Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 24 - Eldfast material, av Rolf Norin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
zon av tridymit, och längst ut finner man en
mer eller mindre starkt färgad, men i
realiteten mineralogiskt oomvandlad zon. Vid kemisk
analys av zonerna finner man en viss
regelbundenhet i koncentrationerna av vissa oxider,
huvudsakligen av kalcium, aluminium och järn
(fig. 1). I en viss zon av teglets varma del
anrikas bl.a. aluminiumoxid varigenom eutektika
med låga smältpunkter bildas. Från den
rinner aluminiumoxidrikt material ner och bildar
droppar på tegelytan. Allteftersom
aluminiumoxid sålunda lämnar reaktionszonen tillförs
denna ny oxid från teglets inre delar, vartill
kommer järn- och kalciumoxid från
ugnsgaserna. Det är därför klart att inte ens den låga
aluminiumoxidhalten i silikategel kan
försummas vid diskussion av åtgärder för höjande av
teglens kvalitet och därmed infodringens
hållbarhet.
Vid förslaggning av aluminiumoxidrika tegel
(chamotte-alumo) genom inverkan av slagg
med hög halt av kalciumoxid bör man beakta
smältpunkterna för blandningar av kalcium-,
alminium- och kiseldioxid (fig. 2). I
föreliggande fall beaktas två tegel av chamottetyp
med 30 och 40 % ALOs samt ett av alumotyp
med 70 % ALA-
De skuggade fälten i fig. 2 representerar
sammansättningar vid vilka oxidblandningens
smältpunkt överstiger 1 600°C. Tänker man sig
att teglet förslaggas med kalciumoxid som
dominerande komponent och följer
koncentrationslinjerna från triangelns högra sida, finner
man att det krävs mindre mängd kalciumoxid
för bildning av en lättsmält produkt för tegel
med lägre aluminiumoxidhalt. I
överensstämmelse härmed används med fördel
aluminium-oxidrikare tegel på de mest utsatta delarna av
vissa kalkugnar.
Oxider av såväl två- som trevärt järn spelar
en betydande roll vid förslaggning av så gott
som allt inom järnhanteringen använt eldfast
material. Förutsättningen är en järnrik slagg,
i vilken kiseldioxid finns utan att vara
dominerande, en ugnstemp. av 1 600ÖC eller
därutöver.
Exempelvis under inträngning av bl.a.
järnångor omvandlas tegelmassan vid hög
temperatur och rekristalliserar under bildning av
mullit
3 (ALA, • 2 Si02) = 3 A1A • 2 Si02 + 4 Si02
metakaolin mullit kristobalit
Omsättning med den järnrika fasen ger
3 AbA • 2 SiOo + 3 FeO = 3(FeO • ALA) + 2 SiOa
hercynit kristobalit
Hercynitens AL03 förträngs av Fe-A varvid
magnetit FeO • FeA bildas. Utvecklingen är
alltså med växande järnhalt i teglet
Koncentration
%
A1A • 2 Si02
metakaolin
FeO • ALA
hercynit
3 A1A ■ 2 Si02 —
mullit
FeO • FeA
magnetit
" 0 20 W 60 80 100 mm
Avstånd från varma ytan
Fig. 1. Samband mellan vissa oxiders koncentration
och provställets avstånd från den varma ytan av
silikategel från ett valv i en sur martinugn.
Högeldfasta material
Ett relativt sent steg i de eldfasta materialens
utveckling är tillverkning av material baserade
på relativt rena oxider, silicider, nitrider m.m.
Inte minst på grund av sitt höga pris har dessa
material hittills utnyttjats mest för speciella
detaljer, t.ex. i raketer, men man kan
säkerligen inte bortse från möjligheten att de i en
nära framtid kan bli tillgängliga även för
större apparater, såsom ugnar.
Utmärkande för dessa material är framför allt
höga smältpunkter men också andra mycket
specifika egenskaper (tabell 4). Det är dock
klart att merkostnaden för dessa material måste
stå i rimlig proportion till den ökning av
infodringens livslängd, som säkert kommer att
krävas på grund av den allmänna tendensen
till användning av högre temperatur och
snabbare processer inte minst inom
järnhanteringen.
Slutord
Den keramiska forskningen är väsentligen
inriktad på utredning av sambandet mellan
råvaror, tillverkningsmetoder och
användningssätt för olika keramiska råmaterial och
produkter samt på orsakerna till de senares
förstöring i många olika miljöer. Den har givetvis
också som mål att på sakliga grunder varsla
om utvecklingen inom det keramiska området.
Vid förbättring av silikateglen är det
fortfarande aktuellt att söka renare utgångsmaterial
-70ZA1203
A/,0,
Fig. 2. Samband mellan smältpunkt och
sammansättning hos systemet Alfi^SiO^CaO. Skuggade ytor
representerar material med smältpunkt över 1 600°C.
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
