Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 27 - Utbildning av formgivare för industrin, av Rune G Monö och Hugo Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryck av produktens lämplighet för sin
funktion. Detta är inte detsamma som att
produkten skall vara funktionellt och praktiskt
utformad, vilken fråga behandlas i det följande.
I stället betyder det att exempelvis en
borrmaskin skall ge ett intryck av effektivitet,
stadighet och precision såsom borrmaskin.
Konstruktionen skall ges en adekvat och osökt
form. I det angivna exemplet betyder detta
att borrmaskinen inte får se ut som t.ex. en
slipmaskin.
Materialet skall även det betonas av formen.
Ett gjutet stativ skall inte få betraktaren att
undra 0111 det är gjort av plåt.
Tillverkningsmetoden skall på ett naturligt
sätt uttryckas i formen i den mån det är
önskvärt eller nödvändigt att den deklareras.
Fortfarande avses det estetiska uttrycket. I
praktiken är det dock ofta omöjligt att göra en
distinktion mellan detta ocli
tillverkningsmetodens praktiska och tekniska påverkan på
formen.
Miljö och användningsområde måste också få
sitt uttryck i formen. Borrmaskinen skall inte
utformas för att passa på ett sjukhus utan för
att kunna på ett attraktivt sätt fogas in i en
verkstadsmiljö.
Marknaden, dvs. tradition ocli smak hos de
kunder som man vänder sig till, inverkar
också på produktens utseende. En första
förutsättning för att en försäljning skall lyckas är
att produkten accepteras av och verkar
attraktiv på kunderna på den avsedda marknaden.
Estetiska och stilhistoriska kunskaper skall
göra det möjligt för formgivaren att se
produkten som ett led i en estetisk utveckling, såväl
allmänt som ur intern företagssynpunkt. Han
skall också kunna bedöma harmonien och
balansen i komposition, proportion, rytm etc.
Färg
Man kanske skulle kunna förmoda, att
färgfrågan kunde lösas oberoende av konstruktion
och tillverkningsmetod. Att så ej är fallet kan
belysas med ett exempel.
En viss produkt har en detalj, som
konstruktören liar föreslagit skulle utföras i
aluminium-gjutgods. Formgivaren vet, att
aluminiumgjut-godset är olämpligt för eloxering, då det ger
ojämna och gråaktiga färgtoner. Han måste då
fråga sig (och konstruktören), om detaljen
vore lämplig för pressning i aluminium, om den
kunde utföras som en profil eller om den
rentav kunde tillverkas i plast. Olika piaster ger
olika möjligheter till variation och omfång av
färgskalan. De förhåller sig också synnerligen
olika såsom detaljer i konstruktionen.
Formgivaren kan också överväga att använda
lackering men måste då undersöka om
produkten exempelvis är så konstruerad att detaljen
kan målas separat före monteringen eller 0111
den i annat fall med rimlig kostnad kan
avmaskas. Han bör heller inte försumma att ta
reda på under vilka omständigheter och
förhållanden produkten skall användas, dvs. vilka
krav man kan ställa på färgen ur funktionell
synpunkt. Detta exempel visar klart betydelsen
av insikter i tekniska och funktionella frågor
även med tanke på färgsättningen.
Funktion
För att kunna arbeta med en varas funktion
som bas för en god formgivning är
formgivaren tvungen att åtminstone i viss grad sätta
sig in i den. Omvänt begränsas hans
verksamhet i den mån lian saknar tillräcklig
utbildning och erfarenhet för att förstå produktens
funktion. Med hänsyn till olika slag av
produkter behöver alltså en formgivare i industrin
allmänna insikter i tekniska och praktiska ting,
i fysiologi och psykologi etc. Över huvud taget
är en gedigen allmänbildning av allra största
betydelse.
En funktion är lika litet som produkten själv
en isolerad företeelse. Den måste bedömas
utifrån sitt tekniska, praktiska och sociala
sammanhang och, i de flesta fall, inte minst med
hänsyn till människan själv. Kravet på
allmänbildning är så mycket mer betydelsefullt
i en tid, då behovet av specialisering inom
olika yrken alltmer binder skygglappar för
ögon och hjärna. En formgivare i industrin
är dessutom ofta i det läget att han, tack vare
alla de olika områden lians verksamhet berör,
måste samordna och bedöma synpunkter från
experter på vitt skilda gebit. Formens
anpassning till funktionen sker i relation till:
konstruktion, material, tillverkning och
användningsområde.
Konstruktion växer alltså fram på grundval
av funktionen. Det ideala förhållandet är, att
form och konstruktion utvecklas samtidigt. I
de flesta fall är dock konstruktionen ganska
långt hunnen, när formgivaren kopplas in i
arbetet. Dessutom rör sig det övervägande
flertalet av uppdragen om att ge en tidigare
produkt eller konstruktion ny form.
Befinner sig formgivaren i den avundsvärda
situationen att få utveckla formen jämsides
med arbetet på konstruktionen är det viktigt,
att han liar tillräckligt tekniskt kunnande för
att ta vara på eventuella tillfällen till
ekonomiskt möjliga konstruktionsändringar för en
bättre form. När det gäller en redan befintlig
produkt, som skall byta utseende, kan
premisserna ibland vara lika goda men om
konstruktionen är i det närmaste fixerad fordras
förmåga till smidig anpassning och god näsa för
de eventuella möjligheter, som trots allt kan
återstå. Ser formgivaren att en ändring i
konstruktionen enligt hans åsikt är berättigad
och önskvärd, har han i allmänhet små
utsikter att genomdriva en sådan mot
konstruktörens veto. Först när lian kan bevisa sitt
förslags bärkraft ur teknisk eller praktisk
synpunkt kan han göra anspråk på att vinna
gehör för sin åsikt.
Materialet ger en av de större svårigheterna
i en formgivares verksamhet genom att
utvecklingen på materialområdet går så snabbt. Först
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
