Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 23 - Nya metoder - Flottning av flis i plastklot, av SHl - Flussmedel för tennlödning, av SHl - Kolsvavla ur metan och svavel, SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya metoder
Flottning av flis i plastklot
I Kanadas inland bränns stora mängder avfallsvirke
som kan användas som massaved därför alt
kostnaderna för dess transport till cellulosafabrikerna
är för stora. Man försöker emellertid nu flotta flis
innesluten i 2,4 m klot av 3 mm glasfiberarmerad
plast. Kloten är hopsatta av fyra delar, vilka först
sätts samman två och två till halvklot. Dessa
förenas slutligen med bultar.
Vid det första försöket transporterades två
klothalvor till en plats 250 km in i landet. Halvorna sattes
ihop, och klotet fylldes med 2 t flis. Det släpptes
sedan i den strida Fraser River i British Columbia.
Efter en påfrestande passage bland klippor med en
hastighet av 3 km/h stannade klotet mot en bom
80 km nedströms. Det var en smula skrapat, men
flisen var torr.
Vid nästa prov grundstötte klotet på en sandbank
och kom inte fram. Man är dock optimistisk och
skall fortsätta med experimenten, eventuellt också
med klot av gummi eller andra material (Industrial
& Engineering Chemistrv febr. 1960 s. 29 A). SHl
Flussmedel för tennlödning
Vid Tin Research Institute i Storbritannien har man
funnit att polyetylenglykol är ett utmärkt
lösningsmedel för sura flussmedel; dessa sprids jämnare
över en större yta och ger mycket mindre stänk
än vattenlösningar. Det är vidare.lättare att doppa
lödkolven i glykolflussmedlet, då detta inte liksom
en vattenlösning kokar vid kontakt med den heta
kolven.
Använt på stål sprider sig glykolflussmedlet över
en dubbelt så stor yta som motsvarande
vatten-flussmedel. Detta ger betydande röstning efter några
dygn, vilket glykolflussmedlet inte gör. Det
flussmedel, som blir kvar efter lödningen, kan vidare
lätt tvättas bort. Polyetylenglykol är lämpligare än
etanol som lösningsmedel för flussmedel av harts-
typ därför att den avdunstar mycket långsammare.
Man har med framgång provat polyetylenglykol
som lösningsmedel för hydrazinhydroklorid,
hydra-zinhydrobromid, organiska aminhydroklorider och
hartssyror. Polyetylenglykol har hög flampunkt, ger
ingen obehaglig lukt och inga giftiga ångor (Metal
Industry 1 jan. 1960 s. 13). SHl
Kolsvavla ur metan och svavel
Vid den gängse metoden för framställning av
kol-svavla används träkol och svavel som
utgångsmaterial. Åtminstone i USA slås emellertid detta
förfarande nu ut av ett nytt vid vilket kolet ersätts
med metan. Relativt litet är känt om processen,
men man vet att den bygger på en gasfasreaktion
med silikagel som katalysator enligt
CH4 + 2S2—» CS2 + 2H2S
Renad metan av ca 5,15 b tryck och flytande
svavel i ungefär stökiometriskt förhållande får passera
genom en ugn i vilken svavlet förångas och blandas
med metanen vid ca 650°C (fig. 1). Den förvärmda
gasen går sedan genom en katalysatorbädd i ett
reaklionskärl där 90—95 "/o omsättning uppnås.
Produkten, som består av CS2, H2S och S, går till
en kondensor, i vilken svavlet kondenseras och
återvinns. Gasen, som alltjämt innehåller litet
svavel, tvättas vid ca 40°C med kolsvavla i en
skrub-ber med kondensor. Den går vidare till ett
absorp-tionstorn i vilket resten av kolsvavlan absorberas
i en lätt olja. Restgasen, som till 90—95 "/o består
av svavelväte, går till en
svavelåtervinningsanlägg-ning, i vilken svavelvätet oxideras till svavel; detta
återförs i processen.
Den kolsvavlahaltiga oljan går till en avdrivare
som ger kolsvavla som destillat. Detta förs vidare
till en reningsanläggning, bestående av två
destilla-tionskolonner. I den första av dessa drivs löst
svavelväte av tillsammans med litet kolsvavla som
återförs till absorptionstornet; den andra ger
kolsvavla som destillat och högkokande biprodukter
som återstod. Kolsvavlan befrias slutligen från spår
av svavelväte genom tvättning med
natriumhydr-oxidlösning.
Då kolsvavla är mycket eldfarlig (den tänds i luft
vid 110°C), måste stor försiktighet iakttas såväl
under tillverkningen som lagringen av den färdiga
produkten. Man lagrar sålunda kolsvavlan under
ett vattenskikt för att undvika att den kommer i
kontakt med luft. Lagerkärlen är vidare nedsänkta
i vatten för undvikande av risker genom eventuella
läckor (Chemical Engineering 28 dec. 1959 s. 26).
SHl
Svavel-
Ko/svav/a-skrubbcr kondensor
H2S ti/I svavel- CS2.H2S
återvinning
Avdrivare
Renings anläggning
\F/gtandesvavel CS2,H2Si S
I Återvunnet svavel
cs2.h2s
Kolsvavla
Återstod
Fig. 1.
Flytsche-ma för
tillverkning av
kolsvavla ur metan
och svavel.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 20 640
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
