Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 27 - Utbildning av formgivare för industrin, av Rune G Monö och Hugo Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utbildning av formgivare
för industrin
Ingenjörerna Rune G Monö och Hugo Lindström, Stockholm
De formgivare, som nu arbetar för industrin
i Sverige, har i de flesta fall inte fått speciell
utbildning för sitt yrke. De har kommit från
olika närliggande verksamhetsområden och
gått "den långa vägen". Ingenjörer, arkitekter,
konstnärer och konsthantverkare har
småningom glidit in på formgivarens
verksamhetsområde. Egna framgångar och
misslyckanden har under många år byggt upp en
erfarenhet, som fått ersätta utbildningen. I det
läge, som vår industri befinner sig i, är dock
erfarenheten ensam en alltför långsam och
dyrbar utbildningsmetod.
Vi måste snabbt få fram skickliga formgivare
och, vilket är väsentligt: formgivare som är väl
insatta i vad yrket kräver i dag, vilket inte är
riktigt detsamma, som vad som fordrades i
går.
Vad vi behöver och vad vi vill utbilda är
formgivare för industrin vilka kan ta
självständigt ansvar för produkternas utformning
samt medhjälpare till dessa. Utbildningen för
dessa båda kategorier bör vara densamma och
skillnaden ligger i den personliga mognaden
ocli erfarenheten.
Under alla förhållanden gäller vårt behov
först och främst kvalitet och ej kvantitet. Det
nödvändiga nytillskottet per år torde under
den närmaste framtiden inte uppgå till mer än
högst ett tiotal.
Vad vi genom utbildningen vill ge eleverna
torde i väsentliga drag framgå av en tidigare
artikel om industriell formgivning (Tekn. T.
1959 s. 853). Då det emellertid är viktigt, att
målet för utbildningen är klart definierat, skall
vi granska frågan ytterligare.
Industrin anlitar en formgivare för att
denne skall bidra till en ökad försäljning av
produkterna. Detta är det primära skälet, även om
man i vissa individuella fall kanske kan finna
också andra motiv. Denna ökning av
försäljningen åstadkommes genom att produkten
göres attraktivare för kunden. Faktorer som
påverkar attraktiviteten är form, färg, funktion
och pris. Ingen av dessa är emellertid
ensamt avgörande utan måste alltid ses i relation
till de övriga.
331.86 : 745/749
Företagsekonomi och
försäljningsplanering
Industrin är alltså uppdragsgivare. För att
kunna arbeta med industriföretag är det
nödvändigt att i viss utsträckning känna till de
förhållanden, som råder inom industrin, arten
av dess kommunikationsmedel och de övriga
faktorer, som har direkt eller indirekt
inflytande på produkternas formutveckling. Hur
förbindelsen mellan formgivaren och hans
uppdragsgivare samt övriga medarbetare utformas
spelar väsentlig roll.
Det är alltså av största vikt, att den som
studerar industriell formgivning även får lära
sig metodik, inte bara, när det gäller eget
arbete utan lika mycket när det gäller
uppläggningen av samarbetet med kunden och övriga
medarbetare. Han bör lära sig den praktiska
sidan av det egna arbetet, hur han på
lämpligaste sätt skall utveckla ett projekt och hur
det bör presenteras. Men det är även av stort
värde att få en inblick i hur kunden och
tillverkaren ser på saken från sin ståndpunkt;
vilka ekonomiska, försäljnings- och
tillverk-ningsmässiga synpunkter dessa lägger på
problemet. Det betyder att en allmän
orientering i företagsekonomi och
försäljningsplanering är nödvändig. Det är nämligen alls inte
alltid som resultatet enbart beror på den goda
viljan. Även där den finns hos båda parter
kan bristen på kunskap om medarbetarens
arbetsmetoder och den effektiva uppläggningen
av ett samarbete spoliera arbetsresultatet.
Som redan har sagts påverkas attraktiviteten
av produktens form och färg, funktion och
pris.
Form
Även om form och färg i görligaste mån bör
bearbetas tillsammans spaltas arbetet i
praktiken ofta upp i form- och färgproblem.
Formproblemens estetiska bearbetning sker i
relation till följande faktorer:
Funktionen skall på ett naturligt sätt
framhävas av formen, som skall förmedla ett in-
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
Rune G Monö
Hugo Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
