Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 25 - Karl A Wessblad †, av A Lg - Andras erfarenheter - Syntetiska oljor för flygplansmotorer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl A Wessblad †
Karl A Wessblad avled den 23 maj i sitt hem i
Stockholm vid en ålder av nära 66 år.
Vi något äldre teknologer och särskilt de som —
i likhet med mig — hade glädjen att räkna Karl
Alexander som kurskamrat, har en bestående känsla
av att vår nu döde vän var något förmer än en
primus inter pares. Inte som skapande tekniker,
måhända inte heller som affärsman, men desto mer
som vänsäll och god kamrat, orädd initiativtagare,
slagfärdig debattör och briljant festtalare.
Redan efter ett år på KTH blev det till en
självklarhet, att Wessblad skulle göras till
kårordförande, särskilt med tanke på den representativa talang
som behövde mobiliseras i samband med den då
stundande invigningen av "Nya Teknis" (1917) och
med planerna på penninginsamlingen till den första
kårhusbyggnaden. Det blev inte heller småsaker som
Wessblad härvid presterade och hos alla gamla
teknologer dröjer väl än något av den obeskrivliga
feststämning, som ackompanjerade framförandet av
hans lysande invigningsspex "Sprickan i Bifrost
eller Gudarnas dilemma" på dåvarande Svenska
Teatern och med författaren själv uppbärande rollen
som "Odén i Valhall". Året efter följde det lika
vällyckade och minst lika arbetskrävande spexet
"Mus-ca Domestica" på Dramatens scen, varvid recetten
liksom förut gick till kårhusets byggnadsfond. För
mig framstår det mest som ett under, att Wessblad
utan överdrag klarade sina teknisstudier, allra helst
som han hade att finansiera dem själv, liksom att
samtidigt försörja sin mor.
Wessblads frikostiga läggning och hans trängtan
att sprida trevnad bland kamrater och vänner blev
till en integrerande del av hans personlighet och
vidmakthölls även under det mera seriösa
förvärvslivet. Ej minst blev detta titi glädje för föreningen
SHT, som han tillhörde sedan början av 1920-talet
och inom vilken han, "Taltratten", kan sägas ha
övertagit Pontus Henriques’ gamla roll som
haran-gör, spexförfattande primus motor och festtalare.
Kalle Wessblads intellekt var alltför rörligt och
hans intressen alltför mångsidiga för att han skulle
ha haft tid och kraft att bygga upp något egentligt
livsmonument åt sig. Hans håg var främst inriktad
på att igångsätta företag — särskilt på underlag av
nya uppfinningar -— och att efter en lämplig
inku-bationstid överlåta vidareutvecklingen på andra
intressenter. På detta sätt hjälpte han fram en hel
mängd uppfinnare, varvid man kanske främst vill
fästa sig vid hans skickliga bedrift att under en hatt
förena de många stridiga intressena och
inteckningarna i den Platen-Munterska kyluppfinningen.
Wessblad examinerades 1920 från KTH och var
härefter under tre år anställd vid O Dieden & Co.
Han grundade 1923 Platen-Munters’ Refrigerating
System AB och genomförde 1925 bolagets
försäljning till AB Electrolux, där han till 1928 tillhörde
direktionen. För exploatering av vissa svenska
uppfinningar avseende industriella
indunstningsanlägg-ningar grundade han 1928 Industrikemiska AB och
var initiativtagare även till grundandet av Hesselman
Motor Corp. Ltd. (1930), AB Kraftemballage (1931)
och AB Centrifugalrör (1944). Han var 1922—1925
verkställande direktör i Sveriges
Järnhandlareföreningars Centralförbund, 1936—1942 chefredaktör för
"Teknisk Tidskrift" (som härvid undergick en
välgörande modernisering) och 1938—1939 ansvarig chef
för Sveriges deltagande i 1939 års världsutställning
i New York. Han inköpte 1942 AB John Wall,
Stockholm, men sålde ut sina intressen 1954, sedan
företaget hunnit konsolideras och rörelsen utvidgats.
Han blev härmed i stånd att pensionera sig själv.
Det skulle ligga helt i linje med Kalle Wessblads
egen livsstil om vi nu ägnar ett större rum åt
minnet av de festliga och glada stunder han givit oss
än åt sorg över hans bortgång. .4 Lg
• andras erfarenheter
• •
Syntetiska oljor för flygplansmotorer
År 1959 nådde förbrukningen av petroleumoljor
(mineraloljor) för flygplan troligen toppen. Detta år
började man nämligen använda reaktionsdrivna
flygplan i kommersiell trafik, och dessas motorer
smörjs med syntetiska oljor. I USA anses att inga
kolvmotordrivna flygplan längre kommer att
beställas eller byggas, och därför kan man vänta att
förbrukningen av mineraloljor kommer att avta.
Ett av dagens stora, kolvmotordrivna flygplan
förbrukar ca 115 m8/år mineralolja, medan
motsvarande förbrukning av diestrar för ett reaktionsdrivet
flygplan är ca 2 m3/år. Det går alltså åt omkring
en femtiondel så mycket diestrar som mineraloljor,
men de förra kostar 8—10 gånger så mycket per
liter som de senare.
Estrar av tvåbasiga, organiska syror tillverkas nu
kommersiellt; i USA är 33 märken tillgängliga, bland
vilka dock flera torde vara mycket likartade
produkter. Den första syntetiska oljan av denna typ
var en sebacinsyraester, men numera torde man
också använda pelargonsyra-, adipinsyra- och
aze-lainsyraestrar. Oljorna innehåller
förtjockningsme-del, såsom polyakrylsyraestrar (Acryloid),
antioxidationsmedel, såsom fenotiazin, och antislitningsmedel,
såsom trikresylfosfat.
Nyligen har man löst det största återstående
problemet för diesteroljorna, lagringsdugligheten. Man
har nämligen funnit ett stabiliseringsmedel,
2,6-ditertiär-butyl-æ-dimetylaminoparakresol, som vid
en tillsats av 0,1 fl/o tillåter upp till tre års lagring.
Nya, ännu tåligare oljor är emellertid på väg. En
av dessa erhålls ur trimetylolpropan och en annan
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 23 677
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
