Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 25 - Nya metoder - Handstämpel utan färgdyna, av SHl - STF maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
materialet beslår av färg, räcker denna till många
stämplingar. Man kan komma upp till 60 °/o färg,
men materialets hållfasthet blir då låg.
Färgfylld Porelon tillverkas av en termoplast, ett
mjukningsmedel, en stabilisator och en
färgämneslösning. Plasten kan vara polyvinylklorid,
polyvinyl-acetat, polyvinylbutyral eller polyeten. Stämplarna
görs nu av polyvinylklorid, som enligt uppgift är
lättast att hantera vid tillverkningen. Som
mjukningsmedel används dioktylftalat eller
trikresylfos-fat; stabiliseringsmedlet kan vara basiskt blysulfat
eller ett barium-kadmiumkomplex. Färgen kan vara
metylviolett, löst i etylhexandiol, eller
glycerolmono-ricinoleat.
Ingredienserna blandas vid rumstemperatur till en
pastaliknande suspension. Vid tillverkning av en
stämpel hälls blandningen i en form som sedan
upphettas till 110—120°C. Härvid sintrar
plastpartiklarna samman och innesluter den flytande färgen
(Industrial & Engineering Chemistry fehr. 1960
s. 30 A). ’ SHl
De försiktighetsmått som vidtogs vid byggandet av
acceleratorn medförde trots dessa svårigheter att
maskinen nu fungerar efter beräkning och
accelererar partiklar från 50 MeV till 25 GeV utan
mätbara förluster under accelerationsförloppet.
Intensiteten har under hand kunnat höjas och är nu
2—3 • 1010 protoner med 25 GeV energi per sekund,
redan fullt i nivå med vad som uppnåtts med
existerande maskiner vid lägre energi. En ytterligare
ökning är att vänta. Protonsynkrotronen, som kostat
ca 120 Mkr., har byggts genom ett samarbete mellan
de 12 ursprungliga medlemsstaterna i Cern,
däribland Sverige.
Två dagar senare, fredagen den 6 maj, ordnade
samma förening en arbetsmarknadsafton på KTH:s
studentkår för att ge F-Osquar och nyutexaminerade
tekniska fysiker en översikt över de fält som främst
skall plöjas av dem. Där berättade Sigvard Eklund,
AB Atomenergi, Christian Jacobaeus, LME, Nils
Lundquist, Foa, Sven Malmström, LKB-Produkter,
samt Birger Qvarnström, Svenska
Träforskningsinstitutet, trevligt och medryckande. De äldre
önskade att de var yngre, och de yngre fann betet grönt
och lockande.
maj
Guy von Dardel, svensk teknologie doktor men
numer högt skattad medlem av den internationella
forskargruppen i Cern, berättade onsdagen den 4
maj för ca 50 medlemmar av Tekniska Fysikers
Förening om den stora protonsynkrotronen som byggts
av Cern utanför Genève och som togs i bruk vid
senaste årsskiftet.
De senaste 30 åren har partikelenergin från
acceleratorer ökat med i genomsnitt en tiopotens vart
femte år. Protonsynkrotronen i Cern är nu den som
ger den största energin, 25 GeV (1 GeV = 10" eV).
Dess konstruktion bygger på upptäckten av att ett
magnetfält med omväxlande positiv och negativ
gra-dient ger en kraftig fokuseringseffekt. Detta
möjliggör konstruktionen av acceleratorer för hög energi
med en liten vakuumkammare och därmed
förhållandevis låg magnetvikt och rimlig kostnad. Den
starka fokuseringen medför å andra sidan en större
känslighet för fel i injusteringen av
magnetenheter-na och det magnetiska fältets variation i tiden och
rummet blir också mera kritisk. Slutligen blir de
toleranser för det accelererande
högfrekvenssyste-mets frekvens, som fordras för att hålla strålen
inom vakuumsystemet, så små, att de ej kan
tillgodoses av ett normalt frekvensprogram. I Cerns
proton-synkrotron får i stället protonstrålen själv, via
de-tektorplattor som anger strålens radiella läge och
partiklarnas fas relativt högfrekvenssystemet, styra
frekvensprogrammet så att strålen hålles kvar i
vakuumsystemet.
En ytterligare konsekvens av den kraftiga
fokuseringen är att accelerationsförloppet uppdelas i två
delar åtskilda av "övergångsenergin", ca 4 GeV, där
omloppstiden är oberoende av partikelenergin. När
övergångsenergin passeras måste partiklarnas
fasvinkel ändras från sinuskurvans stigande till dess
fallande del. Samtidigt måste polariteten ändras i
återkopplingsslingan mellan radiella lägesdetektorn
och frekvensprogrammet.
Den moderna datatekniken ställer apparat- och
ledningskonstruktören inför helt nya krav på
exakthet i återgivning då information överförs från en
sändare till en mottagare. Av en miljon data får
endast 1—10 vara felbehäftade, sade Lars-Henning
Zetterberg, laborator vid Foa 3, i ett föredrag i SER
fredagen den 6 maj. För den som skall konstruera
automatiska felkorrigerare, som ger denna låga
felfrekvens, är emellertid just detta begrepp ej så
intressant. Bättre är att tala om vilken högre störnivå
som med oförändrad uppfattbarhet kan tolereras i
ett korrigerat än i ett icke korrigerat system, eller
vilken vinst i sändareffekt man kan göra genom att
införa korrigering. Mot denna ökade störtolerans
eller effektvinst måste då vägas den ökade
kompli-citet som korrigerutrustningen innebär. Området
befinner sig i stark utveckling, en bättre statistik över
fels förekomst och art kan fortfarande bana vägen
för betydande förbättringar och tekniska
förenklingar.
Teorin för felkorrigering är en utveckling av
informationsteorin. Överföringen sker i binär kod som
uppbyggs så att man vid mottagningen kan tillåta
fel i enstaka binära enheter utan att data förvanskas.
Ett systematiskt sätt att konstruera sådana koder
innebär utnyttjande av gruppalgebra. Man kan även
göra mer kvalificerad signalanalys och därigenom
förenkla de binära koderna.
Zetterberg illustrerade principerna med en mer
detaljerad beskrivning av ett experimentellt system
med ett binärt filter. Han visade hur man beräknar
den resterande felsannolikheten vid korrigering av
enkla, dubbla och mer sammansatta fel. Om det
vid ytterligare studium av felstatistiken visar sig att
felen tenderar att klumpa ihop sig i följder, så kan
man reda sig med en relativt enkel utrustning.
Förekommer däremot multipla fel, väl spridda, så
blir utrustningen mer komplicerad.
Experimentella system provas med automatiska
givare som lägger in slumpvisa eller systematiska fel
tillsammans med någon form av störning. Mottagna
fel räknas och man jämför felsannolikheterna med
och utan korrigeringsanordningar. Man kan då
bedöma olika koders företräden på en
envägsförbin-delse (utan möjlighet till "omfrågning") under
förutsättning av fixerad datahastighet, olika störformer
(brus, impulser och fädning), binärt
modulations-system och fixerad uteffekt. Då de checksignaler
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
