Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 23 - Åskrisk och åskskydd, av Dietrich Müller-Hillebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sannolikhet
%
’ 12 S 10 20 50 100 200 C
L aa/c/ninq
Fig. 8. Sannolikheten för laddningar vid
urladdningar A, B, D mot höga föremål och C mellan
molnen; • enligt Mac Cann (28 mätningar), o och A
enligt Reynolds & Neill (27 resp. 35 mätningar), X
enligt Berger (268 mätningar).
slag vid direkt blixtnedslag sker på ett
förutbestämt ställe och ej slumpartat på ett ställe med
brandrisk.
Ett stort antal mindre åskskador orsakas av
elledningar genom överspänningar som tränger
in i byggnader från nätet. Skyddsåtgärderna
liknar de just diskuterade.
Åskskydd för mindre bostadshus
Vid ett årligt skadebelopp av 16000 kr för 10000
bostadshus eller ekonomibyggnader, beräknat
ur statistiken över åskskador8, är åskledare,
byggda enligt gällande normer, ej ekonomiska.
För ett 1,5 plans bostadshus på 7 x 11 m med
vatten- och värmeledning, hängrännor och
stuprör och en TV-antenn fordras
åskledar-material för 390 kr. varav en tredjedel till kop-
5 10 U/fs
Ström \/ärme impuls
10 16 25mm2
/trea för uppi/ärmninq ti/I 200°C
4 6 10 mm2
Area för uppvärmning /i// smältpunkten
Fig. 9. Sannolikheten för viss strömvärmeimpuls vid
urladdningar pä över 100 C (Monte San Salvatore,
Schweiz) och uppvärmning av kopparledare vid
exponentiellt tidsförlopp för strömmen.
parlinor med 35 mm2 area och två tredjedelar
till kramlor, klämmor, skyddsskenor och övrigt
material. Utförandet är mekaniskt vederhäftigt.
Frågan är, om detta är nödvändigt med
hänsyn till påfrestningarna vid blixtnedslaget i
åskledaren och vilka minsta dimensioner som
kan tillåtas endast med hänsyn till
blixtströmmen. Statistiska undersökningar har visat att
skyddsvärdet av en åskledare ligger något
under 90 %, dvs. i 10 % av antalet blixtnedslag
förekommer åskskador trots åskledare. Vi sätter
gränsen till 95 % och tillåter att åskledaren blir
skadad när strömförloppet i den överskrider
denna 95 % gräns.
Vid ett blixtnedslag i en åskledare värms linan
upp vid nedslagspunkten och i hela sin längd.
Stora mekaniska påfrestningar uppstår vid hög
ström. På en halvcirkelbåge med 1 m diameter
angriper en kraft av 5 kp/cm trådlängd vid
60 kA blixtström. Reaktionskraften på
kram-lorna motsvarar härvid en vikt av 800 kg. Den
termiska och mekaniska påfrestningen på
åskledaren kan bedömas och den minsta tillåtna
arean kan beräknas, om man känner den
sannolika blixtströmmen, laddningen och
ström-värmeimpulsen.
Blixtströmmar har mätts vid blixtnedslag i
skorstenar av Institutet för
Högspänningsforskning, av N Hylthén-Cavallius & Å Stromberg"
samt G D Mac Cann10 (fig. 7 t.v.). Dessa 87
mätvärden har sammanfattats och jämförts med
AIEE standardvärden för 5 kA ström11.
Sannolikhetskurvan A (fig. 7 t.v.) faller något för
strömmar större än 30 kA, och detsamma gäller
kurvan för AIEE-värden (fig. 7 t.h.) som
praktiskt taget sammanfaller med Institutets
mätningar. Detta beror på att höga föremål träffas
något oftare av blixtar med hög ström än lägre
föremål, såsom bostadshus.
Sannolikheten för att strömmen överstiger ett
bestämt värde är:
Ström
kA
Sannolikhet
°/o
50 6 —12
60, 3 —8
70 1,6—5
80 1,0—3,8
100 0,3—2
Gränsen 95 %, motsvarande 5 % sannolikhet,
nås av en ström med 52—70 kA toppvärde. En
åskledare skall alltså dimensioneras mekaniskt
och termiskt för en belastning med 52—70 kA.
Uppgifterna om belastningstiden och därmed
om strömvärmeimpulsen som är f P dt, där I
är strömmen och t tiden, kan härledas ur
mätningar av laddningen f Idt. Mac Canns
mätningar av laddningarna från molnet till
marken i föremål med olika höjder har givit en
typisk sannolikhetskurva (A i fig. 8). Man
fastställde laddningar på 1—30 C, härrörande från
moln av några kilometers utsträckning, men
enstaka gånger erhölls stora laddningar, 70—
100 C. Vid dessa mätningar i USA var 18 % av
laddningarna större än 30 resp. 70 C. Det är
svårt att säga hur vanliga stora laddningar är
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 23 629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
