbakning, av SHl - Rening av bor genom zonsmältning, av SHl - Impregnerad duk uppsamlar fluoridrök, av E R—s - Produkter ur rörsocker, av H Me - Cyanoetylering av bomull, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15-0-15-, 12-12-12- och 17-7-0-gödsel. Den
utrustning som behövs för inblandning av det
katjon-aktiva ämnet uppges vara enkel (Chemical &
Engin-eering News 5 okt. 1959 s. 52). SHl
Rening av bor genom zonsmältning
Då bor har mycket hög smältpunkt (2 300°C), kan
den inte renas eller kristalliseras genom
zonsmält-ning i ett skepp, utan man måste tillämpa
zonsmältning i bur (Tekn. T. 1955 s. 796). För detta ändamål
behövs en stav av bor, men det har visat sig
omöjligt att göra tillräckligt hållfasta presskroppar
enbart av handelns borpulver.
Problemet lär emellertid nu lia lösts genom
användning av borsyra som bindemedel. Man placerar
härvid borpulver med 0,15—0,8 mm kornstorlek i en
kokande borsyralösning, och blandningen indunstas
till torrhet. Härvid får borkornen ett överdrag av
borsyra, och man kan då av pulvret göra
hanter-bara presskroppar. Dessa upphettas i två steg i
vakuum till 300—600°C under 1 h, varvid borsyran
överförs till boroxid som smälter och bildar ett
överdrag på borkornen. Vid svalningen stelnar
oxiden och binder samman pulvret till en stav med
god hållfasthet.
Stavens skarpa kanter slipas av för minskning av
bureffekten vid zonsmältningen. Man monterar
staven vertikalt och smälter en smal zon i den med
en induktionsspole. Smältzonen bringas att vandra
nedåt i staven genom att denna långsamt förs uppåt.
För att minska borens resistivitet vid starten omger
man dess övre ända med en grafithylsa som lätt
kan induktionsupphettas. Innan boren smälter
förångas boroxiden. Ovanför smältan kristalliserar
boren, och man har erhållit kristaller på upp till 25
mm, av vilka många är tvillingkristaller (Metallurgia
nov. 1959 s. 200). SHl
Impregnerad duk uppsamlar fluoridrök
Dammfilter av tyg, som kemiskt impregnerats med
lämpliga adsorptionsmedel, har visat sig göra stor
nytta för minskning av luftens förorening med
fluorhaltiga gaser från skorstenar. Filterna kan
användas av järn- och stålverk, keramiska fabriker,
gödselindustrin, aluminiumsmältverk osv. De
arbetar med hög verkningsgrad, 99 ®/o av fluoren kan
avlägsnas, och till moderata kostnader. Detta
gäller speciellt, när halten av fluor i gasen är så låg,
att det ej är ekonomiskt att utvinna fluorföreningar
ur den.
Finkornigt pulver med hög adsorptionsförmåga
införs i gasledningen. Det skall ha hög affinitet till
fluorföreningarna. Dessa är mestadels fluorväte,
ki-seltetrafluorid och kiselfluorvätesyra. Reaktionen
försiggår då mycket snabbt och omfattar både
ad-sorption av föroreningarna och kemiska reaktioner,
vid vilka stabila kemiska föreningar bildas. Vid
av-filtreringen av de fasta partiklarna ur gasströmmen
med tygfilter avlägsnas gasens fluorföreningar.
Effekten ökas av den preparerade filterduken, i
vilken man erhåller en ytterligare kontakt mellan det
fasta pulvret och föroreningarna, när gasen måste
passera genom lager av pulver, som fastnat på
filterduken. I det ingår alltid partiklar som endast
delvis eller obetydligt reagerat med
fluorföreningarna i gasen. Med vissa tidsmellanrum avskakas
pulvret från filterduken och nytt pulver tillföres med
gasen, varför processen blir kontinuerlig.
I vissa fall väljer man ett reagens, som kan
regenereras, eller ur vilket man kan utvinna
fluorföreningar för senare avyttring. I andra fall åter kan
dammet från själva fabrikationsprocessen
tjänstgöra som adsorptionsmaterial, då det efter
filtreringen kan återföras till fabrikationen. På grund av
fluorföreningarnas stora reaktivitet kan man
använda en hel del adsorptionsmaterial, t.ex.
pulvriserad kalksten, finkornig krita, lera, dolomit, lerjord
och olika hydrat av lerjord.
Valet av adsorptionsmaterial bestämmer inom vida
gränser hur stor del av fluorföreningarna som
ad-sorberas, och hur stor del som reagerar. I
allmänhet gäller att ju finkornigare pulvret är, desto
effektivare är processen, emedan ytan per viktenhet
bestämmer reaktionshastigheten och den mängd av
fluorföreningar, som kan avlägsnas (Engiueering &
Mining Journal 1959 maj s. 112). ER—s
Produkter ur rörsocker
På senare tid har rörsocker fått användning som
råvara vid framställning av glycerol, piperazin,
fett-syraestrar och sackaros-fenolplaster. Under
utveckling är metoder för framställning av
sackarosace-taler, sackarosetrar och lävulinsyra.
De nya fenolplasterna, som hittills framställts i
halvstor skala ur fenol, sackaros och formaldehyd,
innehåller upp till 40 °/o socker. Råvarukostnaden är
ca 25 »/o lägre än för fenol-formaldehydplaster.
Sac-karosplasten angrips inte av vatten och laddas ej
upp elektriskt vid friktion. Dess mekaniska
egenskaper är minst lika goda som de hittills använda
fenolplasternas. Den kan tänkas få användning till
bl.a. impregnering av papper och trä och limning
av kryssfaner.
Flera goda mjukningsmedel har framställts genom
förestring av sackaros med olika syraanhydrider.
Bland de många enkla och blandade estrar, som
provats, har sackarosacetatisobutyrat (SAIB) visat
sig bäst. Utbytena håller sig omkring 90 ®/o. SAIB,
som är klart och färglöst, saknar lukt, är olösligt
i vatten men lösligt i de vanligaste organiska
lösningsmedlen; det framställs i kommersiell skala
sedan drygt ett år. Det är en mycket tjock sirap vid
rumstemperatur och viskositeten ökar med
temperaturen (Industrial & Engineering Chemistry nov.
1959 s. 38 A). H Me
Cyanoetylering av bomull
Ett problem vid cyanoetylering av bomull genom
behandling med natronlut och akrylnitril är den
samtidiga bildningen av /?,/?’-oxidipropionitril (Tekn.
T. 1954 s. 48; 1955 s. 671). Härigenom förloras
ungefär hälften av den relativt dyrbara akrylnitrilen,
och sköljvattnet måste bearbetas för återvinning av
akrylnitrilöverskottet och avlägsnande av den
giftiga propionitrilen.
För att minska bildningen av /?,/5’-oxidipropionitril
har man utarbetat en process med vissa salter som
katalysatorer (Tekn. T. 1957 s. 915). Vid en annan
metod blöts tyget i en lösning av akrylnitril och
dras sedan genom ett varmt kvicksilverbad i vilket
cyanoetyleringen genomförs. Härigenom tar tyget
upp så litet akrylnitril att överskottet inte behöver
återvinnas.
Man har emellertid nu funnit att kvicksilverbadet
vid den senare metoden kan ersättas med
inpackning av tyget i ett vattentätt hölje, t.ex.
polyeten-folie, och lagring en tid som bestäms av
temperaturen. Vid rumstemperatur tar cyanoetyleringen
enligt uppgift 4 h och vid ca 50°C 1 b. Därefter
neutraliseras hydroxiden i tyget med utspädd syra.
Slutligen sköljs och torkas tyget (Chemical &
Engineering News 23 nov. 1959 s. 60). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 19é0 H. 22 61 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
